Så påverkades forskningen av ALI:s nedläggning

Medan digitaliseringen innebär att arbetslivet förändras i snabb takt, med gigekonomin och de digitala plattformarna som ny organisationsform på marknaden för tjänster, har forskningen om arbetets organisation minskat efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet 2008. Då försvann över fyrahundra forskare ut till olika universitet och institut. Många tvingades lämna arbetslivsforskningen i brist på finansiering.

– Arbetslivsforskningen splittrades åt olika håll. Den som passade in i forskningsrådet Fortes inriktning, under socialdepartementet, hade lättare att leva vidare. Det var främst arbetsmiljöforskning, ofta individcentrerad och med hälsoinriktning , berättar Åke Sandberg, professor emeritus vid Stockholms universitet och tidigare forskningsledare vid ALI.

Han poängterar att Fortes forskning är viktig, och att ingen motsättning råder. Men att den forskning som strukit på foten är den som handlar om hur produktion och arbete kan organiseras så att människor inte blir sjuka.

– Arbetslivets snabba och stora förändringar kräver att individforskning samspelar med forskningen om arbetslivets organisation, och anställdas inflytande. Men den forskningen är kraftigt underförsörjd i dag.

Det bekräftas av Ulf Sandström, forskare vid KTH, som har studerat ALI-forskningens genomslag internationellt såväl under som efter nedläggningen. Inför nedläggningen fick Ulf Sandström av regeringen i uppdrag att kartlägga den svenska arbetslivsforskningens inflytande. Undersökningen visade att Sverige hade en framträdande position, och att det främst var tack vare forskningen vid ALI.

– Jag fann då, 2007, att kvaliteten på ALI:s forskning var påfallande hög. Några år efter nedläggningen gjorde jag samma undersökning igen. Det framgick tydligt och klart att forskningen på arbetslivsområdet har minskat och att Sverige har gått tillbaka, säger Ulf Sandström.

Lösningen är inte ett nytt ALI, betonar båda. Åke Sandberg anser att vad som behövs är nya samt stärkta oberoende centrum eller institut för arbetslivsforskning på universitet och högskolor, och ett nytt forskningsråd.

– En avgörande förändring ägde rum när Rådet för arbetslivsforskning, Ralf, lades ned 2000. Ralf finaniserade både tillämpningsinriktad och inomvetenskapligt styrd forskning. Finansieringen delades upp mellan Forte och Vinnova. Meningen var att innovationsorganet Vinnova skulle svara för den probleminriktade arbetslivsforskningen medan Forte skulle svara för den mer inomvetenskapligt orienterade forskningen, berättar han och fortsätter:

– Vinnova lämnade snart arbetslivsutveckling och begränsade sig till företagsutveckling och innovation. Forte ligger under socialdepartementet, inriktningen på individ och hälsa är stark. För den probleminriktade arbetslivsforskningen blev det i den situationen svårt att finna finansiering.

Detta var alltså läget när ALI lades ned. Förutsättningarna för finansiering för den forskning som varit en av ALI:s huvuduppgifter var långt ifrån goda. Även om forskargrupper från ALI spreds ut runtom på universiteten har återväxten varit dålig. Ulf Sandström påpekar att forskare snabbt uppfattar var pengar inte finns att hämta.

– Det finns en tendens mot stigmatisering av arbetslivsforskningen, och den var politiskt kontroversiell redan under stora delar av 1990-talet. Ett av de starka argumenten vid nedläggningen var: det ska inte bedrivas forskning under förment socialistiska premisser. Man kan tycka vad man vill om det, men det som hände var att man slängde ut babyn med badvattnet.

Ulf Sandström konstaterar också att mycket av den arbetslivsforskning som ändå fortgår runt om i landet påbörjades vid ALI, utan att i dag betraktas som ett arv efter institutet.

– Det är en typ av minnesförlust som nog är ganska vanlig i dessa sammanhang. Ingen har vårdat etiketten ALI. Ganska snabbt ville man framträda som universitetsforskare. Ursprunget till den framgångsrika forskning som vi har i dag har på det sättet fallit i glömska.

Aktuellt för forskning om dagens arbetsliv är gig-ekonomin och de digitala plattformarna för olika tjänster. Uppdragen som förmedlas här upplöser de strukturer som i dag finns för att organisera arbetet på ett hälsosamt sätt. Åke Sandberg ser det som ett starkt argument för den försakade delen av arbetslivsforskningen: den är nödvändig eftersom arbetsorganisationen är avgörande för arbetsmiljön, och central i den svenska modellen.

– Bra jobb kan gå hand i hand med konkurrenskraft och utveckling. Men vi behöver kunskap om hur arbetet kan organiseras, ledas och styras om vi ska kunna bevara möjligheten till vettiga jobb på de här områdena. Lika väl som vi har tillämpade industriforskningsinstitut och industriell ekonomi behövs en förändringsinriktad arbetslivsforskning.

Vid inrättandet av Myndigheten för arbetsmiljökunskap hänvisade regeringen till att det efter ALI:s nedläggning har saknats en myndighet med ansvar för att sammanställa och sprida arbetsmiljöforskning. I uppdraget ingår att initiera behövd forskning, samt också att sammanställa kunskap om framtidens arbetsliv.

Åke Sandberg uppfattar att Mynak inom sitt uppdrag har förutsättningar för att återupprätta en bred svensk forskning. Särskilt mot bakgrund av de snabba förändringar arbetslivet genomgår, ser han arbetets organisering som avgörande för förebyggande arbetsmiljöarbete.

– Men myndigheten behöver som sagt kompletteras med forskningscentra eller institut.

Det är viktigt att forskningen är oberoende, och att den blir en del av universitetens verksamhet.

Ulf Sandström är av samma uppfattning. Nedläggningen av ALI smärtar fortfarande på många håll i forskarkretsar, men allt färre vill se ett nytt ALI på plats. Myndigheter är bevisligen relativt lätta både att inrätta och att lägga ned.

– Det får inte gå den typen av politisk prestige i en forskningsverksamhet. Det är ett vårdslöst sätt att behandla systematiska studier på ett fält som ändå berör hälften av Sveriges befolkning, säger han..