SO: Stort mörkertal av corona-tillbud

Den 7 februari hade det kommit in 9 166 anmälningar om allvarliga tillbud kopplade till corona till Arbetsmiljöverket sedan pandemin startade i mars förra året.

I särklass flest anmälningar, 6 060 eller mer än sex av tio, gällde vård och omsorg.

Elisabeth Bley Arvidsson är vd för PR Vård, ett vårdföretag som erbjuder hemsjukvård.

Det stora antalet tillbud inom vård och omsorg beror, enligt henne, på att många medarbetare har upplevt att de varit utsatta för smitta, eftersom de inte hade den skyddsutrustning de ville i början av pandemin.

– Men våra äldre har knappt haft corona. Vår personal har egentligen inte blivit utsatt alls. Det var en stor pedagogisk uppgift att få personalen att inse att de var en risk för patienterna, inte tvärtom, säger hon.

Kicki Höglund, regionalt skyddsombud i Stockholm för Kommunal, håller inte med om att personalen inom hemsjukvården inte har riskerat att bli smittade.

– Det är klart att de är utsatta för smitta. Patienterna kan ha smittats av anhöriga som varit på besök, och av personal från hemtjänsten och hemsjukvården som inte har haft tillgång till skyddsutrustning.

Hon delar ändå bilden att många anmälningar har gjorts inom vård och omsorg därför att personalen inte alltid har haft lämplig skyddsutrustning.

– I början följde arbetsgivaren bara Folkhälsomyndighetens råd, att ha basala hygienrutiner och hålla avstånd. Endast vid nära kontakt med smittade eller misstänkt smittade patienter skulle medarbetarna ha munskydd och visir. Det tyckte vi absolut inte om. Personalen borde ha haft skyddsutrustning på sig i alla situationer. Alla kan ju vara smittade, vissa visar ju inga symptom.

Att det inte fanns skyddsutrustning till alla i början ser Kicki Höglund som en kostnadsfråga.

– Arbetsgivarna följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer, därför att det innebar en hög kostnad att köpa hem skyddsutrustning. I början hade medarbetarna till exempel bara ett munskydd till hela dagen.

Elisabeth Bley Arvidsson bekräftar att inte alla medarbetare hade skyddsutrustning i början av pandemin, men det var, enligt henne, inte ett sätt att spara pengar.

– Absolut inte. I våras fanns inte tillräckligt med utrustning till alla. Men det var aldrig någon som gick utan utrustning där rekommendationerna sade att de skulle ha det, säger hon.

Sedan i december, när Folkhälsomyndigheten kom med nya rekommendationer, ska munskydd, visir och handskar användas vid alla besök inom vård och omsorg. En medarbetare som har kroppsnärakontakt med en patient ska dessutom ha förkläde. Personalen har också med sig extra utrustning om något skulle gå sönder eller bli smutsigt.

Men trots att fler nu har skyddsutrustning fortsätter de allvarliga tillbuden inom vård och omsorg att öka. Bara under årets första fem veckor gjordes 1 724 anmälningar.

– En anledning kan vara att det skrivs mer i medierna om hur sjuka de som smittas på jobbet blir. En av våra medlemmar blev smittad i mars och får fortfarande rehabilitering, säger Kicki Höglund.

Ofta sker en anmälan först efter påtryckningar från medarbetare eller skyddsombud, berättar Kicki Höglund. Få arbetsgivare vet, enligt henne, att de är skyldiga att göra en tillbudsanmälan om personalen exponeras för covidsmitta.

– Det säkerställs tyvärr inte att chefer som rekryteras har kunskaper om arbetsmiljön.

PR Vård har gjort flera arbetsskadeanmälningar när medarbetare har smittats av covid-19 på jobbet, men ingen tillbudsanmälan – trots att det vid ett tillfälle till exempel fanns 25 smittade på en enhet.

– Det kan hända att vi skulle ha gjort anmälningar i våras. Jag kan mycket väl tänka mig att vi i vården och omsorgen inte har gjort det alla gånger. Vi har tänkt att det inte har varit någon fara, eftersom många medarbetare inte haft någon konstaterad smitta efter besöken, säger Elisabeth Bley Arvidsson.

Behövs mer utbildning?

– Det kan mycket väl tänkas, säger hon.

Efter vården och omsorgen är utbildning den bransch där det totalt har gjorts flest anmälningar om allvarliga tillbud, 1227 anmälningar hade kommit in till Arbetsmiljöverket den 7 februari. Det stora flertalet anmälningar har gjorts i år, hela 1 043 stycken. De flesta, 543, gäller grundskola och förskoleklass.

