Tio människor döda på arbetet – bara i november

Den 3 januari 2018. Lokförare, 50 år, träffas av urspårad tågvagn. Lokföraren dör. Den 24 mars 2018. Tankbilschaufför, 56 år, dör när en oljecistern välter mot en tankbil. Den 27 juli 2018. Industrimekaniker, 21 år, faller när gallerbrygga släpper. Industrimekanikern dör.

Under fjolårets första sex månader dog 19 personer på sitt arbete och hösten 2018 blev svart. Bara i november dog sammanlagt tio personer på sitt arbete, visar Arbetsmiljöverkets statistik över dödsolyckor i arbetet. Dessa är några av dem som aldrig kom hem från jobbet i fjol. Enligt Arbetsmiljöverket dog 51 förvärvsarbetande och egenföretagare under 2018. Räknar man också med den gruppen som kallas övriga, bland annat anställda i utländska företag som är verksamma i Sverige men registrerade i andra länder, är dödssiffran 58. Fjolårets siffror är tills vidare preliminära. Motsvarande siffror för 2017 är 44 och 55. Även januari 2019 började dystert. Ytterligare tre personer har dött på jobbet.

– Ser man över en längre tid har det varit en nedåtgående kurva. Sedan något år tillbaka har den stannat upp och fluktuerar lite, säger Pia Zätterström, tillsynschef på Arbetsmiljö­verket.

Ännu är det för tidigt att dra slutsatser av förra årets dödsolyckor, enligt Arbetsmiljöverket. Många av döds­olyckorna utreds fortfarande. Men statistiken verkar följa samma trend som tidigare år: det är främst män som arbetar inom bygg, tillverkning, de gröna näringarna samt transport och magasinering som dör.

Som en del av regeringens strategi för arbetsmiljöpolitiken 2016–2020 har regeringen en nollvision mot dödsolyckor. På regeringens hemsida beskrivs visionen: ”Ingen ska behöva dö till följd av arbetet.”

Hur ser ni på Arbetsmiljöverket på fjolårets siffror med tanke på nollvisionen?

– Nollvisionen handlade om att kan vi ta ett krafttag till för att få ner antalet dödsolyckor ännu mer, utifrån att det inte är acceptabelt att det sker dödsolyckor. Tittar man tillbaka utifrån statistiken är det en nedåtgående kurva, svarar Pia Zätterström.

Hon tillägger att inspektionssatsningar gjorts i de mest drabbade branscherna.

– Det är arbetsgivaren som har ansvaret. Det är arbetsgivaren som måste jobba med det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är arbetsgivaren som måste bedöma riskerna i sin arbetsmiljö. Att vi hela tiden påtalar det och ställer krav är det viktiga i vårt uppdrag, säger Pia Zätterström.

På arbetsgivarorganisationen Svenskt Närings­liv säger arbetsmiljöexpert Anna Bergsten att 2018 års dödssiffra är beklaglig. Hon säger att vi är i slutet av en högkonjuktur, och att fler arbetade timmar innebär fler risker. Hon påpekar också att skillnaderna i dödssiffrorna de senaste åren kan bero på tillfälligheter. Vad kan Svenskt Näringsliv göra bättre?

– Det görs väldigt mycket i dag, men vi be­höver ju fortsätta jobba med det här. Vi behöver också titta på varje dödsolycka och analysera orsakerna, säger hon.

Anna Bergsten vill också lyfta fram den enskilda arbetstagarens ansvar för säkerheten.

– Arbetsgivaren är arbetsmiljöansvarig. Samtidigt ligger ett ansvar hos den enskilda medarbetaren när det gäller att följa säkerhetsregler och föreskrifter.

Individen ska inte skuldbeläggas, anser arbetsmiljöexpert Carola Löfstrand på arbetstagar­organisationen LO. Enligt henne sker olyckorna på arbetsplatser där det brister i det förebyggande arbetet.

– Skulle det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet fungera så skulle det inte finnas rostade galvaniserade gallergolv som man faller genom, säger hon och hänvisar till olyckan som skedde på LKAB i juli där en ung kvinna omkom. Hon anser att företagens kortsiktiga vinstfokus ofta går före arbetstagarnas säkerhet, och att satsningar på arbetsmiljön ses som en kostnad och inte som en investering.

– Är det dessutom medvetet att man prioriterar ned säkerhet, då blir det att profitera på arbetstagarnas liv och säkerhet. Då är man ut i farvattnet till att arbetsmiljödumpa, säger Carola Löfstrand på LO.