Skyddsombudet som siktar på riksdagen

Vem söker du? En burkig röst i högtalaren utanför Elektriker­förbundets lokaler, sex våningar upp i Folkets hus i Solna, är det första som möter besökaren.

Dörren öppnas till ett omodernt kontor, en lång korridor där flera små kontorsrum ligger efter varandra. Det är trångt och något instängt i lokalen med låg takhöjd och lysrörsljus som reflekterar mot gulaktiga väggar.

Från ett av rummen tittar en ung man ut, klädd i röd t-tröja och svarta träningsbyxor, sandaler och blå prickiga strumpor. På bröstet Elektrikerförbundets logga. I ena handen håller han ett papper med en lång text på.

– Jag håller på med en debattartikel om att skyddsombuden behöver mer stöd i sitt arbetsmiljöarbete. Jag skriver en hel del debattartiklar.

Claes Thim har bestämt sig för att kandidera till riksdagen för Socialdemokraterna. Om han får en plats på listan bestäms i december. Han rör sig snabbt genom korridoren, pratar och skojar med kollegerna på vägen. Han är regionalt skyddsombud på Elektrikerförbundet sedan ett år.

Han är tjänstledig från sitt elektrikerjobb, men tror inte att han kommer återgå till det jobbet eller något annat jobb i byggbranschen.

– Arbetsgivarna säger att jag är en jätteduktig elektriker, men tyvärr tycker de också att jag är för fackligt engagerad.

Claes Thim var elektriker på ett av företagen som byggde Mall of Scandinavia. Han blev skyddsombud av en tillfällighet.

– Att det blev jag var mest för att ingen annan ville ha uppdraget.

Läs också:

Varje dag gick Claes Thim och de andra ombuden sina skyddsronder på byggarbetsplatsen. De upptäckte ständigt brister som de påtalade. Vissa åtgärdades aldrig, vissa blev värre.

Claes Thim upplevde att byggföretaget inte tog riskerna på allvar och tyckte att han var besvärlig. När tv-programmet Uppdrag Granskning uppmärksammade problemen medverkade Claes i ett inslag. En tid senare blev han om­placerad av arbetsgivaren.

– Jag var inte längre välkommen på bygg­arbetsplatsen. I stället fick jag tillbringa dagarna i en skrubb utan att ha några arbetsuppgifter.

Han fördrev tiden med olika meningslösa jobb, bara för att få dagarna att gå.

– Det var väldigt psykiskt påfrestande. Jag tänkte mycket på varför det blev så här. Vad hade jag gjort, var det fel, förtjänade jag det här?

Hans erfarenhet av byggbranschen är att den är full av faror och orättvisor, inte minst mot unga människor.

– Många ungdomar blir lurade. De får kan­ske arbeta utan lön eller har de väldigt otrygga anställningsformer. Jag har själv haft arbets­givare som inte betalat ut min lön eller gått i konkurs. Dessutom har jag skadat mig i arbetet ett antal gånger. Flest skador har jag fått på grund av den stress som oftast är på byggen. De är de erfarenheterna som har gjort mig till den jag är i dag. Att jag engagerar mig fackligt.

Som regionalt skyddsombud föreläser han flera gånger i veckan om arbetsmiljö på skolor och företag. Han tycker om att jobba med ungdomar och brinner för att hjälpa dem i den snåriga starten i arbetslivet. Han vet att det är lätt man som ung vill visa sig duktig och snabb för sin arbetsgivare. Man vill inte vara besvärlig.

– Det finns många fallgropar för ungdomar utan erfarenhet. Jag försöker hjälpa dem, så de slipper råka ut för samma saker som jag gjorde.

Claes Thim är född och uppvuxen i Huddinge. Föräldrarna skilde sig när han var tre månader gammal. Mamman tog med sig honom och syskonen och flyttade till Luleå. Pappan stannade kvar i Stockholm. Livet i Luleå var ganska påfrestande sedan mamman träffat en ny man. De var sju syskon att samsas med, var­av två var Claes styvpappas barn. I skolan var det bråkigt. Till slut trivdes han inte längre och han var tio år flyttade Claes tillbaka till pappan i Huddinge.

– När jag blev myndig ville pappa inte längre ta ansvar för mig, han slängde ut mig.

Claes Thim sökte hjälp ifrån socialen och fick bo på ett hem för nyanlända pojkar ifrån olika länder. Under den här perioden började han på Elektrikergymnasiet i Västberga.

Han pratar varmt om skolan och lärarna, som tidigt förstod situationen och hjälpte honom med olika saker, som att få en egen lägenhet. De skickade med honom matlådor hem varje dag och gav honom pengar till olika aktiviteter när skolan hade friluftsdagar.

Han har fortfarande tät kontakt med skolan och är av och till där och håller föredrag om arbetsmiljö.

– Mina gamla lärare har sagt att de gärna vill ha mig som lärare på skolan. Det känns enormt hedrande och det skulle vara riktigt kul att vara lärare där. Det är en väldigt bra skola där man bryr sig om eleverna. Jag vet att lärarna är stolta över det arbete jag har gjort och gör och att de uppskattar det jobb jag gör för ungdomar.

Han har påverkats mycket av att han i unga år var tvungen att klara sig själv och är snar till att engagera sig, ofta utan att tänka på följderna för egen del.

– Jag tycker inte om när någon blir orättvis behandlad. Jag vill hjälpa.