Överstyrman dömd i hovrätten

Elsa Hatz-Grandin hade tänkt satsa på en karriär till sjöss. Hon var klar med sin fyra år långa utbildning till sjökapten. Nu återstod bara några veckors praktik. Hon fick arbete på isbrytaren Frej.

Efter en vecka ombord i Luleå hamn, blir hon och hennes chef, överstyrmannen, bjudna till ett annat fartyg. Det bjöds på vin och chefen blev märkbart berusad. Ju mer han drack, desto mer otrevlig blev han. Elsa Hatz-Grandin ville gå tillbaka till isbrytaren, men överstyrmannen insisterade och hävdade att han var chef och bestämde. Efter att hon varit på toaletten säger han:

”Har du torkat fittan nu?” Han tar tag i hennes hand och stryker den medan han säger: ”Är du blöt, har du torkat fittan med handen?” Därpå frågar han om hon legat med två gemen­samma bekanta. Hon uppmanas av några i besättningen att smita iväg.

– Jag försöker komma iväg så fort som möjligt, men min chef ropar och kommer efter mig. Det är ett öde industriområde och jag känner mig jätterädd. Han hinner ikapp och fortsätter förhöra mig om vem jag legat med. Nu kräver han att jag ska följa med till hans hytt och lämna urinprov. Om jag inte gör som han säger hotar han med att kasta mig överbord.

Hon fortsätter:

– Den natten sover jag inte en blund. Jag känner mig förnedrad och kränkt och är rädd för att förlora jobbet. Jag har inte ens fått ett anställningsavtal.

En tid senare blir hon uppkallad till befälhavaren som beslutar om hennes anställning på isbrytaren samt till överbefälhavaren som kränkt henne. Hon menar att hon luras att skriva på en tystnadsförbindelse. Befälhavaren skickar sedan ett mejl till Sjöfartsverket och berättar att händelsen är utredd. Han upp­manar isbrytardirektören på Sjöfartsverket att radera mejlet, vilket isbrytardirektören gör.

– Rederiet gör ingen internutredning. I stället väljer de att tysta mig. Sjöfartsverket mörkar, trots deras prat om nolltolerans mot sexuella trakasserier. Efter ytterligare några veckor avbryter jag min karriär till sjöss, säger Elsa Hatz-Grandin.

Trots motvind och utan stöd från arbets­givaren gör hon en polisanmälan. Efter två år får hon rätt – först i Tingsrätten i Luleå och sedan i Hovrätten för Övre Norrland. Domen är unik. Det är den första domen mot sexuellt ofredande till sjöss.

Elsa Hatz-Grandin anmäler även Sjöfartsverket och en befälhavare för felaktig hantering av allmän handling till Justitieombudsmannen, JO. JO beslutade i juni 2018 att kritisera Sjöfartsverket för att e-postmeddelandet inte registrerades och för att handlingen felaktigt raderats. JO ansåg att det är särskilt anmärkningsvärt att det är en befattningshavare som raderar mejlet.

– Jag känner ingen trygghet att arbeta till sjöss när inte ens staten klarar av att ta tag i situationen, utan i stället försöker mörka det som hänt.

Hon önskar att fler vågade anmäla.

– Om vi ska få fler fällande domar behöver vi våga visa vårt namn och ansikte och berätta vad vi varit med om. Vi ska kräva att arbetsgivaren stöttar anmälan. Först då kan det bli en ändring inom sjöfarten, säger Elsa Hatz-Grandin, och tillägger:

– Vi måste få slut på tystnadskulturen. Alltför många i branschen pratar om att man ska kunna göra anonyma anmälningar mot sexuella trakasserier inom sjöfarten. Det är inte rätt väg att gå. Det händer inget, mer än att arbets­givaren kan visa upp statistik. Med en anonym anmälan kan inte arbetsgivaren gå vidare.