Svara inte om chefen ringer under helgen

Han vill prata jobb, planera lite för morgondagen, eftersom han inte är på plats på morgonen. Lösa lite logistik, kanske diskutera en vikarie, påminna om några viktiga papper. Och lite annat.

Jag känner människor som stolt säger att då skulle de minsann stå på sig, hävda sin ledighet, eller bara frankt säga att det här kommer jag att skriva en timmes arbetstid för. Eller bara strunta i att svara.

Det är inte så lätt.

Man kanske tycker lite synd om sin chef som inte kan släppa jobbet på helgen, eller så vet man att det är så här det är. Företaget är litet, eller kanske till och med går dåligt, och man kan, aningslöst, ha lämnat nån sorts öppning, för att vara hjälpsam. Att chefer och ägare har lite svårt att hålla isär ledig tid och arbete är vi många som känner till. Och har man ändå släpat med sig bokföringen hem är dammluckorna öppnade...

Man får aldrig vara ifred, sa en luttrad bekant. Jag kan stänga av mejlen, men jag kan inte låta bli att svara på ett okänt nummer. Det kan ju vara nåt om barnen, eller Postkodlotteriet. Sa han med ett snett leende. Ändå vet han nånstans att det är jobbet som kallar. Att vi är slavar under den moderna tekniken, med krav på att vara nåbara – detta hemska nyord – är välkänt, och det har jag skrivit om förr, men telefon är knappast ett nytt påfund. Inte att arbetet jagar en heller.

Jag skulle gärna säga att jag också hör till de där principfasta, men år i småföretagsträsket har härdat mig. Allt från alltför ensamma och pratsjuka chefer som jobbat bort familj och vänner, till de som mer eller mindre krävt att man har passning på telefonen jämt. Och som dessutom aldrig skämts för att lämna ut mitt telefonnummer till traktorförare och vaktbolag. Det är spännande att bli väckt klockan 03.08 av att Securitas ringer och berättar att larmet gått på jobbet, och att mitt nummer stod som nummer två på deras kontaktlista, utan att jag visste om det.

Fast den gången fick jag bara ur mig nåt obegripligt, la på, somnade om och mindes det hela som en vansinnig dröm när jag vaknade. Och stället stod kvar, inget inbrott, bara ännu ett i raden av oförklarliga larm. Chefens kommentar? Nja, du bor ju rätt nära, så jag tänkte...

Gör inte det. Tänk det inte. Vare sig du är chef eller anställd. Ska man vara tillgänglig ska man ha betalt för det, säger den här byggnadsarbetaren. Eller ledigt, jag vet inte. Men normalarbetstid som anställd regleras i avtal och sånt ska man inte fingra på.

Så sätt ner foten. Svara inte, eller ta ett snack dagen efter. Så viktigt är det faktiskt inte att alltid svara.