”Myndigheterna måste ta långsiktiga skador på allvar”

Anna Blomqvist, forskare, specialistläkare i yrkesmedicin och nybliven pensionär, har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att undersöka risker med strömgenomgång. Som läkare har hon kommit i kontakt med patienter som råkat ut för elolyckor och som fått diffusa symptom lång tid efter olyckstillfället.

Man skiljer mellan en strömstöt och strömgenomgång. Men vad som är vad kan vara svårt att avgöra. En kortvarig strömstöt med låg spänning, 12–24 volt, ger inga bestående skador. Men vid strömgenomgång, när kroppen blir en del av strömkretsen, är risken för allvarliga skador däremot stor, även vid vanlig hushållsel på 220–230 volt. Skadorna beror på hur lång tid man varit utsatt, vilken väg strömmen tagit genom kroppen samt hur hög spänningen och strömstyrkan varit. Om motståndet är stort sker en stark värmeutveckling, vilket kan orsaka skador på djupet långt från kontaktställena på huden.

– Strömgenomgång kan ge symptom som i regel uppkommer kort efter olyckan men som kan visa sig flera år efter olyckstillfället. Det kan leda till defekter på nervsystemet, tinnitus, muskelförtvining, koordinationssvårigheter, minnesförlust, dålig blodcirkulation, hjärtflimmer, hjärnskador, njurskador och impotens, säger Anna Blomqvist.

Vid högspänningsolyckor på mer än 1 000 volt är risken för allvarliga skador givetvis större, men även strömgenomgång av vanlig hushållsel kan ge skador på sikt. Anna Blomqvist har träffat många patienter som råkat ut för elolyckor och fått symptom i efterhand.

– Men när de som drabbats söker hjälp för sina besvär och menar att det har samband med att de råkat ut för en elolycka tidigare, kan det hända att de inte blir trodda. Det finns på sina håll en missuppfattning, även inom sjukvården, att det är ofarligt att få lågspänningsström genom kroppen, framhåller Anna Blomqvist.

Därför har hon nyligen vänt sig till Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att påtala bristerna.

– Någon central myndighet måste ta ansvar för att detta når ut! Om fler kände till vilka risker det innebär att utsättas för strömgenomgång, då skulle man inte ta så lätt på elolyckor. Det är ett attitydproblem. De förstår inte allvaret, säger Anna Blomqvist.

Nu har Anna Blomqvist tillsammans med forskaren Martin Tondel arbetat fram en checklista åt sjukvården, hur de kan undersöka patienter som råkat ut för elolyckor.

Efter en strömgenomgång genom bålen, från arm till arm, är det viktigt att man blir ordentligt undersökt på ett akutsjukhus så snabbt som möjligt. Man bör vara under observation i tolv timmar. Om muskulaturen skadats vid strömgenomgång utsöndras myoglobin. Genom ett blodprov kan man se om myoglobinhalten höjts. Då kan man upptäcka hur allvarlig skadan är.

Några månader efteråt ska det göras en uppföljning för att kontrollera värdena. För att se om musklerna påverkats ska man mäta arm- och benomfång strax efter olyckan och jämföra värdena senare.

Om kroppen tagit skada kan det vara svårt att bli av med besvären efteråt. Sjukgymnastik i måttlig omfattning kan vara till hjälp för att man inte ska bli sämre. Men med en noggrann undersökning och dokumentation har man större chans att skadan blir klassad som arbetsskada och få ersättning av Försäkringskassan.