På livsfarligt uppdrag

Brandmän tillbringar 95 procent av tiden lugnt och tryggt på stationen. Alla har gått MSB:s SMO-utbildning, Skydd mot olyckor. De har får årlig träning både fysiskt och teoretiskt. Men när larmet går vet de aldrig vad de ska möta.

De som ansvarar för riskbedömningar under en räddningsinsats är styrkeledare eller insatsledare. De är erfarna brandmän som vidareutbildats i arbetsmiljöregler och riskbedömning. Väl på plats gäller OBBO: Orientering, Bedömning, Beslut, Order. Det måste gå fort för ofta står liv på spel.

– Vid livräddning är det rimligt att tillåta en högre risk än om vi bara ska restvärdesskydda, säger Samuel Fröjmark som är arbetsmiljöstrateg vid räddningstjänsten i Stor-Göteborg.

– Kommunikation med exempelvis rökdykare inne i en byggnad är A och O för att kunna göra rätt riskbedömningar och ändra dem vid behov.

Larmet om Oceana vattenland på Liseberg i måndags ringdes in av en privatperson som såg att det brann i en av de utvändiga rutschkanorna. Räddningstjänsten skickade arbetsledare och fyra brandmän som drog slang och började vattenbegjuta brandhärden. Det fanns inga tecken på brand eller annan fara inne i byggnaden och ett tjugotal arbetande hade evakuerats.

Då berättade en arbetsledare vid NCC att det kunde finnas en person kvar inne i tornet. Uppdraget ändrades blixtsnabbt till livräddning. Två rökdykare gick in och tog med två arbetsledare som guider eftersom byggnaden bedömdes som riskfri. Samtidigt anlände en styrka från Mölndal och tog över själva släckningen.

– Problemet med badet är att det fanns inga byggnadsritningar som vi normalt har i färdiga hus och inga fönster så att vi kunde bedöma våningsplanens läge. Det fanns inga tecken på att rök dragits in i huset. Eftersom trapphuset var rökfritt tog vi med inbrytningsverktyg och två guider för att hjälpa till att hitta den försvunne.

Räddningspatrullen tog sig upp till tredje våningen. När de öppnade en dörr vällde svart rök ut. Rökdykarna evakuerade de två guiderna och meddelade styrkeledaren. Mer hann de inte innan den stora explosionen sprängde delar av anläggningen.

– De klarade sig utan skador, säger Samuel Fröjmark. 

– Den farliga röken stiger ju uppåt och trycket i explosionen gjorde att de inte fick fallande delar på sig. Däremot tvingades styrkeledaren där utanför ta skydd under ett mindre skärmtak från fallande delar från explosionen. Vi har redan lämnat in en 3 3:a om allvarligt tillbud till Arbetsmiljöverket om detta.

Nu började fler enheter anlända, bland annat en höjdenhet som kunde nå tornet på anläggningen.

– Vi var fortfarande inställda på livräddning och sökte nya vägar in, förklarar Samuel Fröjmark. När fler enheter anlände kunde vi också försöka begränsa branden.

Oceana var ovanligt svårbedömd ur risk- och räddningssynpunkt, säger han:

– Rutschkanor i glasfiber, epoxy och gud vet vad som ger giftiga och explosiva gaser i en totalt mörk byggnad med många nivåskillnader varav vissa pooler var tomma och andra vattenfyllda.

Och när branden rasade vidare kom rasrisken:

– Väggen längst ut släppte från taket. Det ventilerade ut en del gaser, men gjorde hela byggnaden instabil. Vi försöker få hjälp av NCC med att bedöma stabiliteten.

– Rökdykare är Sveriges farligaste jobb. Och att göra snabba riskbedömningar är bland det svåraste i insatsledarens jobb. Det som hänt med den saknade konsulten är tragiskt, men vi är tacksamma för att ingen av våra kom till skada.

Totalt har ett 80-tal brandmän arbetat i skift för att släcka branden. Ett tjugotal personer har uppsökt vården för kontroll av lättare åkommor.