”Arbetsgivarens arbetsmiljöansvar har ingen gräns”

Under 2014 ändrades systemet med sanktionsavgifter för överträdelser av regler om arbetsmiljön. Sanktionsavgifter ersatte straffsanktioner och böter på många områden. Syftet var att få till en mer effektiv tillsyn av arbetsmiljön. Men systemet fungerar inte. Det anser Svenskt Näringsliv som i en ny rapport pekar på en rad problem.

– Systemet har allvarliga brister och det finns anledning att ifrågasätta om syftet verkligen har uppnåtts, konstaterade Amelie Berg, expert på arbetsmiljöfrågor på Svenskt Näringsliv, när rapporten presenterades på Näringslivets Hus i centrala Stockholm i mitten av december.

Amelie Berg har tillsammans med kollegan Anna Bergsten studerat ärenden om sanktionsavgifter på Arbetsmiljöverket. De har gått igenom de ärenden där verket har krävt en avgift men där arbetsgivaren har överklagat eller inte velat betala. Ännu har inget prövningstillstånd beviljats i Högsta förvaltningsdomstolen.

Amelie Berg konstaterar att bestämmelserna efter förändringen skulle bli enkla, tydliga, förutsägbara och kopplade till situationer med hög risk för ohälsa och olycksfall. Arbetsgivarna skulle också kunna överklaga avgifterna och det skulle gå att få rätt i domstol. Rapportförfattarna är tveksamma till om det blev som det var tänkt.

– Flera bestämmelser saknar tydlig koppling till hög risk, de är svårtolkade och svåra att efterleva. Handläggningsprocessen på Arbetsmiljöverket är till viss del otydlig, beräkningsgrunderna är orättvisa och orimliga och det är nästintill omöjligt för en arbetsgivare att få avgiften helt eller delvis nedsatt, tillägger Amelie Berg.

Enligt rapportförfattarna finns det en möjlighet för både Arbetsmiljöverket och domstolarna att sätta ned sanktionsavgiften. Det borde vara möjligt i en situation där en arbetstagare inte följt reglerna och Arbetsmiljöverket kräver en sanktionsavgift. Men det är en möjlighet som inte utnyttjas, konstaterar Amelie Berg.

– Arbetsmiljöverkets och domstolarnas resonemang tycks landa i att om arbetsgivarna inte vidtagit alla åtgärder kan sanktionsavgiften inte sättas ned. Vi drar slutsatsen att eftersom sanktionsavgiften inte sätts ned så saknar arbetsmiljöansvaret en gräns och medarbetaransvaret sätts ur spel.

Advokat Erik Danhard, på advokatbyrån Kanter, har arbetat sedan slutet av 1980-talet med både arbetsrätt och arbetsmiljö. Han var en av flera paneldeltagare på plats för att kommentera den nya rapporten. Han ansåg också att det finns oklarheter kring den så kal­lade jämkningsbestämmelsen. Enligt honom fattar förvaltningsrätterna oftast beslut i linje med vad tillsynsmyndigheter som exempelvis Arbets­miljö­verket beslutat. Har inte Arbetsmiljöverket jämkat sanktionsavgiften sker det inte heller i förvaltningsrätten, resonerade Erik Danhard. Han jämförde med brottsmål och menade att situationen där är annorlunda och att tingsrätterna inte bara lyssnar på åklagaren.

– Jag tror att förvaltningsrätterna tror att det är Arbetsmiljöverket som ska sätta ned sanktionsavgiften.

När det gäller synen på vem som borde ställas till svars för att någon har brutit mot reglerna påpekade Erik Danhard att pendeln kanske har svängt för långt.

– För trettio år sedan dömdes truckföraren och aldrig ledningen. Nu blir det aldrig den enskilde utan det blir bara penningsanktioner. Kanske har det slagit över för långt. Det finns inget personligt ansvar längre.

Arbetsmiljöverkets ställföreträdande generaldirektör Håkan Olsson sa att verket ska göra en egen utvärdering under 2020. Han påpekade att Svenskt Näringsliv lyfte fram problem med några av alla de sanktionsavgifter som myndigheten beslutar om men framhöll att sanktionsavgifter också har goda effekter.

– Våra regionchefer säger att man tänker annor­lunda på byggarbetsplatserna i dag. Det har skett en kvalitetshöjning och det är ett större fokus på det förebyggande arbetet.

Anna Bergsten, en av rapportförfattarna, inflikade att det är svårt att säga exakt hur stort problemet är, men att många företag varken har tid eller råd att driva ärenden vidare.

Ulf Kvarnström är arbetsmiljöansvarig på fackförbundet Byggnads. Han påpekade att 15 kolleger dött på byggarbetsplatser i år, och han vill inte att ansvaret ska skjutas över på arbets­tagaren.

– Jag tror att det finns en risk att det minskar arbetsgivarens incitament att göra rätt.

Håkan Olsson från Arbetsmiljöverket tillade att arbetsmiljölagen är tydlig med att arbetsmiljön ytterst är arbetsgivarens ansvar och att myndighetens ansvar inte handlar om att ta reda på vilken arbetstagare som gjort vad.

– Det är en arbetsrättslig fråga och skulle vara en total systemförändring.

Nu vill Svenskt Näringsliv att regeringen ger Statskontoret i uppdrag att utvärdera hur systemet med sanktionsavgifterna fungerar. Om inget händer ser Svenskt Näringsliv att det finns en risk att arbetsgivare tvingas att övervaka sina anställda för att inte själva behöva betala en sanktionsavgift för något de inte kunna påverka.

– Det kan knappast vara rätt väg att skapa säkra och bra arbetsplatser genom minskad tilltro till medarbetarna, säger Anna Bergsten.

Amelie Berg tilläggger att kunskapen hos både Arbetsmiljöverket och domstolarna be­höver förbättras.

– Kunskapen om arbetsmiljörätten hos domstolarna är nödvändig för att skapa en tydligare och rättssäkrare praxis.