”Ansvaret har skiftat från individen till företaget”

Den 12 mars 1992 skenade en spårvagn nära hållplatsen vid Vasagatan i Göteborg. Den spårade ur. Bensin, som rann ut från en bil som krossats, antändes. Elden spred sig till vagnen och längs spårvagnsspåren. 13 människor dog och 29 skadades.

Advokat Erik Danhard företrädde en trafikledare i den stora rättsprocessen efteråt. Det drevs som ett arbetsmiljömål, eftersom det bland annat rörde de anställdas säkerhet.

– Det var väldigt omtumlande att befinna sig i en hel stad av sorg. Föräldrarna som hade förlorat sina barn var fullständigt upprivna, men de deltog i rättegången alla dagarna. Det var en så fullständigt onödig olycka, säger Erik Danhard.

Förutom trafikledaren var även vd:n för Göteborgs spårvägar och spårvagnschefen i bolaget åtalade. Men de dömdes aldrig. Bara Erik Danhards klient blev dömd för att ha orsakat spårvagnsolyckan. Även om det inte känns så just då, kan det vara en lättnad att dömas och avtjäna ett straff. Det är i alla fall Erik Danhards erfarenhet.

– Alldeles oavsett så känner man sig ansvarig när något sådant här händer. Om du får en jordisk dom på dig får du också ett jordiskt straff. Det kan hjälpa individen att gå vidare.

Erik Danhard bjuder in i ett av mötesrummen på Kanter Advokatbyrå på Östermalm i Stockholm, där han relativt nyligen börjat arbeta. Över en kopp kaffe blickar han tillbaka på de 30 år som gått sedan han själv började arbeta med arbetsmiljömål. På 1990-talet dömdes oftast vanliga anställda. Företagsbot fanns inte då. I dag har ansvarsfokuset skiftat från individen till företaget. – För företagsbot behöver man inte peka på vilken individ som orsakat en olycka. Det är anonymt. Någon, i arbetsledande position, borde ha gjort något. Då kan en företagsbot föreläggas av åklagare.

Erik Danhard ser utvecklingen som problematisk, eftersom han i sitt arbete sett stora misstag av enskilda arbetstagare, som sedan inte blivit åtalade.

– När den enskilda personen inte åtalas har ju domstolen ingen möjlighet att ge en allsidig dom.

Han skulle vilja att domstolen dömer i alla led, så att en individ, oavsett om det är en chef eller en annan anställd, kan dömas även om man funnit brister också i arbetsmiljön som lett fram till olyckan.

– Den svenska arbetsmarknaden är uppbyggd på att den kreativa, tänkande arbetstagaren ska lösa arbetsuppgifterna, ta initiativ och få ansvar. Det blir konstigt om det ansvaret sedan inte utkrävs i domstol.

Erik Danhard påminner att dödsolyckor och arbetsplatsolyckor är straffrätt.

– Det finns strikta parametrar för att någon ska bli dömd. Det är oaktsamhet som gäller. Det går alltid att argumentera i sådana mål, man ställer frågor som; var det verkligen försumligt? Var det ett förlåtligt förbiseende? Vad var det egentligen som orsakade olyckan? Alltid går det som försvarare att säga någonting, säger han.

Efter att en arbetsplatsolycka har skett är det normala numera att Erik Danhard blir kontaktad av företaget. Företaget brukar behöva råd om vilken information de ska gå ut med till sin personal och vad som härnäst sker i rättsprocessen.Det första steget i Arbetsmiljöverkets utredning blir sedan företagets internutredning. Utredningen kan göras av en extern part för att undvika både jäv och misstankar om jäv. Erik Danhard har själv varit delaktig i många sådana. När han får ett sådant uppdrag brukar han direkt se till att få vara med och identifiera de personer som kan få ett ansvar för det som hänt.

– Jag pratar generellt med dem om ansvars¬utkrävande. Om de blir kontaktade av polisen ska de se till att ha med en försvarare.

Han konstaterar att det i dag är mer integre¬rade utredningar mellan polisen och Arbets¬miljöverket än förr. Ibland deltar båda myndig¬heterna i olika förhör och utredningsåtgärder. Det gör det hela rättsosäkert för den enskilda personen, menar Erik Danhard och fortsätter:

– Det är vanligt att polisen pratar med män¬niskor upplysningsvis, om vad som har hänt. Sedan kanske man pratar med samma person igen för kompletterande upplysningar. När åklagaren sedan tittar på materialet kan den säga, ”Men den här personen är ju misstänkt”.

Erik Danhard menar att det blir extra otyd¬ligt för den enskilde om samtalet dessutom hålls av Arbetsmiljöverket.

– Då lämnar du ut en massa information, medan polisen sitter där och hör samma sak och kan bygga ett case mot dig.

Ganska ofta slutar dock dessa ärenden med företagsbot i form av ett godkänt strafföreläggande. I de fall där ett mål går vidare till domstol är det Erik Danhards uppgift också att stötta sina klienter under förhandlingarna. Ofta får han höra, ”Jag kan inte prata inför folk”. Särskilt när det handlar om vanliga arbetstagare. Men han har hittills aldrig varit med om att någon inte kunnat prata när de väl står där i rättssalen.

– Man får äntligen berätta om det som man har tänkt på varje dag i flera år. Eftersom det gått en längre tid sedan händelsen inträffade är det inte heller lika upprivet som under den första tiden. Det kan vara en fördel. Och att det sker i en sakligare miljö.

Enligt hans erfarenhet brukar cheferna klara framträdandet i rättssalen sämre än arbets¬tagare. Hans egen teori om varför är att de inte är vana vid att få motfrågor och att bli ifråga¬satta. Rådet han brukar ge cheferna är att de ska bita sig i tungan i rättssalen och hålla fast grep¬pet.

– Det är väldigt dumt att bli upprörd i en rättssal, menar Erik Danhard.

Men det är inte alltid det sker muntliga förhandlingar. Hos förvaltningsrätten, som dock inte hanterar arbetsmiljöbrott utan över¬trädelser av Arbetsmiljöverkets föreskrifter och beslut, är huvudregeln skriftlig handlägg¬ning. Där kan den rättsliga strukturen beskrivas som att förvaltningsrätten ska göra en bedöm¬ning av om den berörda myndigheten håller sig inom givna ramar. När det gäller arbetsför¬hållanden är det Arbetsmiljöverket som ska bedömas.

– Förvaltningsdomstolens uppgift kan beskrivas som att den ska vara en ventil och be¬döma om myndigheten har gjort något uppen¬bart felaktigt. Om inte håller domstolen oftast med myndigheterna i deras bedömningar.

Men Erik Danhard inflikar att Europadom¬stolen fastslagit att om en part begär muntlig förhandling har den rätt till det. En möjlig¬het som Erik Danhard gärna utnyttjar. Han för klarar att juristerna som tvistar i allmän domstol har en stark förvissning om att det är först vid huvudförhandlingen som domstolen verkligen förstår målet.

– Det är då man har möjlighet att ställa frågor och höra vittnen berätta om det som parterna har lämnat in som inlagor. Jag brukar vilja ha muntliga förhandlingar, om inte annat för att säkerställa att domstolen har förstått det hela korrekt.