Arbetsgivaren har ansvar ända in i varghägnet

Familj och anhöriga drabbades givetvis hårt, och redan tidigt ifrågasatte den dödade kvinnans mamma riskbedömningen och att skötarna fick gå in ensamma till vargarna. I förhör med henne står det att koncernchefen tyckte att personalen hade underskattat riskerna.

Mamman kontrade med att fråga efter arbetsgivarens ansvar. ”Om en karusell på Gröna Lund går sönder och besökare omkommer, säger du då att de får skylla sig själva som åkt?” undrade hon. ”För mig som mamma kändes det som att (dotterns namn) liv inte var värt något för er. Hon som älskade sitt arbete bland djuren och var så lojal, empatisk och hade så stor kompetens.”

”Det är farligt att gå på ett övergångsställe också”, uttryckte sig en chef för ett annat zoo i samband med olyckan. Även där gick anställda in ensamma till vargar.

När man pekar på personal som underskattar risker och jämför med att gå över gatan, då missar man det fundamentala: arbetsgivaren har enligt lag skyldighet att skapa en så säker arbetsmiljö som möjligt för de anställda.

Det är inte en privatsak, det är inte som att gå mot röd gubbe.

Det är också detta som åklagaren trycker på, att Kolmården har brustit i sitt arbetsmiljöansvar bland annat genom att slarva med riskbedömningar, något parken inte håller med om. Oavsett domslut finns lärdom. Allvarliga arbetsmiljömål tar ofta lång tid innan de kommer upp i rätten. Inte nog med sorgen och smärtan att förlora en älskad dotter, partner, vän och kollega, också väntan och ovissheten är något alla drabbade, inklusive misstänkta, tvingas att leva med. Ett liv på stand-by.

Olyckan skedde sommaren 2012. I slutet av september börjar rättegången. Det är ett unikt mål, men föreskrifterna som åklagaren stödjer sig mot är inte unika. Tvärtom grundläggande: det systematiska arbetsmiljöarbetet. Ett arbete som gäller alla arbetsgivare: riskbedöma, reagera på tillbud, åtgärda. En påminnelse om hur livsviktigt det är.