Hot, våld och rädsla vardag i hemtjänsten

Hos en brukare blir yngre medarbetare tafsade på. En annan blir aggressiv i samband med toalettbestyr. En tredje kan bli våldsam när hon missbrukar alkohol, dessutom har hennes son attackerat personalen. Hot och våld är ett av de svåraste arbetsmiljöproblemen inom hemtjänsten.

Samtidigt är det här, på de riskfyllda jobben, som de mest utsatta arbetarna finns: ”Inom hemtjänsten återfinns utrikes födda kvinnor, utan eller med liten erfarenhet av den svenska arbetsmarknaden, ofta på de mest otrygga arbetena, såsom timanställda inom små privata utförare av servicetjänster. I samband med in­förandet av LOV har inslaget av sådana ut­förare ökat väsentligt”, skriver forskaren Paulina de Los Reyes i studien Rädd på jobbet?.

Fler forskare pekar på en utveckling inom äldreomsorgen som motverkar ett bra arbetsmiljöarbete. Kraven ökar, och resurserna blir allt knappare. Det ges inte utrymme att berätta om incidenter, än mindre ta itu med dem.

Vårdföretagarnas presschef Anders Manell säger att ersättningen till privata utförare har direkt samband med kvalitet och arbetsmiljö.

– En god ersättning krävs för att kunna bedriva en bra hemtjänst och vara en attraktiv arbetsgivare. Ersättningen bör också ge möjlighet att teckna kollektivtal som öppnar för företag att få råd och stöd från en arbets­givarorganisation.

Gunnar Sundqvist, utredare på arbets­givar­politiska avdelningen på SKL, är den som möter de arbetsgivare som kört fast i akuta situationer med brukare som hotat eller kränkt hemtjänstpersonal. Det är till honom de ringer för att få råd.

Som mest akut blir det vid ett skyddsstopp när de lagar som reglerar brukarnas rättigheter och personalens säkerhet står emot varandra. Socialtjänstlagen ställs mot arbetsmiljölagen.

– Det är en mycket svår regelkonflikt. Vid skyddsstopp blir det bråttom för arbetsgivaren att kontakta Arbetsmiljöverket som, om det finns allvarliga risker, skriver ett föreläggande. Det har i vissa extrema fall inneburit att kommuner fått ta in väktare. Det löser säkerhets­läget för personalen. Men det löser inte kärnfrågan, konstaterar han.

Det händer att en brukare bedöms vara i behov av ett annat boende än det egna på grund av ett utagerande beteende. Men oftare slutar det med att vissa anställda inte längre schemaläggs hos brukaren, att personalen har larm, eller att brukaren alltid har dubbelbemanning.

Det fysiska våldet handlar oftast om att personalen blir dragen i håret, får en arm omvriden, blir sparkad eller nypt. Det brukar ske när man är nära brukaren, som vid förflyttning, toabesök eller duschning. Hur ofta det sker är svårt att veta, mörkertalet är stort. Personal anmäler inte, av många olika anledningar. Ann Georgsso­n, ombudsman på Kommunal, poängterar vikten av att bryta det hon kallar ”tystnadskultur”.

– Det hör ihop med att det finns många visstidsanställningar inom hemtjänsten. Det är lätt att ta på sig skulden, särskilt för den som saknar utbildning i hur man bemöter personer med psykisk ohälsa. Man jobbar ofta ensam, med lite kontakt med arbetskamraterna. Och man är rädd att det ska upplevas som att man klagar.

– Jag tror också att det är vanligt att sjukdomsbilden blir en ursäkt. Men det är naturligtvis inte okej att bli tagen på brösten eller utsatt för hot, inte i någon situation.

I Kommunals arbetsmiljöstrategi för 2018 slås fast att arbetsmiljölagen inte är underordnad någon annan lag, och att det faktum att den som utsätter en arbetstagare för våld eller hot är omsorgstagare inte får påverka arbetsgivarens arbetsmiljöansvar.

– Hot och våld ingår i det systematiska arbetsmiljöarbetet och arbetsgivarna måste leva upp till sina skyldigheter enligt arbetsmiljölagen. Det är lika viktigt att vara medveten om risker med hot och våld som att förflytta på rätt sätt, säger Ann Georgsson.

Viss hänsyn till vad som triggar ett visst beteende hos en brukare behöver ändå tas, säger Gunnar Sundqvist.

– Vissa brukare kan reagera på vissa personer på ett irrationellt sätt. I samråd med den personal som är utsatt får man diskutera vad som ska göras. En man kanske inte ska hjälpa just den här äldre kvinnan med hygienen, till exempel. Men det får aldrig ske på ett diskriminerande sätt. För oss som arbetsgivarorganisation vore det oacceptabelt.

Svåra avvägningar görs inom hemtjänsten varje dag, både på ett informellt sätt och som det första beslutet i ett arbetsmiljöärende. Inom SKL arbetar man mycket med att stötta enhetscheferna.

– Det är väldigt tunga saker att hantera för en chef. Ibland rekommenderar jag dem att returnera arbetsmiljöuppgifter så att överordnad chef och i vissa fall även förtroendevalda och förvaltningschef får kännedom. Det signalerar att situationen är så allvarlig att chefen ensam inte kan ta ansvar för personalens säkerhet, och det är i sig ett sätt att synliggöra.

Synliggörande är den springande punkten på alla nivåer. Det grundläggande är att se till att besluten kommer till chefen, och inte stannar hos den enskilda medarbetaren. Tydlighet i att arbetsgivaren vill veta underlättar för anställda att berätta: Hälften av alla kommuner har rapporteringssystemet Kia, där man direkt på sin mobil kan anmäla vad som hänt. I systemet finns en funktion där den närmaste chefen ska utreda händelsen och genomföra åtgärder för att minska riskerna.

– Men det handlar i grunden om att ha ett bra systematiskt arbetsmiljöarbete och att hela tiden ha en levande diskussion om den psykiska arbetsmiljön. Är det okej att man utsätts eller inte? Finns det en handlingsplan? Vet jag vem jag vänder mig till? Det går inte att tala om det en gång och sedan tro att det ska funka, säger Ann Georgsson.

Kommunal har under april haft en så kal­lad branschmånad med fokus på hot, våld och sexuella trakasserier inom äldreomsorgen. Med seminarier, kampanjsida och kampanjfilm har syftet varit att öka medvetenheten i hela organisationen och att starta samtal på alla arbetsplatser.

– Vi måste höja ribban, det ska vara okej att berätta, konstaterar Ann Georgsson.