Nästan fem år till åtalet

Dödsolyckan inträffade i bergtäkten på Vångaberget i Kristianstads kommun. Emmaboda Granit AB:s verksamhet på stället är inriktad på att ta ut större stenblock ur berget som sedan ska bearbetas. Arbetsstället är gemensamt för flera aktörer, även för Bröderna Björklunds Grus AB:s stenkrossverksamhet, där den då 25-åriga grävmaskinföraren varit anställd sedan han hade gått ut gymnasiet sex år tidigare. Dagen före olyckan hade platschefen, som också är sprängarbasen hos Emmaboda Granit, utfört två sprängningar för att få loss och fragmentera det fasta berget. Därefter hade grävmaskinföraren fått klartecken för att börja lasta ut sprängsten. Emmaboda Granits platschef, som ju även var sprängarbas, hade meddelat att sprängområdet kunde beträdas. Grävmaskinföraren lastade ut sprängsten från klockan 12.30 till arbetsdagens slut vid 16.00.

Klockan 06.20 den 7 oktober råkade gräv-maskinföraren utlösa odetonerade spräng-medel, en så kallad dola, som blivit kvar från föregående dags sprängning. En kollega som hört smällen tog sig till platsen och lyckades få stopp på grävmaskinens larvfötter genom att stänga av maskinen. Han förstod att föraren avlidit. Den 25-årige föraren hade glassplitter på sig och i knäet en stor sten, som inte gick att rubba. Stenblocket visade sig sedan väga 340 kilo.

Polisen undersökte platsen samma dag och hittade tre stycken odetonerade borrhål som var laddade med dynamit. Några dagar senare påträffades ytterligare sådana dolor med hjälp av specialutbildade hundar.

Efter drygt fyra år och åtta månader, i juni i somrars, väckte Christer Forssman, kammaråklagare vid Riksenheten för miljö- och arbets-miljömål, åtal i Kristianstads tingsrätt. Det första han förklarar den långa tiden med är att kunskap om branschen saknades.

– Vi var tvungna att lära oss hur man arbetar i branschen, hur man arbetar med sprängämnen. Men det var inte bara vi som brast i kunskap om den här branschen. Det gällde också Arbetsmiljöverket, Polisen och Kristianstads kommun. Här finns anledning att vara kritisk mot flera myndigheter, säger Christer Forssman och tillägger:

– Vi ska påpeka i uppföljningen vilka myndigheter som behöver bli bättre på det här.

Arbetsmiljöverket lämnade in en åtalsanmälan redan i mars 2016.

– Jag var inte nöjd med den åtalsanmälan som gjordes, säger Christer Forssman.

Han begärde att den skulle kompletteras. Två år senare, i mars 2018, lämnade Andreas Renlund på Arbetsmiljöverkets juridiska avdelning i Malmö in en kompletterande åtalsanmälan.

– Den handlade om hur vi tolkar olika typer av ansvarsbestämmelser och om ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna, förklarar Andreas Renlund.

Varför tog det två år att komplettera den första anmälan?

– Jag vet inte när vi fick den här förfrågan. Jag vill inte skylla ifrån mig, säger Andreas Renlund men betonar att det primärt är polis och åklagare som utreder och att det förekommit löpande kontakt med åklagare under mellan tiden.

Därefter, i april och maj, förhördes de båda skyddsombuden, Emmaboda Granits och Bröderna Björklunds skyddsombud. Då mätte tidsavståndet till dödsolyckan i Vångaberget drygt två och ett halvt år.

Att kunskap om branschen saknades var en sak, men att skaffa sakkunskap stötte på hinder.

– Vi försökte hitta personer som kunde vara objektiva. Det var inte lätt att hitta någon som inte var förknippad med branschen. Det är en liten bransch. Alla personer känner till var­andra, säger åklagare Christer Forssman.

Han nämner att de som håller i utbildningar själva är aktörer i branschen. En representant från Polisen satt med i ett branschråd. Och Polisens bombgrupp hade inte erfarenhet av den här typen av sprängning.

– Och de som satt centralt i Arbetsmiljö­verket hade inte riktigt den erfarenhet vi efter­frågade.

Det fanns flera faktorer som orsakade den långa utredningstiden, bland annat ärendets komplexitet och att de tekniska testerna som behövdes tog lång tid att göra, att Christer Forssman har närmare hundra ärenden där flera pågår samtidigt samt att utredare i ären­det har gått i pension.

Bo Andreasson och en kollega var första jourutredare på platsen i oktober 2015. De sam­talade med den radiopolispatrull som var första polispatrull vid Vångaberget. Även polisens tekniker kallades till olycksplatsen.

– Jag och min kollega höll initiala förhör med flera personer som arbetade i bergtäkten, bland annat med chefer, med sprängbasen och med den maskinförare som stängde av motorn i grävmaskinen som den omkomne satt i. Allt för att få en bild av vad som hänt.

Då Bo Andreasson sedan tidigare utredde en annan dödsolycka och en olyckshändelse med mycket svåra personskador, fick en annan utredare efter en tid ta över och fortsätta Vångautredningen.

– När den utredaren gick i pension och slutade, erbjöd jag mig att fortsätta Vånga­utredningen, eftersom jag var insatt i ärendet och de övriga utredningar jag haft var redo­visade. Det blev så. Jag har fortsatt arbeta efter min pension 2016.

I Vångautredningen har förhör hållits med ett stort antal personer, bland annat med tidigare arbetsmiljöinspektörer som tidigare, på Arbetsmiljöverket, utrett olyckshändelser med explosiva varor, förklarar Bo Andreas­son. Men han vill inte uttala sig om utrednings­tiden i det här fallet. Han hänvisar tillbaka till åklagaren.

– Rent generellt gäller att i de här oaktsam­hetsmålen belysa frågeställningarna från väldigt många olika håll och ta reda på vad oaktsamheten i det speciella fallet är. Det gäller att fråga sig hur normalt aktsamma personer skulle agera, säger Bo Andreasson.

Nu står fyra personer åtalade för grovt arbets­miljöbrott: vd, en delägare och platschefen hos Emmaboda Granit AB samt styrelseordföran­den hos Bröderna Björklunds Grus AB. Båda bolagen krävs på 3 miljoner kronor vardera i företagsbot. Rättegången är planerad till 18 dagar i mars­ och april nästa år. Det är många tilltalade och många ombud som ska pusslas ihop. Advokat Christina Cederskär, som företräder både styrelseordföranden och bolaget Bröderna Björklunds Grus, den omkomnes arbetsgivare, tycker att utredningen tagit alldeles för lång tid.

– Det är svårt för vittnena att minnas hur saker och ting var för fem år sedan. Det är svårt för de anhöriga, tilltalade och övriga inblandade att vänta så länge, säger Christina Cederskär.