Psykologen som specialiserat sig på att hjälpa mobbade

Både anmälningarna om mobbning och andelen anställda som upplever sig utsatta för mobbning har ökat under senare år. Under samma tid har Stefan Blomberg blivit en av de främsta specialisterna på området i Sverige.

– Ju mer jag håller på, desto mer förstår jag hur viktigt det är, och vilka enorma ekonomiska och mänskliga kostnader det här leder till, säger han.

När Arbetarskydd pratar med Stefan Blomberg ska han precis resa till Nya Zeeland för att delta i en världskonferens mot mobbing. Samma konferens, men i en tidigare upplaga, skulle få en avgörande roll i att plötsligt förändra inriktningen på hans yrkesbana.

– Det var helt surrealistiskt! berättar Stefan Blomberg.

Han hade som psykolog på Arbets- och miljömedicin vid universitetssjukhuset i Linköping fått rekommendationen att överta mobbningsfrågorna från en läkarkollega som skulle sluta. Kollegan tipsade om konferensen, som det året anordnades i Köpenhamn. För att få åka dit föreslog Stefan sin chef att arbetsplatsen skulle anordna ett seminarium längre fram om mobbning på jobbet. På så sätt kunde Stefan hämta inspiration i Köpenhamn inför seminariet. Toppen, tyckte chefen.

Stefan Blomberg började planera inför seminariet och slogs av hur lite kunskap det verkade finnas på området. Genom en av de organisationskonsulter han hade bokat till seminariet blev han kontaktad av Psykologtidningen, som ville intervjua honom efter Köpenhamnskonferensen. Det var efter publiceringen av den artikeln som allting tog fart. Vid samma tidpunkt publicerade Arbetsmiljöverket ny statistik, som visade att mobbning på jobbet var ett växande problem. Journalister fick upp ögonen för ämnet och hittade Stefans namn. På kort tid intervjuades han av flera riksmedier.

– Alla trodde att jag var expert. Det började ringa för fullt. Jag fick lite panik och körde med strategin: Jag är upptagen nu, kan du ringa mig om en timme? Och så läste jag på under den timmen, säger Stefan Blomberg.

Han beskriver det som ett ”window of opportunity”: ett plötsligt behov av kunskap som uppstod, en stöttande chef och beslutet att hoppa på.

– Jag fick en chans och tog den i flykten.

Nåja. Helt slumpartad kanske Stefan Blombergs nya karriärinriktning inte var. Under mellan- och högstadiet kände han sig utanför och ensam i skolan, och beskriver klimatet som hårt för dem som inte självklart passar in i gruppen.

– Det finns kanske en viss klangbotten där, i och med att jag kunde förstå maktlösheten.

Mellan de där skolåren, som Stefan Blomberg beskriver som ”inte superkul” och psykologkarriären, drev han tillsammans med sin far i flera år ett företag inom skogsindustrin. Branschen var han bekant med sedan barnsben.

– Mitt första jobb var att köra skogsmaskin. Min far hade avverkningar uppe i Norrland, så jag var där på somrarna och jobbade.

Fadern var i grunden skogsarbetare, som senare slog om och blev entreprenör och sålde saker till skogsindustrin. Med en produkt – bränsletankar – som fadern hade utvecklat, blev Stefan Blombergs roll att få till en exportmarknad. Till slut gick det riktigt bra.

Under tiden hade Stefan pluggat på universitetet några år på distans, som en möjlig alternativ karriärväg. Företagandet var länge mer kamp än framgång.

– Jag hade upptäckt hur roligt det var att plugga och min far skulle gå i pension. Så det uppstod ett gyllene tillfälle när vi blev erbjudna att sälja företaget.

Företagandet i sig var också en anledning till karriärvalet. Stefan Blomberg hade börjat fundera kring hur man får sina medarbetare att trivas och vara motiverade att prestera. Att få en dotter med en kognitiv funktionsnedsättning väckte intresset för hur kroppsliga skador påverkar kognitiva funktioner. Sammantaget fick det honom att välja bort historia och juridik till förmån för psykologprogrammet.

Var det ett stort steg för dig som kommer från en skogsbrukarfamilj att börja läsa på universitetet?

– Ja, men samtidigt hade jag en syster som var lärare och en som läste till socionom, så de hade ju gått före.

Nu har Stefan Blomberg varit på Arbets- och miljömedicin i Linköping i fem år. Hans huvudsakliga arbetsuppgift är att utreda patienter som misstänks ha blivit sjuka på grund av sitt arbete – det kan gälla både den sociala och den organisatoriska arbetsmiljön.

– Men det vanligaste är faktiskt mobbning, i andra hand arbetsbelastning.

I den senaste undersökningen från Arbetsmiljöverket har andelen svarande som upplevt mobbning i arbetsmiljön ökat från 0,3 till 0,5 procent. Det kan låta lite, men handlar ändå om en ökning på 20 000–25 000 personer, säger Stefan Blomberg. Vad det beror på vet man inte, men Stefan Blomberg lyfter fram några tänkbara orsaker.

– När det är tuffare tider ökar problemen. Då stannar man kvar på sitt jobb fast man borde dra. När organisationer blir mer slimmade leder det till ökad arbetsbelastning och stress, vilket i sin tur ökar risken för konflikter. Misskötta konflikter är en av de större, utlösande faktorerna bakom mobbning.

Rådet till den som drabbas är att i första hand söka stöd hos arbetsgivaren eller en chef. Men om intresset eller förståelsen saknas är Stefan Blombergs råd att söka sig någon annanstans.

– Att byta jobb låter ju trist och defensivt. Men hälsoriskerna är så stora för den som är utsatt, och det är mycket lättare att byta jobb medan man fortfarande har tillräcklig hälsa.

I dag är det i princip omöjligt att få rättslig upprättelse i domstol för mobbning, anser han. Förutom att förespråka en mobbningsombudsman, MO, och att mobbning tas upp i en arbetsrättslig lag, skulle Stefan Blomberg gärna se att svåra fall av mobbning lyftes in i brottsbalken.

– Vi ser samma skadeverkningar av mobbning och psykisk ohälsa som av brott. Samhället borde markera att det ska gå att åtala om det handlar om långvariga och nedbrytande trakasserier som går att belägga.