Arbetsmiljö

”Facket kan gå med i mobbningsdrevet”

Anita von Schéele är författare till föreskriften Kränkande särbehandling AFS 1993:17. Som arbetslivskonsult har hon specialiserat sig på mobbning i arbetslivet. Foto: Jörgen Appelgren

Anita von Schéele har sett flera fall där facket varit med i mobbningen. – Som facklig representant eller skyddsombud gäller det att inte gå med i drevet, säger hon.

Publicerad

Anita von Schéele har bland annat arbetat som arbetslivskonsult med specialisering på mobbning i arbetslivet. Det var hon som tog fram den första föreskriften om kränkande särbehandling. Genom åren har hon rett ut många situationer på arbetsplatser, där mobbning har förekommit.

Hon har upplevt lokala fackliga ombud som uttalat sig negativt om mobbade personer, när ärendet har gått till central förhandling. Den negativa uppfattningen från det lokala ombudet har sedan påverkat förhandlingen.

– Om ett fackligt ombud eller skyddsombud är helt övertygat om någons absoluta bedrövlighet och den personen sedan börjar tala om skadestånd och upprättelse, kan ombudet känna att detta måste stoppas. Men det är inte ondska som ligger bakom ett sådant agerande, utan oförstånd och okunskap. Man drivs av sin egen frustration och starka känslor, och känner att man vill göra ett bra jobb i sin roll.

Hon ser känslomässig stress och obearbetade konflikter som en jättestor orsak till att mobbning uppstår på våra arbetsplatser. Därför bör man se till att skapa en arbetsplats med god stämning, där man uppmanas att prata om problem så fort de uppstår, anser hon.

– Jag kan inte förklara varför en del arbetsplatser bara har den här goa stämningen och andra inte. Men jag tror att det är en bra början om chefen är schysst och har ett öppet sätt. Om man litar på chefen och vet att han eller hon är rättvis och inte har gullegrisar, blir det ett betydligt bättre klimat, säger Anita von Schéele.

Hennes uppfattning är att vi alla konkurrerar med varandra om vem som har rätt eller är bäst, utan att vi riktigt är medvetna om det. Fackliga representanter är inga undantag.

– De ser inte alltid det här utifrån sin professionella roll utan går ibland själva med i drevet. Det enda man som fackligt ombud kan göra är att utveckla ett motstånd hos sig själv mot att fara in i den typen av känslostormar, säger Anita von Schéele.

Fackförbundens respektive intressen kolliderade

Anita von Schéele anlitades för ett antal år sedan som konsult i en verksamhet där två fackförbund hade hamnat på kollisionskurs. Chefen var sedan länge mobbad av personalen. Chefens skyddsombud och fackliga ombud ville försvara sin medlem mot den omvittnade mobbningen. Men personalens fackliga ombud försvarade sina medlemmar med känslo­färgade argument: chefen var inte alls mobbad, utan en urusel chef och rena arbetsmiljöfaran.

– När chefen kom till jobbet en dag var ingen annan där. Hela personalgruppen hade sjukskrivit sig av arbetsmiljöskäl, på uppmaning av sin fackliga företrädare och en läkare. Personalen ville ha bort chefen och vägrade att medverka till att försöka lösa situationen. Deras ombud drogs med i ett drev utan nyanser, säger Anita von Schéele.

Styrelsen för verksamheten greps av handlingsförlamning.

– Styrelsen beslöt gång på gång att alternativt säga upp chefen eller stänga verksamheten, men orkade inte agera. De fackliga ombuden kunde inte komma överens. Motstridigheterna var fruktansvärda och uttalat hat riktade sig mot chefen.

Konflikten var omöjlig att lösa. När Anita von Schéele blev inkopplad gällde det främst att få de fackliga ombuden att lyssna på varandra och att få styrelsen att enas.

– Jag sa till styrelseledamöterna att personalen inte kunde gå hemma på statens bekostnad. Jag föreslog att de skulle betala lön och ge personalen arbetsuppgifter i hemmet till dess problemet var löst.

Styrelsen fattade slutligen, under mycket vånda, beslutet att säga upp chefen. Chefen fick mycket förmånliga villkor, men var nedbruten och ledsen och kände sig tvingad att flytta ifrån orten, släkt och vänner, berättar Anita von Schéele.