”Så många gånger har jag tänkt att det är vidrigt”

Trots sina 26 år har Malin Bastholm jobbat som kock i nästan ett decennium.

Redan som barn skapade hon sin första egna rätt, en kycklinggryta med rödvin, klyftpotatis och massor av hackad persilja. Den serverades på restaurang Herrgår’n, en kvarterskrog som låg granne med hennes mammas butik i Björknäs i Nacka utanför Stockholm.

– Jag var där jämt och hängde i köket, och ställde tusen frågor. Där väcktes mitt intresse för matlagning. Att kunna skapa något med råvaror på bordet, jag gillade det.

Senare gick hon gymnasiet på Stockholms Hotell- och restaurangskola. På sommarloven säsongsarbetade hon som kock i flera olika restauranger. Då märkte hon för första gången att något var konstigt i branschen.

– Det fanns en attityd jag inte var van vid. Första dagen på mitt sommarjobb frågade min chef om jag hade pojkvän.

I början försökte Malin Bastholm svara ärligt på frågorna. Nej, hon var singel. Ja, hon gillade nog brunetter bättre än blondiner. Nej, hon ville inte gå ut ikväll.

– Jag förstod inte att de drev med mig, att det var en del av jargongen.

Men hon lärde sig snabbt. Det gällde att hänga på, driva med andra så att man inte själv blev ett offer.

– Jag köpte hela paketet. Jag tänkte att om jag ska bli kock måste jag ha den här biten också.

Efter gymnasiet fick hon jobb direkt, på en kvarterskrog i Stockholm. Där arbetade hon i två år innan hon sökte sig vidare. Karriären gick bra, och Malin Bastholm blev snart en av få kvinnliga kockar på finkrogarna i Stockholm.

Hon älskade arbetet, men överallt mötte hon samma attityd. Frågor om vilka sexställningar hon föredrog, handdukar som snärtades mot hennes rumpa om hon stod framåtböjd, kommentarer om vem av servitriserna som hade snyggast kropp.

Länge skämtade hon tillbaka, var lika grov som alla andra. Bidrog till jargongen som hon egentligen avskydde.

– Så många gånger har jag tänkt att det här är vidrigt, men inte sagt ifrån.

En gång tryckte en kollega upp henne mot väggen i grönsakskylen och höll fast henne. Han tryckte sin kropp mot hennes, och försökte kyssa henne. Efteråt sa hon till honom. Då blev kollegan sur. Malin Bastholm minns att hon hade dåligt samvete för det.

– Det är ju helt absurt egentligen. Men det är nog vanligare än man tror att känna så.

En annan gång kallade hennes chef in henne till sitt kontor efter att köket hade stängt. Där hade han satt i gång en porrfilm, som han ville titta på tillsammans med henne. Hon gick därifrån och nämnde aldrig händelsen igen.

Men till slut tröttnade hon på att spela med.

– Jag började ifrågasätta mig själv. Vad höll jag på med egentligen?

Malin Bastholm hade uttalat sig anonymt om sexuella trakasserier tidigare, men när Sveriges Radio P3:s ”Verkligheten” ville göra en intervju med henne bestämde hon sig för att ställa upp med namn och berätta om det hon varit med om.

Hon överröstes av positiva reaktioner efteråt. Många har berättat att de utsatts för liknande – och värre – saker i köken.

– Folk säger att jag är modig som vågar säga ifrån. Men jag har svårt att identifiera mig med det. Jag har ju varit feg tidigare.

Hon har också fått en hel del kritik, från personer som försvarar jargongen. Säger att det bara är på skoj, att man inte får ta åt sig så mycket. Malin Bastholm kallar dem för Mannerströmmare, efter kändiskocken Leif Mannerström som gick ut i Aftonbladet och sa att tonen i branschen är ”hård men hjärtlig” och att man inte kan ”ta allt som sextrakasserier”.

Malin Bastholm är inte förvånad. När hon började säga ifrån till sina kolleger fick hon höra att hon var pryd och känslig.

– Några säger att de aldrig har upplevt trakasserier. Jag är jätteglad för deras skull, men det är inte för dem jag går ut och pratar om det här. Och det betyder inte att problemet inte existerar.

När Svenska Dagbladet i somras frågade kvinnor som har jobbat eller jobbar i restaurangbranschen svarade nästan sju av tio att de varit med om att någon betett sig obehagligt på ett sexuellt sätt på jobbet.

Självklart påverkar det också könsfördelningen i branschen, tror Malin Bastholm.

– Många kvinnliga kolleger pallar inte att vara kvar. De orkar inte höra frågorna om vad de har för bh-storlek eller vad de gillar i sängen.

Men Malin Bastholm kände ett stöd i att det fanns andra än hon som inte tyckte att beteendet var okej. Hon hade tidigare börjat engagera sig i Hotell- och restaurangfacket, och visste att sexuella trakasserier var en viktig fråga för förbundet.

I dag är hon tjänstledig från sitt vanliga jobb på restaurang Niklas i Stockholm och arbetar heltid för förbundet. I snart ett år har hon jobbat med att bygga upp den fackliga verksamheten på olika restauranger och hotell i Stockholm.

– Det är ett jätteroligt jobb. Folk blir så glada när de ser att de kan vara med och påverka.

Och hon har fullt upp. Sexuella trakasserier är nämligen inte det enda problemet i köken. Malin Bastholm jobbar med allt från halkskyddande mattor till obetald övertid.

Bara att få folk engagerade är svårt. Branschen har väldigt få fackligt anslutna. Malin Bastholm tror att det beror på att visstidsanställningar är så vanligt på restauranger och på att många ser det som ett tillfälligt jobb, inte ett framtidsyrke.

– Jag tycker att det är tråkigt att höra de där kommentarerna om att ”jag gör det här så länge, tills jag vet vad jag vill jobba med”.

Själv har hon inga planer på att sluta som kock. Men hon hoppas att fler ska börja arbeta för att göra köket till en mer seriös arbetsplats. Branschens status måste höjas, tycker hon. För det krävs en bättre arbetsmiljö, både fysiskt och psykiskt.

Då kanske Malin Bastholm skulle få fler kvinnliga kolleger på finkrogarna också.

– Om man lyckas eller inte, ska inte handla om hur mycket skinn man har på näsan.