Sofia Modée är hr-chef på Kunskapsskolan, som bedriver undervisning på nästan 40 skolor i landet, främst i årskurserna 4–9, men även i gymnasiet. Anledningen till att anmälningarna inom utbildningssektorn har mångdubblats i år jämfört med förra året tror hon är att Arbetsmiljöverkets information om vilka som ska rapportera in allvarliga tillbud har förändrats.

Om en arbetstagare exponeras för en allmänfarlig sjukdom, som covid-19, på jobbet är arbetsgivaren skyldig att anmäla ett allvarligt tillbud till Arbetsmiljöverket.  Men under 2020 kunde Arbetsmiljöverkets information, enligt Sofia Modée, tolkas som att det bara var arbetsgivare inom vård, omsorg och laboratorieverksamhet som skulle göra en anmälan om allvarligt tillbud om det fanns misstanke om att en arbetstagare hade exponerats för covid-19. Den 17 december kom Arbetsmiljöverket med ett förtydligande om att arbetsgivare i alla branscher skulle anmäla om en anställd hade exponerats för misstänkt eller konstaterad coronasmitta i samband med arbetet.

– Innan det kom ett förtydligande gjordes det inte lika många anmälningar i skolmiljö tror jag. Vi utökade vårt arbete med tillbudsanmälningar när förtydligandet kom, säger Sofia Modée.

Företaget känner, enligt Sofia Modée, till arbetsgivarens skyldighet att anmäla och har gjort flera tillbudsanmälningar.

– Rektorerna är ansvariga. Det finns tydliga riktlinjer för hur det ska gå till. Har någon varit på skolan och blivit sjuk inom 24 timmar anmäler vi det. Vi anmäler hellre en gång för mycket än en gång för lite, säger Sofia Modée.

Anna Nilsson är mellanstadielärare i Örebro och huvudskyddsombud för Lärarförbundet. Hon berättar att en annan anledning till att fler anmälningar görs i år är att skyddsombuden numer påminner medarbetarna om att göra en anmälan i lönesystemet om de har utsatts för smitta på jobbet, anmälan går då automatiskt till arbetsgivaren som rapporterar in händelsen till Arbetsmiljöverket.

– Det är jätteviktigt att anmäla så att det syns vilka risker vi utsätts för på arbetsplatsen. Görs inte tillbudsanmälningarna finns inte problemen och inget görs åt dem.

Trots att tillbudsanmälningarna har ökat kraftigt inom utbildningssektorn tror Anna Nilsson att det finns ett stort mörkertal.

– Minst lika många som är gjorda är säkert inte gjorda. Arbetsgivaren vet ofta inte hur de ska göra en anmälan, det är ofta facket som tar upp det och visar hur man gör.

Hon tycker att det är naturligt att många anmälningar gäller särskilt grundskolan.

– Vi är utsatta för smittorisk hela tiden. Många är rädda för att bli smittade på arbetet. Jag tror att medvetenheten om riskerna har ökat och att fler därför gör en anmälan.

Hon upplever att det finns en stor frustration hos många lärare över att deras oro för att smittas på jobbet inte tas på allvar.

– Det är ett väldigt stort arbetsmiljöproblem. Vi vill också bli sedda som människor som faktiskt blir utsatta för risk. Vi vill också bli tagna på allvar och få det skydd som vi borde ha. Idag jobbar vi utan skyddsutrustning.

Hon berättar att lärare inte får arbeta med skyddsutrustning om inte arbetsgivaren tillhandahåller det.

– Varför visir och munskydd inte anses vara rätt metod för lärare vet jag inte, säger hon.

Ett annat alternativ för att göra arbetsmiljön säkrare skulle, enligt henne, kunna vara färre elever i klassrummen samtidigt.

– Arbetsgivaren skulle kunna hyra baracker så att det blir glesare i klassrummen, säger Anna Nilsson.

Hon berättar att det är svårt för lärare att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer och till exempel hålla avstånd på två meter till eleverna.

– Vi tvättar händerna och gör allt vi kan för att hålla avstånd till och mellan elever. Men jag måste ju kunna komma nära mina elever för att hjälpa dem. Och det är barn vi har att göra med. Vi kan slussa ut dem i kapprummet fyra och fyra för att inte så många ska vara på en liten yta samtidigt.  Men när de kommer ut på skolgården är allt bortglömt, då rullar de runt i en snöhög tillsammans.

Sofia Modée, hr-chef, på Kunskapsskolan tycker dock att det går ganska bra att hålla avstånd i skolan.

– Vi har medarbetare och elever som är engagerade och duktiga på att följa riktlinjerna. Självklart finns det utmaningar i olika sammanhang, vid slöjd och i matsalen till exempel. Men vi varken kan eller vill låta bli att följa riktlinjerna.

