”Man vill inte hamna i en asbestproblematik”

Klara Midander är forskare på Institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet. Hon delar sin arbetstid mellan forskning om yrkesexponering av bland annat nanomaterial och samordning av kunskap om nanosäkerhet på Swe Nano Safe, som är Sveriges nationella plattform för nanosäkerhet. Plattformen bildades 2016 efter en statlig utredning om säker användning av nanomaterial.

– Tanken med plattformen är att sprida kunskap om nanosäkerhet och vara ett forum för samverkan. Vi ska underlätta det förebyggande arbetet och på så vis undvika onödiga risker inom exempelvis arbetsmiljöområdet. Man vill inte hamna i en asbestproblematik, säger Klara Midander.

Arbetet på Swe Nano Safe har hittills främst handlat om att ta reda på vad som hindrar en säker hantering av nanomaterial. Än så länge ligger fokus på tillverkade nanomaterial.

– Det kan man såklart ha synpunkter på eftersom oavsiktligt uppkomna nanomaterial kan vara en viktig exponeringskälla i arbetsmiljön.

I samband med en workshop om nanomaterial i byggbranschen i våras sammanställde Klara Midander en rapport. Enligt den saknas det generellt information om vilka byggprodukter som innehåller nanomaterial, och medvetenheten om risken för exponering på arbetsplatserna är låg. Det går att minska risken för hälsopåverkan genom att använda de kunskaper om säker hantering och skyddsutrustning som gäller för exempelvis exponering av damm, luftburna partiklar och asbest, påpekar Klara Midander.

– Men vet man inte om en produkt innehåller nanomaterial och det inte står att man ska använda andningsskydd så tänker man ju inte att man behöver skydda sig.

Vet vi hur farligt det är med nanomaterial?

– En handfull nanomaterial har studerats mycket, exempelvis kolnanorör och titandioxid, och det finns flera studier som visar på olika negativa effekter på grund av just den lilla formen. Detta skapar en oro och därför är det viktigt att ha med säkerhetsaspekten i alla led.

Klara Midander konstaterar att det är betydligt ovanligare med studier som inte visar någon effekt.

– Därför är det svårt att säga något generellt om att allt nanomaterial är farligt.

Swe Nano Safes konferens i våras visade att det fanns ett behov av information om vilka produkter på en byggarbetsplats som kan innehålla nanomaterial. Hittills har det inte funnits krav på sådan information i de så kallade säkerhetsdatabladen, påpekar Klara Midander.

Men från årsskiftet krävs nanospecifik information i registreringen av kemikalier enligt den europeiska kemikalielagstiftningen, Reach. Det gör att den informationen på sikt når användaren.

– Det här är ett första steg för att få svar på frågan om vilka nanomaterial som används och hur mycket..