”Blod och blomlökar passar inte ihop”

Amanda Alverbäck slår upp dörren till familjeföretaget Alverbäcks blommor där hon är vice VD och arbetsmiljöansvarig.

 – Hallå och välkommen, ropar hon ut till mig som ännu är en bra bit från entrén.

 Amanda Alverbäck visar runt på anläggningen och smälter in bland de som arbetar med att skörda tulpaner, sätta lökar, packa buketter och köra truck. De flesta är klädda i jeans och tröja och några tar ögonen från arbetet och hälsar när vi går förbi.

 Gula linjer i golven markerar var truckarna kör. Enorma blomsterbäddar hänger i ställningar och matas fram för att arbetslagen ska kunna skörda blommorna. Över och under dessa bäddar finns säkerhetslinor att dra i för att få till ett nödstopp.

 Siffrorna smattrar när Amanda Alverbäck visar och gestikulerar, stolt över företaget som hennes farföräldrar grundade 1968.

 Hon, hennes bröder och deras kusiner är uppvuxna här, bland lökar och blommor. I en sluttning på andra sidan grusvägen om anläggningen ligger fyra villor. I en av dem bor farmor, i en annan växte hon själv upp. I de två andra bor fastrar och farbröder.

 Under 2024 kommer Amanda Alverbäck ta över från pappa Håkan som VD tillsammans med storebror Anders.

 – Det känns jättebra. Här vill jag jobba resten av livet, säger hon med övertygelse.

 Alla dagar har dock inte varit bra och det är med anledning av en arbetsplatsolycka som vi är på besök.

 I november 2022 är Amanda Alverbäck hemma och föräldraledig med sin son. Så kommer telefonsamtalet hon inte ska glömma. Det är hennes pappa Håkan som ringer. Det som inte får hända har ändå hänt. En person är allvarligt skadad och flera anställda är i chock.

Amanda Alverbäck åker genast till jobbet och tar sonen med sig.

 – Jag märker att jag fortfarande blir påverkad av att prata om det. Det var så obeskrivligt jobbigt. Jag kände en sådan enorm skuld över att jag inte var där, över att det hade kunnat hända.

Strax före lunch har en medarbetare fått syn på en blomlök som trillat ner under det rullande bandet och i stället för att använda en sopborste för att dra fram den, kryper hon ner under bandet och fastnar med håret i det automatiserade bandet. Delar av svålen ryckts bort.

– Många i arbetslaget kände också skuld eftersom de tyckte att de inte stoppade bandet fort nog. Men hon var helt tyst, troligen i chock, så det var inte lätt för dem att uppfatta att hon ens fastnat, säger Amanda Alverbäck.

– Det var fruktansvärt att se olycksplatsen. Det hade kunnat gå ännu värre. Blod och blomlökar passar inte ihop.

Som Arbetarskydd tidigare har rapporterat godtog företaget böter på 200 000 kronor och har byggt om maskinerna med rullbanden så att det inte bara är förbjudet att krypa in, utan också omöjligt. Arbetsmiljöverket har inspekterat och godkänt de genomförda förändringarna.

– Vi har haft en stor hjälp av både Arbetsmiljöverket och av det regionala skyddsombudet från Kommunal. Att ha dem som dialogpartner och stöd har varit jätteviktigt för oss när vi har gått igenom arbetsmiljön här, säger Amanda Alverbäck.

Att ha med sig de anställda är också väldigt viktigt för att som företagsledare vara säker på att alla problem kommer till kännedom och kan omhändertas, menar Amanda Alverbäck.

Från november till och med april är det högsäsong på anläggningen och 90 personer arbetar med att plantera blommor. 30 miljoner tulpanlökar ska sättas och skördas varje år och under den intensiva perioden kommer många säsongsarbetare från Lettland och Polen.

– Det fanns lite av en tystnadskultur och det var svårt att få medarbetare att säga till om något var trasigt eller fungerade dåligt, säger hon.

Amanda Alverbäck är därför väldigt glad över att den skadade medarbetaren bidrog i processen med riskbedömning och i justeringen av rullbanden hon fastnade i. Hon och andra medarbetare har också engagerat sig för att förbättra säkerheten på fler områden. En av åtgärderna är att en säkerhetsarbetsgrupp har skapats.

– Säkerhetsgruppen går ronder genom hela anläggningen och felsöker. Vi letar efter slarvfel, brister, trasiga verktyg och sånt. Hittills har vi genomfört fyra sådana vandringar och de har lett till att vi fått fram saker som var viktiga att åtgärda, säger hon 

Vi sitter i personalmatsalen, ett stort och ljust rum med runda bord och med företagets historia på planscher på väggarna. Här samlas hela arbetsstyrkan varje dag klockan 07.00 för ett par minuters gemensam uppstart av dagen. Amanda Alverbäck är tacksam för de nya rutiner som nu finns på plats och känner att företaget har agerat rätt i efterspelet till olyckan.

– Det som har varit jobbigt är att det har tagit så lång tid för vår anställda att få ut ersättning från Försäkringskassan och försäkringen från AFA som den anställda har genom kollektivavtalet med Kommunal.

Den skadade medarbetaren har nyligen fått sjukersättning från Försäkringsassan och försäkringspengar från AFA

– Det känns olidligt långt att hon dessutom måste vänta i ett och ett halvt år för att kunna ansöka om ersättning för sveda och värk från AFA. Det kommer vara en stor lättnad för oss när det är klart, säger Amanda Alverbäck.

Hon är inte orolig för nya olyckor. Händelsen 2022 är den enda olyckan (förutom ett självförvållat brutet ben när en truckförare körde in i en vägg) som inträffat sedan 1968. Anläggningen är platsbyggd och de egna teknikerna har gjort de justeringar som behövdes för att det ska vara fysiskt omöjligt att komma åt automatiserande band och för att nödstoppen ska vara lättare att nå.

– Det finns gott om generella säkerhetsriktlinjer att ta del av, men för just växthusproduktion finns inga specifika checklistor att ta hjälp av. Vi pratar mycket med andra odlare och med det regionala skyddsombudet och lär oss av dem men många gånger uppfinner vi ändå hjulet igen, säger den blivande VD:n och ler.

Amanda Alverbäck ser med tillförsikt på framtiden och säger att hon aldrig har upplevt någon press från sin pappa att ta över familjeföretaget. Det är lätt att tro henne.