Ny lag ska hindra japaner från att jobba ihjäl sig

Arbetarskydd träffar Yayoi Okamura på ett oansenligt kontor mitt i Tokyo, fullt med papperstravar, handledningar och böcker. Hon berättar om ett alltför vanligt japanskt fenomen.

– För 25 år sedan myntades ordet karõshi, att dö av för mycket arbete. På den tiden växte ekonomin snabbt, folk arbetade mycket övertid, fick inga pauser, och nya dödsfall började dyka upp på grund av blodproppar i hjärta och hjärna.

Yayoi Okamura är biträdande generalsekreterare på Japan Center for Health and Safety of Working People, en organisation som arbetar för att förbättra villkoren för japanska arbetstagare. Utmaningarna är betydande: pliktkänsla och hård intern konkurrens på arbetsplatserna gör att många japaner ytterst ogärna klagar inför chefer, kolleger eller fackförbund.

Den anställdas benägenhet att jobba övertid utan att klaga är ett viktigt kriterium för löneförhöjning eller befordran, vilket gör att få klagar över arbetsbördan. Visstidsanställda tiger också, av rädsla för att inte få förlängda kontrakt.

– Ju hårdare du arbetar, desto högre position får du i företaget och desto mer lön. Du rankas, och baserat på sådana kriterier kommer det alltid att finnas människor på botten, säger Yayoi Okamura.

Efter många års problem med dödsfallen gick 2010 ett stort antal anhöriga till människor som dött av övertidsarbete, samt advokater och parlamentsledamöter, ihop för att kräva att karõshi skulle upphöra. Protesterna ledde till en viktig lag – Act 36 – mot mer än åtta timmars arbetstid per dag. Tyvärr följs den i dag knappt alls i det japanska arbetslivet.

– Lagen säger nämligen också att man mellan företaget och fackförbundet kan diskutera fram hur mycket övertid som de anställda kan få arbeta, säger Yayoi Okamura.

Vi pratar med Shigeki Nishiyama, mellanchef på Japans infrastrukturministerium. Trots hans position på en statlig arbetsplats arbetar han från åtta på morgonen till elva–tolv på natten. Att döma av hur många i personalen på Shigeki Nishiyamas kontor som fortfarande är kvar när vi träffar honom på kvällen förväntas de också lägga in ett betydande antal övertidstimmar.

– Ibland tar jag sista tunnel­banan hem klockan halv ett, men ofta missar jag den och då blir det taxi. Jag sover många gånger bara tre till fyra timmar per natt, berättar Shigeki Nishiyama.

Act 36 är på alla sätt en gummiparagraf, lätt att göra irrelevant på privata likaväl som statliga företag. En ny, förbättrad lag antogs förvisso 2014. Den satte som mål ett land utan dödsfall på grund av övertidsarbete. Lagen inkluderade krav på åtgärder från regioners och myndigheters sida, samt bestämmelser om kompensation för drabbades familjer. Många detaljer kvarstår dock att specificera och samtidigt fortsätter karõshi, om än i något mindre utsträckning.