Vill ha tydligare föreskrifter

Den 4 augusti 2017 dödade en björn en ung djurskötare i Orsa rovdjurspark. Nu, två och ett halvt år senare, har rättegången i Mora tingsrätt startat.Vad skulle ha gjorts annorlunda? Vem bar ansvar för olyckan?

Den tidigare vd:n för Grönklittsgruppen AB, som äger djurparken, och den dåvarande djurparkschefen står åtalade. Advokat Johan Eriksson på Försvarsadvokaterna Stockholm HB försvarar djurparkschefen. Det är inte mer än tre år sedan Johan Eriksson var med i en liknande rättegång, den i Kolmården-målet, där en varg dödade en djurskötare. Också då försvarade han den åtalade zoologiska chefen, som senare fälldes.

– Jag har fått inblick i livet på en djurpark och riskbedömningar på en djurpark. Det är spännande, men samtidigt det som gör målen utmanande och krävande.

I båda målen ligger samma föreskrift från Arbetsmiljöverket i botten: arbete med djur. Föreskriften har fokus på jordbruk. Arbete med nötkreatur, svin och hästar har egna paragrafer, men det har inte arbete med vilda eller farliga djur. De vilda djuren nämns bara kort i kommentarerna till fyra av paragraferna.

– Om man jämför med en byggarbetsplats är arbete i djurpark inte alls lika detaljreglerat, konstaterar Johan Eriksson.

Han tar en byggställning som exempel. Har en arbetsgivare en felaktig ställning, så är det bara att jämföra ställningen med vad reglerna säger. När det inte finns föreskrifter som reglerar vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas eller vilka riskbedömningar som ska göras och hur de ska se ut, uppstår problem, anser Johan Eriksson.

– När det finns ett regelverk att förhålla sig till är det lättare att göra bedömningar om oaktsamhet.

Arbetsmiljöverkets föreskrifter har inte bara betydelse för att förebygga arbetsplatsolyckor; de är också viktiga när ansvarsfrågan för i värsta fall en dödsolycka ska redas ut under en rättegång.

Johan Eriksson har sedan mitten av 1990- talet arbetat med arbetsmiljömål. De flesta i byggbranschen. Han anser att ju bättre regelverk, alltså bra och tydliga föreskrifter, desto enklare att bedöma vad ansvariga för arbetsmiljön gjort för fel.

– Då vet man vad som gäller. Det är en besvärlig bedömningssport att i efterhand pröva vem som kan ha gjort fel och fastställa hur oaktsam någon varit.

När det inte finns bestämmelser att förhålla sig till, leder det enligt honom till värderingar och tyckande.

– Och det leder i förlängningen också till ett osäkerhetsmoment för den som har ansvaret för arbetsmiljön på arbetsplatsen.

I Kolmården-målet fick Johan Eriksson läsa in sig på och lära sig om vargars beteende – i Orsa-målet om björnar och björnhägn. Han behöver kunskapen för att förstå sin klient och för att förstå till exempel betydelsen av riskbedömningar som gjorts och inte gjorts.

Åtalet i Orsa-målet väcktes mer än tre år efter olyckan. Förundersökningen blev över 2 600 sidor och närmare 50 personer hördes i den. Johan Eriksson är kritisk till att det tar så lång tid.

– För den som står åtalad och för de anhöriga står livet still. Det är en lång väntan för alla in-blandade. Rättegången sätter i gång allt lidande igen, säger han.

Den långa tiden mellan olyckan och rättegång skapar också rättsäkerhetsrisker.

– Det behövs mer resurser, fler utredare och poliser, som gör att man skulle kunna hålla upp tempot på ett bättre sätt.

Advokat Johan Eriksson ser en trend där arbetsmiljö målen har blivit alltmer omfattande och därmed mer komplicerade.

– Om Kolmården- och Orsa-olyckan hade skett tjugo år tillbaka i tiden tror jag inte att målen skulle ha varit så omfattande som de är nu.

Han har en känsla att av man vill gå till botten med allt i målen, att inget ska lämnas outrett. Han tror att det kan bero på att åklagarna, enligt honom, har haft svårt att vinna framgång i arbetsmiljömålen. Men omfattande utredningar gör inte målen lättare.

– Då är risken tvärtom att målen blir så stora och röriga. Man skulle kanske vinna på att avgränsa dem.

I Orsa-målet står den tidigare djurparkschefen, som Johan Eriksson försvarar, åtalad för bland annat vållande till annans död, grovt brott.

– Mål som handlar om just oaktsamhet tenderar att bli komplicerade, konstaterar Johan Eriksson.

Han menar att när det inte finns detaljerade föreskrifter, som för arbetet med de vilda djuren, att luta sig mot, vill åklagaren fånga en blick av stämningen på arbetsplatsen före olyckan och höra många vittnen. Han förklarar att åklagaren ska visa på orsakssambandet mellan att olyckan skett och att arbetsgivaren har brutit mot reglerna och har beviskrav. Oaktsamhet är klurigt, säger han flera gånger.

I sitt eget arbete fokuserar Johan Eriksson på att börja bygga försvaret i ett så tidigt skede som möjligt. Han blir oftast inkopplad när det inleds någon form av utredning. Då försöker han så snabbt som möjligt få en tydlig bild av vad som hänt, skapa en god relation till klienten, hitta skiljelinjerna i målet och se var åklagaren menar att det brustit.

– I början kastade jag in en hel låda med spik i maskineriet och tänkte att någon ska fastna i alla fall. Nu när jag jobbat lite längre har jag hajat att det oftast är två tre frågor som är viktiga.

Han vet att chefer, som åtalas, ofta känner stor skuld och stort ansvar för en anställd som förolyckats på jobbet. Det är inte ovanligt att de åtalade tänker att det kanske var deras fel och att det är att fly från sitt ansvar att inte medge det. Johan Eriksson vet att det är lätt att som åtalad ge upp i en sådan situation. I det läget är hans uppgift att inge stabilitet, och ha en juridisk hållning. De åtalade behöver en trygg person att hålla i handen, helt enkelt. Den personen är försvararen.

– För de åtalade kan det vara svårt att i rätten säga att det var oklart om det var mitt ansvar. Men det handlar om känslor, inte om juridik. Där kommer försvarets roll in, att stå för juridiken och att ge kraft att försvara sig i ett läge där man känner sig utsatt.