Forskarna varnar för oacceptabla risknivåer

I arbetslivet tillåts i allmänhet större risker än i övriga livet. Arbetarskydd har tagit del av siffror som visar att risken att drabbas av cancer på grund av jobbet kan vara flera hundra gånger större än vad som normalt accepteras.

– Jag tror att allmänheten och politikerna anser att vi ska skydda individen på ett rimligt sätt. Anledningen till att man inte reagerat är att man inte känner till förhållandena, säger Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin vid Karolinska institutet.

Gränsvärden, som anger den högsta tillåtna halten av farliga ämnen i luften, ska skydda arbetstagarna från att bli sjuka. Men på arbetsplatser tillåts halter av till exempel kvartsdamm som innebär att över 3 procent av dem som dagligen och under ett helt arbetsliv arbetar vid den tillåtna nivån beräknas drabbas av cancer. Åtminstone tre svenska gränsvärden har lika höga risknivåer.

De här siffrorna går inte att hitta i Arbets­miljö­verkets föreskrift om hygieniska gränsvärden.

– Det finns sällan eller nästan aldrig vad jag vet en diskussion om varför man lägger gränsvärden så högt att de inte skyddar arbetstagare. Människorna måste förstå vilken risk de skyddar och inte skyddar för. Ska man ha gränsvärden är det viktigt att de är relevanta och att de efterlevs, säger Bengt Järvholm, senior professor i folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet.

Han har forskat om hur farliga ämnen på jobbet påverkar hälsan och risken för att få till exempel lungsjukdomar och cancer. Han anser att arbetstagare många gånger inte vet vilken risk de utsätts för. Nu efterlyser han, liksom flera andra forskare som Arbetarskydd har pratat med, en diskussion om vad som är en acceptabel risk.

– Regering och riskdag måste i regleringsbrevet till Arbetsmiljöverket besluta att det är prioriterade områden. Ingen ska behöva gå till arbetet och förvänta sig en förtida död, tillägger Bengt Järvholm.

Forskarna påpekar att diskussionen om risker är svår att föra eftersom det handlar om teoretiska och hypotetiska beräkningar. Beräkningarna utgår bland annat från att en arbetstagare dagligen utsätts under ett helt arbetsliv, alltså 40 år, för den högsta tillåtna nivån.

Inom forskarvärlden finns det olika tumregler att hålla sig till kring bedömningen av risknivåer. Det gäller både när det handlar om risknivåer i arbetslivet och i övriga livet. EU har som utgångspunkt att livstidsrisken för att drabbas av cancer på grund av farliga ämnen i luften eller dricksvattnet kan vara högst en på miljonen för befolkningen i allmänhet.

Bengt Järvholm förklarar att om en person på 100 000 beräknas drabbas av arbetsrelaterad cancer anses risken vara låg. Men när en på 1 000 eller en på 100 riskerar att drabbas av cancer ses risken som stor om man jämför med andra risker i samhället.

Gunnar Johanson, senior professor i arbets­miljö­toxikologi vid Karolinska institutet, håller med om att det finns för höga risknivåer i Sverige.

– Det är otroligt mycket om man med de bästa beräkningarna kommer fram till att en på hundra får cancer på grund av jobbet. Det är inte acceptabelt oavsett hur man räknar på kostnaderna.

Gunnar Johansson tillägger:

– Det är bra att man försöker definiera vilken nivå som man accepterar. De beräknade riskerna för olika exponeringsnivåer kan bli underlag för att sätta gränsvärden.

Ibland bortförklaras riskberäkningarna med att de är teoretiska och hypotetiska. Enligt forskarna används den bästa tillgängliga vetenskapliga data som finns när risken för individen räknas ut.

– Även med den osäkerhet som finns ger de ändå en idé om var man ligger, säger Bengt Järvholm.

Johan Högberg, senior professor i biokemisk toxikologi vid Karolinska institutet, konstaterar att Sverige har accepterat höga risknivåer. Han anser att orsakerna är flera och påpekar att när Arbetsmiljöverket har satt gränsvärden vägs hälsovinster mot kostnader och att gränsvärden sätts på en nivå som tekniskt sett är möjlig att nå. Han tillägger att arbetsmarknadens parter har deltagit i arbetet med att ta fram gränsvärden. Hos dem finns en samsyn att sänka exponeringsnivåerna så långt som möjligt genom att bygga bort riskerna och genom personlig skyddsutrustning.

– Att tala om acceptabel risk i arbetslivet är ganska nytt, och hur stor risken är att en arbetstagare ska få cancer är nog ingenting som traditionellt har diskuterats i Sverige när ett hygieniskt gränsvärde sätts, säger Johan Högberg.

Han tillägger att andra länder, till exempel Tyskland och Nederländerna, utgår från risken för arbetstagaren att drabbas av cancer när ett gränsvärde sätts.

Bengt Järvholm på Umeå universitet efter­lyser också en bättre kontroll av exponeringen på arbetsplatserna.

– Vi ska övervaka arbetsmiljön lika bra som den yttre miljön. Vi vet mycket mer om kemikaliehalterna i mossor än om halterna i arbetstagare.