Bostadsort avgör chans att vinna i domstol

Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, släppte i slutet av 2014 en rapport med allvarlig kritik mot rättssäkerheten i socialförsäkringsmål om sjukersättning, sjuk- och aktivitets­ersättning och arbetsskadeersättning.

Ovidkommande faktorer som födelse­datum och bostadsort påverkade hur individen be­dömdes när de överklagade Försäkringskassans beslut till domstol.

– I dag är Försäkringskassan snarare hårdare i sina bedömningar än den var 2014. Det avspeglar sig i de långa omprövningstiderna. I domstolarna avspeglar det sig i allt färre vunna mål för oss, säger Angelin Olsson de Groat, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd.

När rapporten släpptes väckte den diskussioner inom rättsväsendet, men ingen har tagit övergripande ansvar för att få en förändring till stånd.

– Nej, vi har inte gjort någon uppföljning av rapporten. Vi får många regeringsuppdrag och har varit tvungna att prioritera annat. Därför har vi inte mäktat med uppföljningar, säger Catarina Eklundh Ahlgren, chefsjurist på ISF.

På Domstolsverket är Agneta Kornstrand chef för domstolsutveckling.

– Hur domstolarna jobbat vidare med det här känner jag inte till, men från vår sida har vi inte haft något arbete kring rapporten.

Redan när individer begärde omprövning av Försäkringskassans beslut uppstod en märklig skillnad. De som var födda dag 1–15 i månaden hamnade på en omprövningsenhet, de som var födda dag 16–31 på en annan. Den första en­heten var mycket strängare i sina bedömningar än den senare.

Nu har Försäkringskassan avskaffat detta system och omprövningsenheterna arbetar på ett annat sätt.

– Vi har nu ett helt annat fokus på likabehandling och har kommit en bra bit på väg. Skillnaderna mellan enheterna har blivit betydligt mindre, men mycket arbete återstår, säger Marie Fernström, enhetschef på Försäkringskassans omprövningsverksamhet.

I domstolarna tillkom ytterligare en orättvisa, visade ISF. Chansen att få en ändring var beroende av bostadsort.

Störst chans till ändring hade individer som kunde överklaga till förvaltningsrätten i Luleå, som ändrade i 27 procent av socialförsäkringsmålen.

Minst chans till ändring hade den som skulle överklaga till Stockholm, som bara ändrade i 11 procent av målen.

Förbundsjurist Angelin Olsson de Groat är mycket kritisk till att de stora skillnaderna finns kvar.

– Luleå är inte bara den domstol som oftare bifaller den försäkrades överklagan, utan skriver också mer uttömmande och förklarande domar än andra.

Men när Försäkringskassan överklagar dessa domar hamnar ärendet i Sundsvalls kammarrätt.

– Sundsvall sticker ut som den kammarrätt som nästan aldrig finner skäl till att frångå Försäkringskassans beslut.

På landets förvaltningsrätter har ISF-rapporten tagits emot olika. Den har diskuterats i flera domstolar, men få har vidtagit direkta åtgärder med anledning av kritiken.

På den stränga Förvaltningsrätten i Stockholm hyste Christian Groth skepsis mot rapporten när den kom 2014. Han är ansvarig för enheten med socialförsäkringsmål.

– I rapporten var det som om ISF tog för givet att domstolar med lägst ändringsfrekvens begår någon form av fel. Det resonemanget haltade, säger Christian Groth.

Han framhåller att Stockholms förvaltningsrätt jobbar med kvaliteten i dömandet och med omfattande utbildning av nya medarbetare, men inte har agerat utifrån rapporten. Han lyfter också fram att antalet mål i Stockholm är betydligt fler än i mindre domstolar.

På LO-TCO Rättsskydd ifrågasätter Angelin Olsson de Groat resultatet av kompetenssatsningen i Stockholm. Hon har just fått en summarisk dom med avslag på sitt bord. Försäkringskassan har nekat en svårt sjuk kvinna, som hon företräder, sjukpenning.

”Förvaltningsrätten anser att det som X anför och det som i övrigt kommer fram i målet inte föranleder någon annan bedömning än den som Försäkringskassan har gjort i det överklagade beslutet”, skriver Stockholms­domaren.

– Det är allt de skriver. Domaren svarar inte på något av de argument som individen framför i sitt överklagande. Det är under all kritik, säger Angelin Olsson de Groat.

På Förvaltningsrätten i Malmö har man i en kontroll inte sett några stora skillnader i hur domarna dömer. Men lagman Lars Sjöström tycker att den stora skillnaden mellan förvaltningsrätterna är ett problem.

– Ja, absolut. Jag tycker att det är något man ska ta på stort allvar, för det kan tyda på att det inte är riktig likhet inför lagen.

Varken ISF eller någon annan instans kan tvinga domstolarna till gemensamma åtgärder för att få till stånd en likartad bedömning av socialförsäkringsmål. Varje domstol är självständig.

– Om domstolarna inte anser att de har anledning att lyssna på vad vi säger spelar det ingen roll hur många gånger vi säger det. Vi har inga maktmedel, säger Catarina Eklundh Ahlgren.

Men om ingen tar totalansvar för att få en ändring till stånd, varför görs då dessa inspektioner?

– Därför att det lika fullt är en väldigt viktig fråga. Om domstolarna inte fungerar som de ska är det ett jättestort rättssäkerhetsproblem.