Lärarnas förlorade heder

Vill du byta jobb? Det finns en bransch som söker med ljus och lykta efter medarbetare.

Kravprofil:

Du tål mycket kritik. Från chefer, kunder, medier och uppdragsgivare – det vill säga politiker och myndigheter.

Uppdraget är mångsidigt. Kurator, psykolog, tröstare, administratör, rapportör – i bästa fall, kanske pedagog – i värsta fall,  någon gång i framtiden, angivare.

Klagomål tas emot. Men i värsta fall försvinner då verksamhetens finansiering, skolpengen.

Sugen? Välkommen till läraryrket!

Vi bestämde oss för att skriva om utbrändhet i det här numret. Och upptäckte då att värst drabbade av sjukskrivning på grund av psykosociala skäl är lärarna.

Läs intervjun med Mimmi Björnfot.

Mina barn gick huvudparten av sin skolgång i internationella skolor, eftersom vi under en lång period bodde utomlands. Det var skillnad. Lärarna hade både självförtroende och pondus och stod på sig mot gnälliga föräldrar.

”Are the parents ruling this school now?” minns jag att en lärare fräste till rektorn när jag försiktigt klagade på att vår nioåring hade fyra timmars läxa om dagen.

Just den gången var jag väl inte så jättenöjd med den där tuffa lärarattityden. Men i stort var det skönt att kunna lämna över till dem som visste bättre. I stort rådde tydlighet och ömsesidig respekt.

Vi behöver inte gå tillbaka till min barndoms låg- och mellanstadier, då fröken spelade orgel till våra psalmer och en sträng tillsynslärare vaktade oss. Bara normalt förtroende för dem som utbildats till att skola nationens ungar.

Och de som vurmar för kundtänkandet och skolpengen borde tänka en tanke till: Hur påverkar det finansiella systemet sådant som ordning, reda, makt och inflytande?

Mer läsbart:
Hovrätten anser att kriminalvårdare måste tåla att i viss mån bli kränkta i jobbet.

Missa inte vår nya krönikör: Hanne Kjöller!

Och Officersförbundets ordförande skriver debatt om hur illa satsningen på Försvaret rimmar med villkoren för de anställda.