Upplevd kränkning inte alltid mobbning

Tomas Jordan har analyserat 81 utredningar av konsulter som kopplats in för att utreda mobbning i arbetslivet. Trots att anmälarna många gånger kände sig utsatta uppfylldes i de flesta fall inte kriterierna för mobbning eller kränkande särbehandling.

I hälften av fallen hade de anklagade cheferna eller arbetskamraterna uppträtt olämpligt, men inte på ett sådant sätt att det kunde kallas mobbning eller kränkande särbehandling.

Å andra sidan var det lika vanligt att anmälaren själv hade uppträtt olämpligt.

Dessutom visar granskningen att i tio av fallen hade anmälaren så grovt misskött sig att det kunde vara grund för uppsägning.

Men Thomas Jordan kunde också registrera åtskilliga mobbningsfall. I var fjärde utredning, 22 fall av de 81, handlade det om mobbning och kränkande särbehandling.

Hur påverkas mobbningsfall av att många andra arbetstagare gör anmälningar av helt andra skäl?

– Det är naturligtvis olyckligt, men kan åtgärdas till viss del genom att definiera vad som är kränkande särbehandling och vad som inte är det, säger Thomas Jordan.

Han exemplifierar det senare med när arbetstagare tilldelas arbetsuppgifter som denne inte vill ha. Då är det sällan kränkande särbehandling av den arbetsledande chefen.

– Å andra sidan kan man inte komma hur långt som helst i den här frågan, eftersom det är mycket subjektivt hur individen upplever saker och ting. En person kan vara genuint övertygad om att hon är trakasserad av chefen fast en utomstående betraktare inte skulle göra den bedömningen.

Thomas Jordan, som är konfliktforskare vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, konstaterar att en basal bedömning av mobbningssituationen är nödvändig som inledande steg. Lika viktigt är att samtala med anmälaren och då pröva om det uppträdande som personer tar som exempel på kränkande behandling uppfyller kriterierna. Annars finns ofta annan problematik gömd.

Granskningen av de 81 utredningarna visar att chefer ofta uppträder olämpligt, är klumpiga, har ett hårt, okänsligt eller kritiskt bemötande, utan att gå över gränsen och bli mobbare.

Detsamma gäller anmälarens kolleger, som i många fall är hårda i tonen eller oerhört kritiska eller till och med undviker alltför mycket social kontakt med denne.

Om man till detta lägger att anmälaren i många av utredningarna uppträtt olämpligt, och själv varit aggressiv och otrevlig, kan slutsatsen vara att utredningarna ofta visar på andra arbetsplatsproblem än kränkande särbehandling.

Oavsett dessa situationer handlar det om mobbning i var fjärde av de granskade utredningarna. Thomas Jordan konstaterar att cheferna har en nyckelroll i dessa fall. Chefer är ofta rädda att kommunicera och vara tydliga när en anställd inte fungerar i sin roll eller när medarbetare utvecklar oacceptabla beteenden.

– Det är viktigast, men man ska också vara lite försiktig med att lägga för mycket ansvar på chefer i linjen när de här frågorna ska hanteras.

Koppla in den på hr-avdelningen som har kompetens på området, råder Thomas Jordan chefer som ställs inför mobbningsanmälningar.

– Då kan man gemensamt handlägga ärendet på rätt sätt.

Omkring 100 000 arbetstagare av de 5 miljoner sysselsatta bedöms vara utsatta för mobbning. Thomas Jordan understryker att det finns många fler fall av mobbning som borde utredas.

– Det sker inte därför att arbetsgivaren inte tar tag i frågan. Man skyddar sina chefer eller den chef som själv har varit en del av problemet fast man borde ha gjort en professionell utredning. Jag är övertygad om att en del av de värsta fallen aldrig blir utredda.