Hur klarar arbetare under jord vintermörkret?

– Går det inte så går det inte, säger Per Nylén, avdelningsdirektör och Arbetsmiljöverkets expert på ljus och belysning.

Han konstaterar att dagsljuskravet förstås inte kan drivas i gruvgångarna. Men berättar också att myndigheten ofta stöter på brist på dagsljus när arbetsplatser inspekteras, även om det inte handlar om gruvor.

I fotolabb, längs tunnebanelinjer under jord, i inspelningsstudior eller kyl- och frysrum går det inte heller att hitta dagsljus. Där kan Arbetsmiljöverket kräva lösningar som ändå ger de anställda den typen av ljus under delar av dagen. Samma gäller för de många butiker som ligger långt inne i gallerior utan fönster. Samt för lager och industrier som kan ha stora ytor dit dagsljuset inte når, liksom kontor.

Kravet är tydligt i Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2020:1):

”Arbetsplatser ska vara utformade så att de kan ge tillfredsställande dagsljus och utblick under arbetsdagen.”

Grundkravet är att brist på dagsljus ska avhjälpas genom att arbetsplatsen planeras eller byggs om – eller att lokalerna byts ut. En annan lösning är arbetsrotation till utrymmen med dagsljus. Om inget av detta är möjligt kräver myndigheten att de anställda ska kompenseras för ljusbristen.

– Då ska arbetstagarna få tillgång till dagsljus minst en kvart varannan timme. Det kan handla om pauser och raster i ett lunchrum med god tillgång till dagsljus, säger Per Nylén och hänvisar till myndighetens väglednings-pm.

I Kiruna går dock solen ner den 12 december för att först över tre veckor senare ta sig upp över horisonten igen. En stund mitt på dagen råder skymning och sedan kommer ett hastigt gryningsljus. I övrigt lyser månen, stjärnorna och norrsken upp, och den vita snön reflekterar det lilla ljus som finns.

– Jag blir trött och sliten av mörkret. Det här är en tung period oavsett om jag jobbar ovan jord eller under, säger Mikaela Mäki, maskinförare vid Kirunagruvan.

Hon kör lastbil, truck, hjullastare och dumper. Det blir mest ovan jord, men ungefär en dag i veckan jobbar hon nere i gruvan.

– När man är under jord finns det ingen tid kvar att äta om man skulle ta sig upp till ljuset på lunchen. Det går inte.

Därför är gruvorna undantagna Arbetsmiljöverkets krav på dagsljus.

– Vi får hämta ljus och energi på ledigveckorna, säger Mikaela Mäki.

Samma lösning på gruvmörkret har Lars-Göran Niemelä, Gruvtolvans huvskyddsombud på LKAB i Kiruna. Han beskriver hur en skiftperiod kan se ut för gruvarbetarna:

Första veckan fem dagar morgonjobb, andra veckan fem dagar eftermiddagsjobb och sedan en helledig vecka. På det följer en nattvecka med sju arbetspass och sedan en ledig vecka till. Och så börjar schemat om.

– Folk här uppe gillar det, de får köra skoter på ledigveckorna. De veckorna är viktiga.

Nere i gruvan har alla pannlampa på hjälmen. Kraftiga strålkastare lyser upp.

– Och lastmaskinerna har enorma strålkastare som nästan lyser mer än solen, säger Lars-Göran Niemelä, som själv tänker att det är värre att jobba på kontor med belysning hela dagarna, fem dagar i veckan.

Vikten av dagsljus är ett specialområde för Arne Lowden, docent och sömn- och ljusforskare vid Stressforskningsinstitutet på Stockholms universitet.

– Utan dagsljus får vi problem att somna och svårt att återhämta oss. Vi blir trötta och tappar energi och fokus. Vi blir nedstämda. För de flesta är symptomen ganska milda, andra blir handikappade av ljusbristen, säger han.

Det finns mycket att göra på många arbetsplatser när det gäller ljus, enligt Arne Lowden. Han är medveten om att en hel del miljöer saknar möjligheten att få in dagsljus. Då är hans grundtips att se till att anställda kommer ut en stund mitt på dagen. Varför inte en förlängd lunchrast med betalning?

– Det elektriska ljuset kompenserar inte riktigt bristen på dagsljus. Men vi måste ibland förlita oss på det, särskilt nu under den mörka årstiden.

Han rekommenderar då starkare belysning under några timmar per dag. Han föreslår ljushörnor där anställda kan äta lunch eller bara slå sig ner och lapa ljus.

Överlag ska armaturerna väljas med omsorg, enligt ljusspecialisten. Flimrande led-lampor måste undvikas, även de som har ett för ögat osynligt flimmer. Lamporna ska återge färger som de faktiskt ser ut.

– Framför allt, säger Arne Lowden, ställ krav på belysningen. När den ska bytas ut är det inte alltid elektrikern som vet bäst. Ta kontakt med en arbetsmiljötekniker i stället, och testa gärna ljusflödet på en mindre grupp innan hela arbetsplatsen byggs om.

Arbetsgivaren har, som i alla arbetsmiljöfrågor, ansvaret för att Arbetsmiljöverkets krav på dagsljus uppfylls. Eller hur bristen ska kompenseras. Myndighetens inspektörer avgör från fall till fall vilka åtgärder som behövs.

– Om inspektören är tveksam kan jag följa med ut till arbetsplatsen. Det kan vara knepigt att bedöma om dagsljuset är tillräckligt. Då mäter vi bland annat dagsljusfaktorn, säger avdelningsdirektör Per Nylén.

Han berättar om en butik i bottenplanet på Stockholms centralstation som vid en inspektion fick nedslag för dagsljusbrist. Kravet gick vidare till fastighetsägaren, som förbjöds att hyra ut lokalen där anställda inte kunde uppleva något dagsljus alls under arbetet. Ett vite på en miljon kronor hotade.

Efter ett drygt år avslutades ärendet. Den stora statliga fastighetsägaren Jernhusen byggde om och kan numera erbjuda anställda i centralens butiker ett lunch- och pausutrymme som badar i ljus. Lokalen har glastak, och Arbetsmiljöverkets Per Nylén är nöjd med lösningen. Själv älskar han dagsljus, och hans uppmaning är:

– Ta en nypa friskt ljus så ofta du kan!