”Jag vill vinna i rätten för att kunna hjälpa andra”

Hennes rygg började krångla men inte heller då fick hon stöd. År 2010 försökte arbetsgivaren för första gången köpa ut henne. 2014 blev hon uppsagd. Men Rebecca Launy har fortsatt kämpa för att få rätt. Den 15 juni är det dags för huvudförhandling i Arbetsdomstolen.

Hon är ganska liten till växten och har pigga blå ögon. När vi möts på Fotografiska museet i Stockholm är hon lite lätt uppspelt, på det sätt man kan bli när en svår och långdragen smärta lättar.

Hon har kört bil hela vägen från Växjö för att hos sin ryggspecialist få en behandling med nervblockad som minskar hennes smärtor en tid framöver.

Ryggen är trasig, hon har flera diskbråck, och den dag hennes långa process mot Växjö kommuns bostads­bolag Växjöbostäder är till ända hoppas hon få en steloperation.

– Men först måste rättsprocessen vara över. Jag kan inte sitta i rätten efter en sådan operation.

Hon var anställd som fastighetsskötare hos Växjöbostäder när ryggen började krångla.

– Jag förklarade att jag hade ont och visade arbetsgivaren att jag hade medicinska hinder att hantera till exempel den tunga lövblås som vi förväntades bära på ryggen under långa dagar. Men jag fick bara tyngre arbetsuppgifter.

Redan tidigare hade hon, som en av få kvinnor på den mansdominerade arbetsplatsen, påpekat andra, psyko­sociala arbetsmiljöproblem. Innan hon började på Växjöbostäder arbetade hon som snickare och arbetsledare på snickeri, men ingenstans hade hon stött på en så grovt sexistisk jargong som i den första grupp hon arbetade i på Växjöbostäder.

– Där var det porrbilder i förrådet, det var ständigt grovt språk med sexanspelningar. Efter att jag begärt samma lön som manliga kolleger fick jag en löspenis slängd framför mig på lunchbordet. Man sa att jag borde straff­knullas, kallade mig feministfittan. När jag anmälde sextrakasserierna till chefen fick jag höra att jag måste tåla lite skoj.

Efter det blev trakasserierna värre, men inget utreddes, enligt Rebecca Launy.

Flera gånger sökte Rebecca också andra, mindre fysiskt betungande jobb inom kommunen. Hon fann gång på gång att de tillsattes med män. Flera tjänster har passat hennes kompetens, bland annat en som utannonserades i direkt anslutning till att hon sades upp 2014, säger hon.

– Men jag hade fått höra från min närmaste chef att jag var svartlistad från nya jobb, för att jag ansågs som obekväm efter mina anmälningar.

Det var chefernas underlåtenhet att göra något åt den tunga arbetsmiljön och underbemanning som hon hade polisanmält som arbetsmiljöbrott: vållande av kroppsskada. Det lokala facket krävde också en redovisning av vilka kriterier som styrt tjänstetillsättningarna för att utröna om det förekommit könsdiskriminering.

I samband med att fackets ombudsman tog sig an hennes problem före­slogs att hon skulle få en ny tjänst som trädgårdsplanerare. Lösningen var, enligt Rebecca Launy, orimlig för henne eftersom hon då skulle arbeta under personer som utsatt henne för kränkningar, och ihop med en man som sextrakasserat henne.

– Inga andra utredningar har gjorts, och arbetsgivaren har inte hittat en enda lämplig ledig tjänstebefattning under sex år. Jag har en bandinspelning på när de erkänner att de inte har gjort någon omplaceringsutredning, utan sparkade mig för att jag anmälde dem för arbetsmiljöbrott, säger hon.

Det var 2014 som arbetsgivaren, efter att ha försökt köpa ut henne sedan 2010, meddelade att hon var uppsagd av personliga skäl. Hon hade varit sjukskriven i flera längre perioder, tvingats operera båda sina knän, hon hade ständiga problem med ryggen och hon hade även fått psykiska reaktioner som hon så småningom skulle få betraktade som en arbetsskada av Försäkringskassan.

– Jag var inte intresserad av utköp, och är det fortsatt inte. De ska inte kunna köpa sig fria från sitt ansvar för en löjligt låg summa, när det ändå inte betyder en upprättelse för den anställda, som dessutom hamnat i en sjukskrivning till följd av brister i arbetsmiljön och kränkande särbehandling.