Värst för utlandsfödda

EU:s utstationeringsdirektiv är tydliga, utländska arbetstagare ska anmälas om de ska jobba för en tjänstemottagare i Sverige. De få undantagen gäller egenföretagare och inom transportsektorn.

– Det finns ingen nedre tidsgräns för uppdraget och vi gör ingen skillnad på tredje land och EU, förklarar Robert Scarlini som är enhetschef vid Arbetsmiljöverket i Mölndal och jobbar med myndighetsgemensamma kontroller.

Vid de myndighetsgemensamma inspektionerna, som beslutades i fjol och uteslutande görs oanmälda av nio samverkande myndigheter, är Arbetsmiljöverkets uppdrag att kontrollera arbetsmiljö, arbetstider och om eventuell utstationering anmälts korrekt.

– Det förekommer ofta att arbetstagare inte är anmälda eller att tidsperioden, som ska ha ett startdatum och ett slutdatum, har gått ut, berättar Robert Scarlini. Det behöver inte betyda att det är något fuffens, men vissa struntar medvetet i att anmäla för att de vill exploatera människor.

Arbetsgivare som inte sköter anmälan korrekt får en sanktionsavgift på högst 60 000 kronor och den svenska tjänstemottagaren max 20 000 kronor.

– Sanktionsavgifterna är ganska låga och lika stora antingen det gäller ett storföretag eller en korvkiosk. De seriösa företagen sköter sig bra för de vill ju kunna komma hit igen, men det finns många som vill utnyttja billig arbetskraft. Och vi är bara 280 inspektörer i hela landet, vi skrapar bara på ytan.

För att vara maximalt effektiva har de samverkande myndigheterna listat vissa riskbranscher, där sannolikheten för fusk är störst:

– Det är bygg, restaurang, de gröna näringarna, städ, transport och annan service som massage eller nagelsalonger, förklarar Robert Scarlini. Vi har ett särskilt uppdrag att arbeta mot människoexploatering och då ska vi ju vara där det finns mest bus.

Men vissa branscher är mer svårkontrollerade än andra:

– Bärplockning, skogsarbete eller städning har ju inga fasta arbetsställen. Då är det extra svårt att hitta dem som jobbar här olagligt. De litar inte på myndigheter och anmäler inte eventuella problem. De har det ofta eländigt hemma och är rädda att bli utvisade. När vi kommer på dem blir de utvisade, medan arbetsgivarna kan gå fria trots att vi samarbetar med myndigheterna i deras hemländer.

Och där buset finns är också sannolikheten störst att arbetsmiljön är eftersatt och riskerna för olyckor högst, förklarar Robert Scarlini:

– Om du har en dålig syn på att vara arbetsgivare är sannolikheten också större att du slarvar med säkerheten. Om du fuskar med bidrag är det också troligt att du fuskar med arbetsmiljön. Det var ett av skälen till att samverkan mellan myndigheterna togs fram.

De senaste tio åren, 2014 – 2023, har 393 svenska medborgare omkommit i arbetsplatsolyckor. I dag beräknas cirka 4,8 miljoner personer arbeta, aningen mindre för tio år sedan. Det är i genomsnitt 0,8 omkomna per 100 000 arbetande och år.

Under samma tidsperiod dog 52 utländska medborgare under arbete i Sverige. Ungefär hälften av dem jobbade med transporter som lastbilschaufförer och sjömän, och nästan lika många av de avlidna verkade inom byggbranschen.

Om vi antar, eftersom ingen säkert vet hur många som arbetar svart, att 100 000 utländska medborgare arbetar i Sverige blir antalet omkomna 5,2 per 100 000 arbetande och år. Det är mer än sex gånger så höga dödstal som bland de svenska kollegorna.