Inte nödvändigt med extra toapauser på Pågatågen

Arbetsmiljöverket uppmanade Arriva Sverige AB att garantera de anställda på Pågatågen i Skåne en toalettpaus på en särskild personaltoalett efter två och en halv timmes arbetstid. Det skedde i ett föreläggande i januari 2020. Arriva överklagade föreläggandet till förvaltningsrätten, då man menade att det kravet var både orimligt och onödigt. Det skulle påverka tågtrafiken för mycket och skulle enligt bolaget snarare försämra arbetsmiljön för lokförare och tågvärdar. Bolaget påpekade också att det alltid finns möjlighet för tågpersonalen att använda kundernas toaletter på tågen. Arriva ifrågasatte också om Arbetsmiljöverket hade lagligt stöd att så i detalj driva en arbetstidsfråga.

Förvaltningsrätten gick dock på Arbetsmiljöverkets linje och avslog Arrivas överklagande.
Bolaget överklagade till kammarrätten. Bolaget påpekade också att det fanns en ordning som godkänts av arbetstagarsidan. Sedan 2019 gällde en maximal tid om tre och en halv timme innan paus för lokförare och tågvärdar. Den genomsnittliga tiden före rast eller paus uppgår till cirka två timmar. En fast gräns om paus efter två och en halv timme ansåg därför bolaget som ogrundad och orimlig.

Inför kammarrättens avgörande påpekade Arbetsmiljöverket att myndigheten ansåg sig ha stöd både i arbetsmiljölagen och i föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, Afs 2015:4. Verket menade att det med stöd av arbetsmiljölagen kan ingripa i situationer som avser arbetstidens förläggning om det finns skäl att tro att arbetet kan ge upphov till ohälsa eller olycksfall. Verket menade också att det är viktigt att myndigheten har ett betydande utrymme att besluta om de förelägganden eller förbud som krävs.
Kundtoaletterna som bolaget hänvisade till bedömdes av verket vara smutsiga och en smittrisk som ytterligare försämrade arbetsmiljön.
Kammarrätten gav dock bolaget rätt och fann den nuvarande ordningen tillräckligt god för de anställda. Om möjligheten att använda arbetsmiljölagen i detta fall skrev rätten i sin dom att det var tveksamt om de bestämmelser verket åberopat är en tillräcklig rättslig grund. Avgörande för domen ansåg man dock proportionalitetsprincipen vara – att ingripandet i enskilda ärenden ska kunna antas leda till avsedda resultat – och inte får vidtas om resultatet inte står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan uppstå.
Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd, varför kammarrättens dom står fast.