Familjär stämning ombord – på gott och ont

Vädret är strålande i Göteborgs hamn i slutet av juni. Klockan närmar sig 12.15. Snart är det dags för Stena Jutlandica att lämna kaj för turen till Fredrikshamn. Fartyget har tre avgångar från Göteborg och tre avgångar från Fredrikshamn per dygn.

– Det här är ett av Stena Lines bästa fartyg när det gäller arbetsmiljö, berättar Mahmoud Sifaf, när vi kliver ombord. Han är ordförande för Seko sjöfolks klubbsektion på Stena Line och har många års erfarenhet av att arbeta till sjöss.

I dag tar han med Arbetarskydd på ett arbets­plats­besök inför den begynnande högsäsongen.

Närmare 40 säsongsanställda har nyligen utbildats och börjat jobba. Rekryteringen sker från mars fram till midsommar. Det är en förstärkning som är helt avgörande för rederiet om de ska klara trycket under sommarmånaderna. Mest personal behövs inom kök, restaurang, catering och städ – passagerarna ska få god service under resan. Med full besättning blir det 110 personer.

Amelie Sjösten är nyanställd inför sommaren och har jobbat i tre dagar.

– Det känns bra. Än så länge är det ganska lugnt, men på lördag drar det igång. Jag jobbar från 11.30 till 20.00 från måndag till söndag. Sedan är jag ledig i en vecka. Det passar mig perfekt, säger hon.

Amelie Sjösten plockar av borden sedan gästerna ätit klart. Hon lastar av porslin och glas på en vagn som hon sedan kör till disken.

– Det underlättar arbetet och minskar springet för personalen, men på en del fartyg vill man inte ha några serveringsvagnar. Man tycker inte att det ser bra ut, kommenterar Sekos Mahmoud Sifaf.

Utan serveringsvagnar får personalen bära mycket porslin. I längden leder detta till förslitningsskador i handleder och armbågar och axlar. Det visar aktuell forskning från Sjöfartshögskolan.

Det är mycket folk som ska passas upp på båten. Färjan har kapacitet att ta 1 200 passagerare, men det är sällan fullsatt. Omsättningen på mat, alkohol, godis och kosmetika är om­fattande. Att hantera och expediera stora mängder gods i trånga utrymmen är en utmaning för besättningen. Anna Rönnquist-Behrmann är cabinvärd och arbetar med försäljningen.

– Varje gång vi kommer till Göteborg får vi in cirka tre pallar godis och tre pallar alkohol. Då har vi 45 minuter på oss att lasta av godset och få det på plats i hyllorna innan båten avgår. Vi har väldigt ont om lagringsutrymme. Sedan ska vi hinna pricka av följesedlarna och hålla koll på vad som behöver beställas inför nästa resa, säger hon.

Men sommarsäsong innebär inte högsäsong för alla. Elsa Schmidt och Wilma Petersson, som städar lastbilschaufförernas hytter, har mindre att göra just nu. De valde att börja arbeta på färjan efter gymnasiet mycket beroende på att de har släktingar som jobbat på sjön tidigare. Nu har de varit anställda i två år och tycker att det är roligt att få lära ut yrket till säsongsanställda ungdomar.

– Som mest har vi 30 hytter att städa och bädda. Det tyngsta momentet är att bädda. Jag har redan börjat få ont i rygg och armbågar. Man måste tänka ergonomiskt hela tiden, säger Wilma Petersson.

Hon tillägger:

– Det var lättare förut när vi hade ”Easybed” – täcken med fastsydda lakan. Men många av täckena stals. De var dessutom dyra, så rederiet har tyvärr slopat dem.

Utöver hytterna ska de också städa allmänna utrymmen som trapphus och korridorer. Men de har en begränsad tid att utföra jobbet. Allt ska vara klart på 45 minuter innan de nya passagerarna kommer ombord.

Men det är inte bara den fysiska arbets­miljön som är påfrestande. I arbetet ingår även personlig väckning av chaufförerna.

– Ibland upplever vi ett obehag när vi ska gå in och väcka chaufförerna och tända lampan i hytten, säger Wilma Petersson.

En gång blev en städare indragen i en hytt. Detta togs senare upp med fartygsvärden, chauffören och den inblandade, berättar hon.

Elsa Schmidt och Wilma Petersson har ännu inte fått någon information om den avsiktsförklaring för bättre arbetsmiljö som Stena Line skrev under i mitten av maj. Avsiktsförklaringen kom till bland annat som ett resultat av problem med sexuella trakasserier och kränkningar av personal ombord. Nu har rederiet skrivit under att det systematiskt ska arbeta för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön.

Men trots att obehagliga situationer uppstår så trivs Elsa Schmidt och Wilma Petersson med att jobba till sjöss. De har ett stort förtroende för sina chefer och känner en trygghet i att arbeta tillsammans.

