”Det handlar ju om arbetsmiljö. Det är skitviktigt.”

Slumpen drabbade Norrköping år 2011 och runtom i staden dog sex personer i olyckor på sina jobb. Eller var det inte slumpen? Var det istället en följd av brister i säkerhetsrutiner och skyddsutrustning? Norrköpingspolisens särskilda utredare för arbetsmiljöbrott, Anders Wallberg, var helt ny på sitt uppdrag och han skulle ensam, på en deltidstjänst, söka orsakerna till de allvarliga olyckorna. Det var ingen mjukstart för en polis i en stad som dittills drabbats av i snitt en och en halv dödsolycka per år.
- Jag har aldrig sett något liknande vare sig före eller efter, konstaterar Anders Wallberg idag, drygt ett decennium senare.

Efter ett år fick han rekrytera en kollega från Arbetsmiljöverket, men trots förstärkningen var arbetet övermäktigt och gick långsamt. Fem tunga utredningar hängde fortfarande över dem den junimorgon 2012 då en trettioårig djurskötare gick in i hägnet till Kolmårdens åtta vargar för att mata dem. Hon arbetade ensam och ingen vet exakt vad som hände, mer än att vargarna attackerade och kvinnan avled av sina skador. Anders Wallberg åkte dagen därpå ut till djurparken tillsammans med några tekniker som spärrade av hägnet och dokumenterade olycksplatsen.

- Vi försöker ”frysa läget” om det går och vi dokumenterar med de medel som finns tillgängliga, säger han.

Han var på plats på Kolmården i ett par veckor och gjorde förhör med dem som befunnit sig närmast olyckan. Ärendet har i efterhand fått mycket kritik för att det tog fyra och ett halvt år från det att larmet gick till dess att den ansvariga chefen och djurparken kunde fällas för vållande till annans död i tingsrätten.

- Det finns fördelar med att man själv har gjort alla förhör, man får en skaplig överblick, om man inte har för mycket annat att göra. Hade jag inte haft de fem andra dödsolyckorna samtidigt så hade det inte behövt ta så lång tid, säger Anders Wallberg.

Ett annat viktigt skäl, hävdar han, bakom de ofta långa utredningstiderna är att fallen är så komplexa. Ingen arbetsplats är den andra lik och ofta måste de ta in specialistkompetens för att bedöma vad som brustit i rutiner eller i hanteringen av fordon, sprängmedel, kemiska substanser, hållfasthet, maskiner och annat.

- Utbildning det finns inte. Jag har en bakgrund som huvudskyddsombud och det har jag haft stor nytta av. Men som utredare är min enda utbildning en veckas förhörsledarkurs. Den erfarenhet jag har idag, den har jag fått den hårda vägen, säger Anders Wallberg, som även vill lägga en del av ansvaret för de långa utredningstiderna på arbetsmiljöverket, som ofta tar mycket tid för att göra sina utredningar.

Den stora omorganisationen av polismyndigheten 2015 har varit flitigt utskälld, men ur Anders Wallbergs perspektiv har den varit en vinstlott. I stället för att arbeta lokalt i Norrköping bildade polisregionen för Jönköpings, Östergötlands och Södermanlands län en grupp med utredare av arbetsmiljö-, miljö- och jaktbrott som har gemensamt ansvar för hela regionen. Numera är de totalt tretton, en chef, en administrativ handläggare, två förundersökningsledare, varav Wallberg är en, samt nio utredare.

- Det är mycket bättre. Det har alltid tidigare varit svårt att få förstärkningar, men vår grupp prioriterar och förstärker där det behövs. Om vi får in ett stort nytt ärende där många måste hjälpa till initialt så flyttar vi bara över personal under en period. Mycket går att göra på distans, men i ett tidigt skede behöver man ofta besöka olycksplatsen.

När de interna kunskaperna inte räcker till tvingas polisen ibland betala extra för att knyta till sig externa aktörer, företag som sysslar med besiktning av fordon och maskiner, exempelvis.

- Men ibland hittar man ingen som är tillräckligt oberoende. Vid vargolyckan i Norrköping till exempel var det svårt att hitta någon som inte var kopplad till Kolmården. Då fick vi vända oss utomlands.

Anders Wallberg började sin karriär som reservofficer i flygvapnet på F13 i Norrköping. När beslutet om att lägga ned flygflottiljen kom 1992 sökte han polishögskolan och kom in. Han märkte snart att han var intresserad av säkerhetsfrågor och han blev huvudskyddsombud för polismyndigheten i Östergötlands län under millenniets första år. Där fick han gå arbetsmiljöutbildningen som var myndighetsgemensam för Arbetsmarknadsverket, Åklagarmyndigheten och polismyndigheten.

De vanliga arbetsplatsolyckorna handlar om fall och klämskador, och olycksplatsen är ofta en byggarbetsplats, tillverkningsindustri eller skogs- och jordbruk. Men utredarna kan mötas av vilken typ av arbetsplats som helst. I mars 2018 var olyckan framme på en kolbåt i Oxelösunds hamn. En tjugoårig extraanställd man kvävdes till döds i ett stängt utrymme där kolet hade slukat allt syre.

- Då tog vi större delen av vår arbetsgrupp och åkte dit. I det här fallet var ju olycksplatsen på ett fartyg som skulle lämna hamnen inom några dagar.

Samtliga som befunnit sig på båten när olyckan skedde intervjuades direkt. Fartyget och alla utrymmen dokumenterades med fotografier och tjänsteanteckningar och utredarna försökte bilda sig en uppfattning om vad som hade hänt. Hade det skett ett brott? Skulle i så fall någon ställas till svars? Grundregeln är att det måste finnas någon form av anställningsförhållande, och en straffbar oaktsamhet. De rättsliga konsekvenserna är en del i det förebyggande arbetet för att förmå företag att skapa och upprätthålla säkerhetsrutiner. Och konsekvenserna kommer snabbare nu. Kurvorna över tidsåtgången per ärende har vänt ner i regionen. När dödsolyckan på kolbåten nådde tingsrätten hade det gått två och ett halvt år.

Men lösningen för att minska antalet olyckor ligger i företagens händer, anser Anders Wallberg. Han besöker nästan bara de arbetsplatser där något gått snett och på ”var och varannan” ser han att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte fungerar.

- Ibland vet de knappt vad det är för något. Har man väl fått till ett fungerande systematiskt arbetsmiljöarbete då händer det sällan allvarliga arbetsplatsolyckor. Då fångar man upp de brister som vi har sett leder till olyckor. Det fanns inte på kolbåten, och inte på Kolmården, säger han.