”Dagens slavdrivare blir som
en förlängning av algoritmen”

Under pandemin började författaren, förläggaren och musikern Anders Teglund arbeta som cykelbud och det hela resulterade i boken Cykelbudet som kom ut 2021. Uppföljaren Slavdrivaren består dels av del där läsaren får följa en arbetsdag för ”dispatchern” Dennis – och dels av en essä som undersöker hur slavdrivare har beskrivits historiskt.

– Ingången är att Dennis är dagens slavdrivare. Dagens slavdrivare blir som en förlängning av algoritmen. Hans jobb blir att piska på. Han har inte en fysisk piska men det är en liknelse man hör ganska ofta och jag ville gå till botten med den så jag började läsa på om slavdrivare historiskt.

Dennis jobbar hemifrån en etta i Södertälje och det blev ganska snabbt tydligt för Andreas Teglund att han inte mår bra på sitt jobb.

– Han är frustrerad över rollen som han har och han ogillas av både buden och ledningen och han försöker hantera det på olika sätt. Han är ganska illojal. Ibland är han på budens sida men ibland stör han sig väldigt mycket på de som han anser fuskar. Det blir väldigt godtyckligt hur han hanterar buden.

I den andra delen av boken försöker Anders Teglund ta fasta på vad ordet slavdrivare egentligen betyder och vad det finns för arv in i vår tid.

– Det finns uppenbara skillnader i att det i dag inte består av att man äger någon annan men det finns många arbetsmetoder som är utformade för att få andra att jobba och hur man motiverar någon att göra något den egentligen inte vill.

Anders Teglund förvånades över att begreppet slavdrivare blev så centralt för boken eftersom han initialt värjde sig för det begreppet – men ju han läste på desto mer relevant forskning fann han som länkade samman denna typ av arbete med just begreppet slavdrivare.

– Det var en ögonöppnare hur fenomenet modernt slaveri växer så mycket globalt och att det finns så många människor runt om i världen som arbetar på ett sådant sätt så det skulle kunna kategoriseras som modernt slaveri. Det som definierar en slav är att den inte ses som en människa med samma rättigheter som andra medborgare utan som ett verktyg – och det som händer när algoritmer börjar kontrollera vårt arbete är att det suddar ut gränsen mellan människa och icke-människa.

Ett annat centralt begrepp för boken är så kallade spökjobb och Anders Teglund tycker att det är viktigt att vi börjar diskutera hur de här jobben får människor att må och vad det kan ha för konsekvenser.

– Dennis jobbar på en sådan plats att man inte vet om han finns eller inte – det blir ibland otydligt om det är honom eller algoritmen som budet har kontakt med. Därför tycker jag vi ska fundera på vart gränsen mellan människa och maskin löses upp. Han blir mer och mer av en robot och det är därför han mår dåligt. För han är egentligen en människa. Det är en kränkning på det mänskliga när en person behöver göra robotars uppgifter. Han riktar sitt missnöje mot buden och mot ledningen men främst inåt eftersom han inte kan rikta det utåt så mycket. - -

- Kanske skapar den aggressionen psykisk ohälsa – och ska vi ha den här typen av jobb så tror jag det är viktigt att vi också lär oss mer om hur dessa typer av jobb får människor att må och hur de kan hantera de här känslorna.