– Jag tycker verkligen om att arbeta på Stena Jutlandica. Alla i besättningen känner varandra. Vi kan prata med alla. Det är en helt underbar arbetsplats att jobba på, säger Wilma Petersson.

Björn Lindmark är fartygsvärd. Han känner till det som Wilma Petersson berättar om. När han får reda på att personalen utsatts för sexuella trakasserier tar han kontakt med chauffören och är tydlig med att dennes beteende inte tolereras ombord och att han kommer att underrätta arbetsgivaren.

– En del chaufförer har dåliga attityder. De blottar sig eller sitter och drar i snoppen när tjejerna kommer för att väcka dem. Då gör jag en anmälan till speditören. Men vad som händer sedan får jag ingen information om, berättar Björn Lindmark.

Sekos representant, Mahmoud Sifaf, reagerar:

– Det måste vara nolltolerans. Flera av våra medlemmar har slutat att arbeta på sjön på grund av sexuella trakasserier, säger han.

Om någon stjäl på färjan blir vederbörande svartlistad och avstängd från att åka med i flera år. Samma regler borde gälla även för åkeri­före­tagens chaufförer om de utsätter personalen för trakasserier, anser Mahmoud Sifaf.

Eva Sandberg är servicechef. Hon började arbeta till sjöss 1979 och har jobbiga minnen från sin första tid.

– Jag grät efter de första passen. Det var en hård kultur. På den tiden var det tillåtet att dricka alkohol för besättningen. Det förvärrade situationen. När det infördes förbud blev det mycket bättre, men det finns fortfarande en del problem, säger hon.

Att passagerare är berusade och uppför sig illa förekommer. Det finns en arrestcell på båten där man kan låsa in dem.

– Om någon blir utsatt för trakasserier måste de säga till mig direkt så att vi får reda på vem det är och så att vi hinner ta tag i det innan båten når hamn. Sedan följer vi upp det i stor­möten med hela besättningen efteråt och gör en anmälan, säger hon.

Bland besättningen som Arbetarskydd träffar på Stena Jutlandica finns det de som berömmer den familjära atmosfären. De säger att det finns en öppenhet på fartyget som gör att man kan prata med alla oavsett var i hierarkin man befinner sig. Men det finns även de som inte alls känner igen sig i den beskrivningen. De ger en helt annan bild av livet ombord.

– Stress och tidspress leder ofta till konflikter och mobbningssituationer. Vi får in många anmälningar. Det är ett problem som rederierna måste ta på allvar. Annars kommer de att få mycket svårt att rekrytera folk till branschen, säger fackets representant Mahmoud Sifaf.

En av dem som blivit utsatt för mobbning berättar vad som hänt:

– Jag blev utskälld av min chef inför mina arbetskamrater. Sedan fortsatte chefen att hacka på mig och sa att jag gjorde fel hela tiden. Chefen gapade och skrek. Jag vände mig till en annan chef och grät och sa att jag inte klarar av att jobba längre.

Chefen som mobbat bad senare om ursäkt, men mobbningen ledde till att det drogs igång skitsnack bland besättningen. Det ställde till problem på längre sikt, menar den som blev utsatt, och tillägger att en chef som mobbar leder till att trakasserier legitimeras.

En annan av de anställda ger en liknande version:

– Jag känner inte igen bilden av att vi är som en stor familj. Min chef gnäller på mig och hackar på allt jag gör. Jag har påtalat det för en annan chef, men cheferna håller varandra om ryggen och är kompisar – så problemen fortsätter. En sommarjobbare har också blivit utsatt. Vi har ingen bra arbetsmiljö här.

Mahmoud Sifaf reagerar direkt på deras berättelser. Han uppmanar dem att göra en offic­iell anmälan så att han kan ta upp det i förhandlingar med arbetsgivaren.

– Vi accepterar inte några trakasserier. Jag kommer att företräda er, säger han.

När Stena Jutlandica närmar sig Göteborgs hamn tar Mahmoud Sifaf del av en diskussion i köket. En av de anställda frågar sin chef hur det blir med semestern. Den anställde undrar om det går att få ledigt en vecka tillsammans med familjen under sommaren. Men chefen ger inget hopp. Det finns ingen extra personal att sätta in, så det går inte att få ledigt, upplyser han.

Att inte få ledigt när man har jobbat hårt och behöver vila upp sig, det sliter. Besvikelsen är stor och gråten sitter i halsen.

Så fort färjan har lagt till dyker det upp personal från olika håll med dammsugare och annan städutrustning i högsta hugg. Arbetet går snabbt och rationellt. Stressnivån är hög. Nu finns det varken tid för intervju eller fotografering. På 45 minuter ska fartyget vara redo för nästa avgång.