Arbetsmiljöverktyg
Här gör byggfacken gemensam sak under skyddsronderna
SAMARBETE. Ensam är inte stark.Därför gör byggfacken i Västerås nu mera gemensamma skyddsronder. – Men vi är väldigt tydliga med att vi vill jobba tillsammans med byggherren, säger Isabell Öberg, RSO på Svenska Elektrikerförbundet.
Svenska Elektrikerförbundet, Svenska Målareförbundet och Byggnads sitter i samma byggnad i Västerås. Men det var bara ett halvår sedan de började göra gemensamma skyddsronder, tack vare Isabell Öberg. Hon hade inlett ett liknande samarbete i Solna några år tidigare, när hon var ombudsman och regionalt skyddsombud där. Det arbetssättet tar hon med sig var hon än blir placerad.
– Då upplevde jag vilken styrka det var att göra ronderna tillsammans med Byggettan. Jag minns ett tillfälle när jag var placerad i Solna. Jag och Byggnads RSO befann oss på ett bygge där asbestsanering pågick. Vi gick runt och tittade på slussarna och tyckte att de var undermåliga. Då dyker plötsligt en yrkesarbetare upp med sin engångsskyddsdräkt knuten runt midjan. Han var på väg upp till fikarummet. Dräkten ska ju tas av direkt. Det resulterade i att vi lade ett skyddsombudsstopp tillsammans, säger Isabell Öberg.
Skyddsronderna i Västerås gör hon tillsammans med RSO:na i Svenska Målareförbundet och med Byggnads regionala skyddsombud som finns på varje arbetsplats. Hittills har de aldrig blivit nekade att utföra sitt uppdrag.
– Byggnads och Målarna som inte verkat tillsammans tidigare känner att det är jättekul. Jag vet att sådana här samarbeten pågår i andra delar av landet också. Och i andra branscher, säger Isabell Öberg.
De gemensamma skyddsronderna gör att alla tre förbunden blir synliga på arbetsplatserna för sina medlemmar. Skyddsombuden delar med sig av varandras spetskompetenser och kan på så sätt upptäcka fler saker under ronderna.
– Vi har flera gemensamma problemområden. Som att det ska vara ordning och reda på arbetsplatsen, säkerheten och att arbetarna ska ha dusch, toalett och omklädningsrum, säger Markku Rantamäki, RSO på Svenska Målareförbundets avdelning 6 i Västerås.
Om han åker själv ut på skyddsronderna kan målarna blir extra utsatta, eftersom det är deras förbund som krånglar och ”bråkar”, menar han.
– Nu kan arbetsgivarna inte hacka på ett visst förbund, säger Markku Rantamäki.
Arbetsplatserna är ofta mångkulturella. Därför kan det uppstå missförstånd och missuppfattningar om fackens roll. En polsk arbetsgivare trodde att alla var tvingade att vara med i facket om företaget hade kollektivavtal.
– Jag fick påpeka att det är ett frivilligt att gå med. Att det bygger på en tanke om solidaritet och att vi ska konkurrera på lika villkor och att det är därför vi har kollektivavtal, säger Isabell Öberg.
När de regionala skyddsombuden möter arbetskraft från de östeuropeiska länderna ser de inte alltid facket som ett stöd. De är bara glada över att ha ett jobb.
– På en arbetsplats stod arbetarna och höll kaklet i handen medan de sågade med cirkelsågen. Det ligger ju i allas intresse att det ska finnas en arbetsbänk och bra förutsättningar för att utföra jobbet, säger Isabell Öberg.
Hon upplever att arbetare från Irland och England är väldigt fackligt aktiva. Isabell Öbergs bild är att de har en liknande kultur som Sverige gällande fackliga organisationer. Men hon tycker att Sverige har mycket att lära av den irländska och brittiska säkerhetskulturen. Inför varje jobbstart har britterna en så kallad toolbox-hantering, en riskanalys.
Isabell Öberg vet att det använts även på ”svenska byggare”, men hon upplever att engelska och irländska företag jobbar mycket med säkerhetskulturerna på arbetsplatsen.
– De är noga med att utbilda medarbetarna. Som jobbare kan du få rött kort om du anses vara en stor säkerhetsrisk för dina arbetskamrater.
De tre skyddsombuden är noga med att poängtera att de samarbetar med byggherrarna och deras Bas-U, byggarbetsmiljösamordnaren som utsetts av byggherren, när de besöker arbetsplatserna. Enligt Isabell Öberg är det vanligt att Bas-U:n inte förstått hela sitt juridiska ansvar för arbetsmiljön.
– Det är mycket jobb kvar för oss att göra, konstaterar hon.