Kunskapsskolan tycker också att de har kunnat hjälpa oroliga medarbetare och i många fall hittat lösningar.

– När någon är orolig är dialogen med närmsta chef oftast det viktigaste. Det är jätteviktigt att man känner sig sedd och hörd. Ingen av våra medarbetare är orolig utan anledning, men bakgrunden till oron är individuell. Vi försöker hitta en lösning så långt det är möjligt. 

Som exempel nämner hon utökade städrutiner, goda möjligheter att tvätta händerna, möjlighet att arbeta hemifrån vid planeringstid och digitala möten, strikta begränsningar när det gäller vilka som får vistas i skolan utöver medarbetare och elever samt noggrann planering för hur lokalerna ska användas.

Kunskapsskolan har sedan pandemins utbrott följt Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

– Det handlar om en virussjukdom, det är inte vår expertis. När man står inför en komplex fråga är det viktigt att lyssna på de experter som vi har.

Att rekommendera lärarna att bära munskydd och visir för att minska risken för smittspridning är därför inte aktuellt i dag.

– Nu finns ingen rekommendation från Folkhälsomyndigheten om att det är en åtgärd, som ur ett smittskyddsperspektiv är rimlig att tillämpa i skolmiljö. Men om det kommer en rekommendation om att lärare ska använda munskydd, visir eller båda - och undervisningen ska bedrivas i skolan hittar vi ett sätt att få det att fungera, säger hon och tillägger:

– Vi har inget förbud. Om en fråga om att använda munskydd eller visir skulle komma upp hos oss skulle jag hänvisa den personen att i första hand prata med sin chef. 

Handeln kommer på tredje plats efter vården och utbildningssektorn när det gäller tillbudsanmälningar. Den 7 februari hade totalt 319 coronarelaterade tillbudsanmälningar gjorts sedan pandemin bröt ut i mars förra året.  Hela 75 procent av anmälningarna, 238 stycken, har kommit in i år.

Huvudanledningen till att betydligt fler anmälningar har kommit in i år än förra året är, enligt Jenny Morin arbetsmiljörådgivare på Svensk Handel, den förändrade informationen på Arbetsmiljöverkets hemsida. Sedan den 17 december ska arbetsgivare i alla branscher anmäla allvarliga tillbud kopplade till corona till Arbetsmiljöverket.

– Vi har aktivt informerat handelsföretagen att ändringen är gjord och att de behöver anmäla allvarliga tillbud eller misstänkta allvarliga tillbud.

Varken hon eller Krister Colde, central arbetsmiljöombudsman på Handelsanställdas förbund, tycker att det är konstigt att så pass många anmälningar gäller handeln, en bransch med många anställda, där det är svårt att arbeta hemifrån och risken för att utsättas för smitta därför ökar.

Men även om över 300 anmälningar har gjorts inom handeln tror Krister Colde att mörkertalet är stort. Han gissar att arbetsgivarna borde ha gjort tre gånger så många.

– Många arbetsgivare inom handeln har ingen aning om att de ska göra tillbudsanmälningar. Ofta är det våra skyddsombud som puffar på arbetsgivarna och säger till dem att en anmälan måste göras. Men många arbetsplatser saknar skyddsombud, då blir det ingen anmälan, säger Krister Colde.

Han berättar att Handels uppmanar de lokala skyddsombuden på arbetsplatserna att se till att arbetsgivarna gör en anmälan till Arbetsmiljöverket så fort covidsmitta konstateras på en arbetsplats.

– Det är viktigt att det görs en anmälan för att uppmärksamma Arbetsmiljöverket på att det finns problem på vissa arbetsplatser. Då kan de göra en inspektion och förhindra smittan.

Mycket av det som facket har krävt att arbetsgivarna ska göra för att minska risken för smittspridning inom handeln finns nu på plats, som till exempel plexiglas vid kassarbetsplatser, maxantal besökare i butiker, skyddsutrustning till personalen och möjlighet att tvätta händerna.

– Men alla åtgärder som kostar pengar har ifrågasatts av arbetsgivarrepresentanter.  De lyssnar bara på Folkhälsomyndigheten, de bryr sig inte om vad vi säger. Vi måste därför jobba politiskt för att få Folkhälsomyndigheten att gå ut med nya rekommendationer, då händer det saker över hela Sverige, säger Krister Colde.

Jenny Morin på Svensk Handel har en annan bild. Enligt henne ser de flesta arbetsgivare kostnader för plexiglas och skyddsutrustning som en god investering.

– Dels handlar det om att skydda dem som arbetar, dels bidrar det till att kunder känner sig trygga och vågar komma in i butikerna och handla, säger hon.

Missa inga nyheter - beställ Arbetarskydds kostnadsfria nyhetsbrev