Kunder och väktare trakasserar butikspersonal

Den 20 november 2017 bildades den hemliga Facebookgruppen #obekvämarbetstid, uppropet för kvinnor och transpersoner inom butiks- och handelsbranschen. På kort tid var medlemsantalet över 1000 personer. Här delade kvinnor och transpersoner med sig av vittnesmål om trakasserier, övergrepp och hot som anställda drabbas av på jobbet. Det vittnades om chefer, kollegor, säkerhetspersonal och kunder som bryter mot lagar utan konsekvenser.

I rapporten uppmärksammas inledningsvis trakasserier från arbetsgivare. Det aktiva åtgärdsarbetet får kritik i rapporten. 7 av 10 anställda i butik är kvinnor men ledningen domineras av män. Rapportförfattarna påpekar att det enligt diskrimineringslagen är den utsatte som måste larma om övergrepp. På grund av risken att utsättas för repressalier efter anmälan kommer inte den anställda att våga anmäla eller säga ifrån.

Många anställda inom handeln upplever, enligt rapporten, att de inte fått information från arbetsgivaren om hur de ska agera om de blivit utsatta, vilket är arbetsgivarens ansvar. Här anses arbetsgivarna brista i sitt arbetsmiljöansvar.

Att det också många gånger hålls tyst om trakasserier från arbetskamrater förklarar rapporten med att handeln ibland genomsyras av en arbetskamratuppfostran och rangordning med flera olika ansvarsnivåer och mellanchefer som skapar konkurrens mellan de anställda med liknande befattningar. Det ligger därför i gruppmedlemmarnas intresse att inte störa gruppens ordning genom att säga ifrån eller motarbeta gruppens normer. Att vara den som anmäler eller säger ifrån kostar betydligt mer av individen och kan få sociala konsekvenser.

Ett särskilt kapitel handlar om kunderna i butikerna. Rapporten beskriver kraven på butiksanställda Som butiksanställd att vara tillgängliga, tillmötesgående och alltid ge bra.  ”Den butiksanställda är oftast underordnad kunden och det är kundens vilja och önskemål som ska uppfyllas”.

Riskerna en kund utsätter anställda inom handels- och serviceyrken för ökar också vid ensam-, kvälls- och nattarbete. Några vittnesmål i metoo-uppropet beskriver livsfarliga situationer och kunder, stalking, övergrepp och hot mot de butiksanställda. En reflektion i rapporten är att det oftare är lättare och mer lönsamt att byta ut eller tysta en anställd som belyser en problematik än att förlora en kund.

Men rapportförfattarna konstaterar att när en kund, tredje man, trakasserar gäller inte samma skyldigheter för arbetsgivaren som när en chef eller kollega trakasserar. Diskrimineringslagen säger att arbetsgivaren är utrednings- och åtgärdsskyldig då sexuella trakasserier från chef eller kollega inträffar. Samma skyldigheter åligger dock inte en arbetsgivare då tredje man trakasserar eftersom det inte omfattas av diskrimineringslagen.

Men arbetsmiljöreglerna är tillämpliga. Det påpekas att det är arbetsgivarens uppgift att skapa en trygg arbetsmiljö med tydliga riktlinjer för alla förekommande riskfaktorer på en arbetsplats. Detta, i vissa fall, tillsammans med skyddsombud.

En kategori av misstänkta förövare som inte varit så känd tidigare men som nu uppmärksammas är väktare och annan säkerhetspersonal.

Rapportförfattarna skriver: ”Det är flera personer inom säkerhetspersonalkåren, på flera platser i Sverige, som utsatt kvinnor i butik för hot, sexuella trakasserier och övergrepp. Det är ett utbrett problem som måste tas på allvar”.

Säkerhetspersonal har, menar författarna, ett maktövertag över anställda i butik eller handeln. ”Att det då är säkerhetspersonalen som skapar otrygghet och utsatthet för personalen är ett allvarligt problem för förtroendet för säkerhetspersonalen och personalens arbetsmiljö, då risken finns att den hellre låter bli att larma vid krissituation och därför utsätts för fara”.