Låt ungarna följa med och få en glimt av arbetslivet

Skansenbesök och medhavd matsäck och jättedyra barnvagnar. Han var pappaledig i ett halvår – det bästa han gjort, säger han – men nu är han tillbaka på det rikstäckande byggföretag där man faktiskt uppmanar sina anställda att vara pappalediga. Vi känner varandra lite grann genom fackmöten, byggbranschen i Stockholm är inte så gigantisk som man kan tro.

Jag sa till honom att han kanske skulle ta med sig barnen till jobbet nån gång, sådär som andra gör. Ni vet, följa med mamma eller pappa till jobbet på sportlovet. Vilket låter som en bra idé tills man efter två timmar ritat färdigt, glott färdigt på paddan, ätit upp allt godis i fikarummet och smugit på en spännande gubbe som satt alldeles ensam i ett rum och pratade argt i telefon. Typ. Och sen börjar man fråga mamma/pappa en gång i kvarten om man inte ska gå hem nån gång, och klockan är tio på förmiddagen. Men man fick i varje fall nån sorts aning om vad mamma eller pappa gjorde på dagarna, även om det verkade vara skittråkigt.

Jonas tyckte det var en bra idé. Det tyckte inte företaget. Det var risker och analyser och skydd och hot om böter och försäkringar. Jonas sa ”men sjuåringen kan gå med mig den dagen, och sen kan hans halvsyster hämta honom.”Men nähä. Däremot var barn välkomna på den speciella familjedag Det Jättestora Byggföretaget anordnar varje år.

Jonas har ändå tur. Han jobbar på ett företag som både accepterar och uppmuntrar personalen att ta små, små steg mot jämställdhet. För så är det inte överallt. Fortfarande finns det på tok för många företag där de ser det som en personlig förolämpning om man vill vara hemma med sjuka barn, och det gäller inte alls bara mansdominerade yrken – tjejer får ofta frågan om de har barn (gissa varför), eller, som faktiskt hände en kompis, om de har friska föräldrar. För i framtiden förväntas vi ju rusa ifrån för att ta hand om en hjälplös åldrig mamma som virrar runt.

Visst, det finns en lagstiftning, och då blir det en katt-och-råtta-lek med sluga frågor, som inte alls är särskilt oskyldiga. Men det är bara naivt att tro att det räcker med lagar, för de flesta av oss har rysligt dålig koll på just lagar. Det är som när chefer ringer hem till den sjuka efter två timmar och försöker maskera samtalet med att det är nåt slags omsorg det handlar om. Sluta med det.

Men hade nu Jonas jobbat på ett litet företag så hade hans grabb fått följa med. Låna en pytte­hammare, bära lite bräder, kanske såga. Äta smörgås klockan nio, lyssna på de bullriga gubbarna. Och se vad ett arbetsliv kanske är.