SPECIAL DÖDEN PÅ JOBBET
Brandstationen som bröt med manskulturen
GENUS. Inom räddningstjänsten har det under flera år pågått ett målinriktat arbete för att fler kvinnor ska söka sig till yrket. På stationen i Alingsås-Vårgårda har det gett goda resultat – och man ser de positiva effekterna av att ha arbetat bort machokulturen.
Publicerad
Senast uppdaterad
Annons
Ante Mikacic är räddningschef på räddningstjänsten i Alingsås-Vårgårda – vi träffar honom tillsammans med brandmannen Gabriella Pihl i de helt nybyggda lokalerna som man har huserat i sedan snart två år tillbaka.
Gabriella Pihl säger att det har hänt mycket inom räddningstjänsten de senaste tio åren, även om det kan skilja sig väldigt mycket mellan olika stationer, och att det tidigare kunde finnas en problematisk kultur.
– Förr kunde det uppfattas lite coolt att ha skitiga larmställ och räddningsutrustning men det inte är norm alls längre. I dag tvättar alla allt direkt och vi har väldigt mycket rutiner kring det. Det är inte längre coolt att ha smutsiga kläder – utan bara dumt.
Ante Mikacic säger att det är väldigt viktigt att hålla det fint och rent och att det minskar risken för att brandmän blir sjuka.
– Brandmän är överrepresenterade när det gäller vissa cancerformer – det handlar om vissa partiklar man får med sig – och gamla brandstationer tog ingen höjd för det utan det låt smutsiga saker lite här och där.
Den stora vinsten med en helt nybyggd brandstation anser han är att det finns ett flöde med det och att man undviker smutsiga saker och tar hand om sakerna som finns på stationen.
– Det är viktigt så man inte går år efter år och får med sig den här skiten. Sedan har vi extremt låga sjuktal inom räddningstjänsten om man jämför med andra offentliga verksamheter. Det är väldigt sällan som folk är långtidssjukskrivna.
En av de farligaste arbetsuppgifterna man har inom räddningstjänsten är att åka på trafikolyckor och det är också där majoriteten av, de relativt få, dödsfallen inom arbetet i räddningstjänsten, skett.
Numera stängs vägen helt när räddningstjänsten åker ut på trafikolyckor innan polisen eller så och kommer dit eftersom man inte vill inte riskera att någon blir påkörd, förklarar Gabriella Pihl.
– Där har det också hänt väldigt mycket det senaste och man har inte längre så bråttom att trafiken ska rulla på igen utan att prio ett är att vi ska komma hem till våra familjer igen.
Ante Mikacic säger att man också har blivit mycket bättre på att göra avvägningar kring vilka risker som är värda att ta medan man förr i tiden kanske bara sprang upp på ett brinnande tak utan att tänka.
– Nu ifrågasätter vi i stället om vi verkligen måste in i huset om det ändå kanske kommer att brinna ner och ingen är där inne. Förr var det kanske mer en machogrej att man bara skulle in. Sedan måste vi ju ta lite risker – det ingår i jobbet. Om någon behöver räddas springer vi såklart in.
När det handlar om dödsfall på arbetsplatser som räddningstjänsten åker ut till har Gabriella Pihl uppfattningen om att det främst handlar om olyckor vid ensamarbete.
– Det handlar kanske om olyckor inom lantbruk med en traktor, fyrhjuling eller sexhjuling eller någon annan maskin på gården.
Räddningstjänsten har också tagit ett stort kliv i rätt riktning när det gäller utrustning som är anpassad efter alla.
– Om man backar till när jag började inom rättningstjänsten för tio år sedan så fick man ta det som fanns, speciellt när man var vikarie i början. Jag minns att jag hade någon torrdräkt som är skor och dräkt i ett – och det var storlek 42 på skorna – jag har storlek 37.
– Den var också alldeles för lång och det var som om den föll ut flytande efter mig. Det var svårt att tänka sig att jag skulle kunna göra ett bra jobb i de kläderna eller hur jag skulle kunna göra det, säger Gabriella Pihl.
Hon berättar också om en incident där hon arbetade tillsammans med en annan kvinna i ett lag och det bara fanns en mindre dräkt – och kollegan tog den lite större eftersom hon var något längre.
– Hon snubblade på dräkten och ramlade i en trappa men som tur var fångades hon upp av en av ambulansförarna men annars hade det kunnat gå illa. Då köptes det däremot genast in en ny dräkt så efter det hade vi varsin.
På stationen köper man genast in utrustning om man märker att det är något som inte passar och man gör allt man kan för att köpa in utrustning som passar bra – men det är inte alltid det går.
– Det som är problematiskt är däremot att även om man köper in så är det inte alltid säkert att det finns i lager eller att leverantörer erbjuder den utrustning som behövs. Förr fanns det renodlade damställ men jag vet inte om det var en för liten marknad, säger Gabriella Pihl.
En leverantör har skapat möjligheten att måttbeställa utrustningen men då har den kommit tillbaka med proportioner som inte alls fungerar.
– Även om det finns rökdykarhandskar för mindre händer till exempel är de dåligt anpassade för att kunna greppa bra. Så det finns utvecklingspotential för ofta gör man bara befintlig utrustning i mindre format och det är inte alltid så lyckat.
Ante Mikacic säger att man heller inte behöver fastna i diskussionen kring kvinnor och män utan att de arbetar för att inkludera alla typer av människor.
– Förr var det väldigt homogent. Män som hade idrottat på elitnivå fick jobba som brandmän som kunde samma grejer och tyckte samma sak. Vår styrka är att vi är en väldigt blandad grupp vilket gör laget starkare än om man kanske blir svagare i vissa enskilda moment.
Gabriella Pihl säger att hon jobbade väldigt mycket med frågor kring jämställdhet tidigare men att hon nu känner att hon kan luta sig tillbaka lite och känna att hon bara är en i mängden på arbetsplatsen.
– Tidigare tyckte jag det fanns fler problem på arbetsplatser jag var på innan och då var det svårt att inte säga något – dels för min egen del – dels för att andra inte skulle behöva jobba i en situation jag själv fann problematisk. Då var det bättre att arbeta för att ändra kulturen.
Gabriella Pihl säger att man inom räddningstjänsten började jobba väldigt aktivt för en ökad jämställdhet för kanske tio år sedan och att man då fick jobba väldigt ihärdigt då eftersom det föll tillbaka direkt om man släppte det.
– Nu har det gått över till att man sticker ut om man skulle yttra en kommentar som är nedlåtande, medan det kanske var tvärtom innan.
