”Våldet normaliseras inom hemtjänsten”

Som historiker och arbetslivsforskare undersöker Annette Thörnquist de långa processerna. I rapporten Lite får man tåla – eller? Strukturella och intersektionella perspektiv på hot och våld mot personal i hemtjänsten har hon tittat närmare på utvecklingen av arbetsmiljö­arbetet, av äldreomsorgen och av arbetsmarknaden.

Och med det perspektivet i botten har hon studerat hur hot och våld uppfattas, synliggörs och hanteras inom hemtjänsten.

Sammanfattningsvis uppfattar hon utgångs­läget för ett bra arbetsmiljöarbete som problematiskt: Omdisponeringarna av äldrevårdens resurser, där allt färre platser finns på boenden och allt fler vårdas i hemmet, har ökat kraven på hemtjänsten.

Om hemtjänsten fått en motsvarande ökning i personalresurser och utbildningskrav skulle allt ha varit fint, men det omvända har skett: Politiska krav på besparingar och ökad effektivitet har bidragit till att öka trycket ännu mer.

Vad som hänt är att brukarna blir äldre och sjukare, och att personalen i högre grad än tidigare får hantera problem med demens, psykisk ohälsa och missbruk. De löper därmed ökad risk att drabbas av kränkningar, hot eller våld.

Det handlar främst om bristande impulskontroll på grund av demens eller kognitiva nedsättningar, men också om anhöriga som utsätter hemtjänstpersonal för hot, våld eller kränkande bemötande.

När personal som drabbas har svårt att hantera det som en arbetsmiljöfråga, beror det som regel på att arbetsgivarna inte gör det i tillräcklig utsträckning.

– Hur man hanterar risk för hot och våld är så kopplat till hur man organiserar arbets­miljö­arbetet i stort. Det finns många chefer som tar de här frågorna på allvar, men särskilt i små serviceföretag kan det saknas arbetsmiljörutiner för när någon rapporterar att en brukare har kränkt sexuellt eller varit våldsam, säger Annette Thörnquist.

Hon poängterar att det inte går att säga något generellt om utförare, men däremot om de förutsättningar som riskerar att leda till en dålig hantering av hot och våld. En av dem är kundorienteringen i LOV-systemet, som 160 kommuner använder i dag. Större företag är mindre känsliga för risken att förlora en kund än de mindre företagen.

– Det finns också fler inbyggda risker i kundvalssystemet. Det främsta strukturella problemet är att utförare drar ned på tiden för personalfrämjande insatser, eftersom kommunerna ofta bara betalar för tiden innanför dörren, säger hon, och fortsätter:

– Och även om det har visat sig att äldre sällan byter utförare, finns i företagen en stark kundorientering, den tendensen har jag tydligt sett i mina intervjuer. Det fanns en ovilja att anmäla kränkningar som hade med den att göra.

Många som utsätts avstår från att anmäla, och Annette Thörnquist ser risker för ett ökande mörkertal. I hennes forskning har begreppet ”normaliseringsprocess” en central roll. Det betyder att ansvaret läggs på individen att hantera risker och konsekvenser, att man ser det som en del av jobbet.

– Jag vill särskilt betona att lösningar som innebär att utsatt personal förflyttas bidrar till normalisering. Man angriper inte själva problemet, och det upprätthåller en föreställning om att ”lite får man tåla”, säger Annette Thörnquist.

Men till det bidrar också allt som gör det svårare att anmäla: ökningen av osäkra anställningsformer, avsaknad av utbildning, stress, och en arbetssituation med få kontakter med chefer och kolleger – allt det finns på många håll inom hemtjänsten.

Dessutom har nischning och samverkan med volontärer inneburit att inslaget av tillfälligt arbete, som ofta dessutom är informellt, har ökat i hemtjänsten de senaste årtiondena. Som regel inkluderas de inte i arbetsmiljöarbetet eller i personalmötena. Synen på hemtjänsten som ett jobb som vem som helst kan göra bidrar också till att riskerna ökar. Annette Thörnquist är orolig för en negativ utveckling av situationer med hot och våld.

– Jag hör det så ofta i debatten, att man ska ta in folk som inte fått jobb på annat sätt, och som inte har utbildning. Det är väldigt tveksamt när man använder hemtjänst eller andra sektorer inom omsorg som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det här arbetet kräver professionalism.

Så hur ska man då göra?

– Man ska integrera förebyggande åtgärder mot hot, våld och kränkande beteende på ett systematiskt sätt i arbetet. Det ska finnas tydliga regler och ett system för rapportering av incidenter. Satsa på att våga prata om det, att informera anställda och att vara lyhörd på alla chefsnivåer. Särskilt tillfälligt anställda undviker att berätta av rädsla för att visa sig svaga.

Annette Thörnquist konstaterar att det visserligen är utföraren som har ansvar för arbetsmiljön. Men som kundvalssystemet fungerar anser hon att varje kommun bör titta närmare på de förutsättningar som ersättningarna från kommunerna till utförarna ger.

– Det ska naturligtvis vara rimliga arbetsförhållanden för de människor som jobbar inom skattefinansierad verksamhet. Hemtjänsten får inte underfinansieras, vare sig den bedrivs enligt LOV eller på annat sätt.