Arbetsmiljölagen utmanas av nya oklara arbetsformer

Arbetsmiljölagen bygger på att det är tydligt vem som är arbetstagare och vem som är arbetsgivare. Men arbetsmarknaden har förändrats och nuvarande regelverk är inte tillräckligt.

– Vi ser att det i vissa fall är svårt att klämma in nya arbetsformer inom arbetsmiljölagens ram, säger utredaren Kurt Eriksson, tidigare chefsjurist på Medlingsinstitutet.

Hans uppgift har varit att kartlägga det moderna arbetslivet och ta reda på hur det påverkar ansvaret för arbetsmiljön. Oklarheter kring vem som har vilken roll, och därmed vilket ansvar som finns, förekommer bland annat för de egen­anställda.

– Vi har kommit fram till att de inte är arbetstagare i förhållande till egen­anställningsföretaget och det är tveksamt om de har något skydd i dag, säger Kurt Eriksson.

Läs också:

Ett område där det helt saknas lagregler är när företag lånar in arbetskraft.

– Vem ska Arbetsmiljöverket då ställa krav på? undrar Kurt Eriksson.

Han konstaterar att även om flertalet arbetstagare fortfarande har en tillsvidare­anställning med tydliga roller så finns det skäl att se över dagens regler.

– Jobbtillväxten sker framför allt i små företag som inte alltid vet hur de ska ta sitt arbetsmiljöansvar.

Nya sätt att organisera arbetet på, som inhyrning, krav på ständig tillgänglighet, it-baserade jobb som kan utföras var som helst och tidsbegränsade anställningar, hotar i sig att leda till ohälsa. Många aktörer på en och samma arbetsplats skapar också behov av förutsättningar för samarbeten kring arbetsmiljön.

Kurt Eriksson säger att det blir vanligare att arbetsgivare kräver att personer ska fakturera i stället för att anställas.

– Vi ser en dramatisk ökning av antalet F-skattare på arbetsplatser. Vilken roll har de? Ska de ändå betraktas som anställda? Det här kan ju göra att arbets­givaren missar att ta sitt ansvar.

Kurt Erikssons uppgift har inte varit att lämna förslag, men han ser att förändringar behövs.

– Vi tycker att man kan överväga om rådighetsansvaret behöver utvidgas. Den som har störst möjlighet att påverka arbetsmiljöförutsättningarna borde ha ansvaret.

Skulle ett sådant förslag ha kunnat göra skillnad för ansvarsfrågan i exempelvis kalkugnsolyckan i Luleå? Företaget Nordkalk säger att det var ett entreprenörsförhållande medan domstolen anser att det var ett inhyrningsförhållande.

– Ja, jag tror att det kan minska oklar­heten om man har ett system där den som äger anläggningen också har ett ansvar att instruera alla som jobbar om säkerhet och risker.