”Det ska vara enkelt att jobba säkert”

Att forska är som att lägga ett pussel eller rita upp en karta.

– Jag bygger vidare på det jag lärt mig tidigare och lägger till nya insikter och nyanser. Det blir gradvis mer och mer komplext och fler dimensioner i det hela. Tillvaron är inte kategorisk, säger hon eftertänksamt.

Nystartade företag till exempel ligger i stort sett utanför radarn och det görs väldigt lite för att nå ut till dem.

– Det är en riktigt jobbig ut­maning att få ut arbetsmiljötänket till dem.

Nu hoppas Ann-Beth Antonsson snart få djupdyka i frågeställningen. Tillsammans med sina kolleger på IVL och i samråd med nordiska kolleger har IVL sökt finansiering för forskning om startupföretag. Arbetsmiljön hamnar lätt i skymundan när verksamheten ska drivas i gång och företagen har fullt upp med annat.

Att hon började jobba med arbetsmiljö var ingen slump. På gymnasiet uppmuntrade ­hennes lärare henne att studera kemi. Hon kom in på Chalmers och blev civilingenjör i kemiteknik. Hon visste redan då att hon ville att hennes utbildning skulle komma till praktisk nytta, och hon fastnade snabbt för arbetsmiljö.

– Jag är en idealist. Jag vill bidra till något som är bra och nyttigt. Det är överordnat många andra mål.

Mycket av det vi i dag ser som självklart, till exempel systematiskt arbetsmiljöarbete, fanns inte på kartan när Ann-Beth Antonsson började. Då pratades det inte heller om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön, som nu får alltmer uppmärksamhet.

Det syns också i Antonssons projektteam som i dag utöver kemister och arbetsmiljö­ingenjörer består av till exempel organisationspsykologer och beteendevetare. Det glädjer henne, för det är i mötet mellan kollegerna med bakgrund i olika vetenskaper som nya insikter väcks till liv. Trots att huvudprincipen är att bygga in säkerhet i systemet med nödstopp, grindar och utsug, så handlar arbetsmiljö­arbetet ute på arbetsplatserna också om att arbetstagarna ska inse vilka risker det finns, göra rätt och följa instruktioner.

– Då kommer beteendet in. Man måste förstå hur man får folk med på tåget.

Tidigare var hon själv ofta ute på arbetsplatserna, tog prover, talade med anställda. Ibland kanske omgiven av oljedimma, ibland av svetsrök. I dag håller hon mest till på kontoret och sitter mycket på möten med till exempel referensgrupper. Som ledare för forsknings­projekt är hon spindeln i nätet för de kolleger som är ute på arbetsplatserna.

Arbetsmiljöns nästa stora utmaning ligger i det förändrade sättet att organisera arbets­livet. Ju vanligare det blir med arbete som ­utförs av bemanningsföretag och entreprenörer, desto viktigare är det att ställa arbetsmiljökrav i upphandlingen.

– Det kan bli fler som är på gränsen till att komma in på arbetsmarknaden, men som har en så svag position att de är tvungna att ­acceptera väldigt dåliga villkor. Då får de dålig arbetsmiljö på köpet.

Samhället måste klara av att upptäcka det här och ställa krav, så att det inte skapas en egen fil för företag som inte bryr sig om säker arbetsmiljö och konkurrerar ut företag som sköter sig.

– Om man inte hanterar det i upphandlingen blir det svårt att säkerställa en bra arbetsmiljö.

Det ska vara enkelt att jobba säkert. Det har varit Ann-Beth Antonssons devis ända från början. Den devisen har hon kombinerat med en annan hjärtefråga: arbetsmiljön på små­­­före­tag.

– Det är inget konstigt eller ovanligt att man inte har full koll på allting på mindre företag. Man har inte detaljkunskapen och då är det lätt att missa säkerhetsaspekterna.

Riskbedömningarna är svåra att göra om man inom företaget inte har kunskap om riskerna i arbetsmiljön, eftersom bedömningarna baserar sig på risker man är medveten om. På mindre företag finns det ofta faror som man inte känner till, exempelvis kemiska risker och risk för belastningsskador. Det kom fram i en omfattande europeisk undersökning, där personer vid småföretag intervjuades.

– En stor del av kunskapen om till exempel de kemiska hälsoriskerna finns i vetenskapliga artiklar och det är inte väldigt många som kan tolka dem.

Ann-Beth Antonsson vill se sin forskning komma till konkret nytta på arbetsplatserna. Därför jobbar hon med att överbrygga glappet mellan forskning och praktik. Hon och hennes kolleger har tagit fram innehåll för webbsidor och checklistor för olika arbeten som kan användas av chefen och skyddsombud på skyddsronder (se faktaruta).

Checklistorna kräver inte kunskap om ­riskerna. Dessutom listas olika typer av åtgärder och de mest effektiva åtgärderna.

– Checklistorna frågar inte efter komplicerade riskbedömningar, sådana har vi redan gjort när vi utvecklade listorna.

I arbetsmiljölagen står det tydligt och klart att arbetsgivaren ansvarar för arbetsmiljön, men på arbetsplatserna är det inte lika självklart.

En vanlig inställning som Ann-Beth Antonsson stött på när hon varit ute på småföretag är att det är den som utför jobbet som kan jobbet bäst och den som måste se till att jobba säkert.

– Det är som att chefen abdikerar som ­an­svarig för arbetsmiljön.

Men i stället för att klandra tror Ann-Beth Antonsson på förståelse för att få till stånd förbättringar.

– Jag har en grundmurad inställning att människor är rationella. Man fattar beslut utifrån den information och de förutsättningar man har. Det är ingenting man kan kritisera, utan vad man behöver göra är att hitta ett sätt att ge det stöd som behövs för att fatta bättre beslut.