Arbetsmiljö
”Svårt att förutse att pojken var livsfarlig”
DÖDAD ANSTÄLLD. Vårdaren på hvb-hemmet var ensam kvar på natten. Läget bedömdes som lugnt. – Det fanns inget som tydde på att pojken skulle vara farlig för någon annan än sig själv. Jag bedömer att föreståndarens felbedömning inte var straffbar, säger arbetsmiljöåklagare Kristina Persson.
Publicerad
Annons
Den 25 januari 2016 avled en anställd på ett hvb-hem i Mölndal. En av ungdomarna på hemmet mördade henne med en kniv. Han hade flyttat till hvb-hemmet från ett familjehem en månad tidigare. Flytten berodde på att familjehemmet ansåg att de inte kunde ta hand om honom därför att han mådde så dåligt. Han hade självmordstankar och hade varit inskriven på Barn- och ungdomspsykiatrin, Bup. Det fanns inga uppgifter om att han skulle kunna vara utåtagerande, hotfull eller farlig för andra.
Samma dag som mordet inträffade hade personalen hittat en kniv hos pojken. De hade tagit ifrån honom den och föreståndaren hade kallat in extra personal. Hon hade också fått en bedömning från Bup, som trodde att pojken bara ville skrämmas. Föreståndaren skickade hem extrapersonalen på kvällen. Men pojken hade en kniv till som han mördade den ensamma vårdaren med.
Arbetsmiljöverket gjorde en åtalsanmälan efter mordet. Verket ansåg att arbetsgivaren, det vill säga hvb-hemmets föreståndare, borde ha agerat på ett annat sätt. Hon borde inte ha låtit pojken flytta till hemmet innan det fanns en komplett riskbedömning av honom.
Åklagare Kristina Persson fick i uppdrag att undersöka om föreståndaren hade levt upp till arbetsmiljölagens krav.
– Jag skulle undersöka om det hade gått att förutse knivangreppet och om föreståndaren borde ha gjort det, säger åklagaren.
Kristina Persson ansåg att föreståndarens slutsats, alltså att pojken inte var farlig för någon annan än sig själv, var rimlig.
– Det fanns inga tidigare händelser eller något som pojken hade sagt som talade för något annat, säger åklagaren.
Kristina Persson kom också fram till att föreståndaren inte hade varit oaktsam i arbetsmiljölagens mening. Föreståndaren kunde alltså inte bestraffas för att pojken bodde på hemmet eller att vårdaren arbetade ensam. Därför lade åklagaren ner förundersökningen.
Pojken dömdes i tingsrätten för vållande till annans död till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Han bedömdes ha begått mordet under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
