Redan på Emile Zolas tid

De där böckerna man läste som tonåring.

En av mina favoriter var Krogen av Emile Zola – en tegelsten som jag på sextonåringars vis plöjde om och om igen. Boken ingår i Zolas romansvit på 20 böcker om samma franska släkt.

Spoilervarning här:

Paris. 1800-talets andra halva. Gervaise är en ung driftig kvinna som initialt lyckas i huvudstaden, sedan hon gjort sig av med sin älskare, Lantier, som också är pappa till dottern, Nana, och istället gift sig med den vänlige, hårt arbetande Coupeau.

Arbetsolyckan. Coupeau ramlar ned från ett högt tak och skadas så svårt att han inte kan jobba mera. Gervaise blir ensam familjeförsörjare och för att få in lite extra till hyran låter hon den gamle älskaren Lantier flytta in.

Därefter går allt käpprätt åt skogen. Båda männen är elaka. Alla super. Romanen är en beskrivning av alkoholismens förödelse och den alkoholrelaterade sjukdomen delirium tremas, en slags demenssjukdom som skapar både hallucinationer och tvångsföreställningar.

Den där fallolyckans förödande konsekvenser påverkade mig starkt som tonåring.

När jag nu läser dom efter dom från tingsrätter om just svåra fall, kapade fingrar, hjärnskakning och bäckenbrott påminns jag om Coupeaus öde. Skadestånd och ersättningar kan skapa en känsla av upprättelse. Men en arbetsolycka måste väl handla om så mycket mer. Traumatiska minnen, ifrågasättande i efterhand. Mardrömmar? Och i slutändan kanske det blir omöjligt att fortsätta i yrket. Även om förstås inte alla drabbas av alkoholism är det inte svårt att tänka sig att hela familjen påverkas.

Det ämnet finns det anledning att återkomma till.

Missa inte att vi introducerar kommentarer av intressanta domar. Advokat Erik Danhard skriver om dödsolyckan i Hedemora där en man kvävdes till döds i ett ras. Hur gick ansvarsfördelningen till?