Jakt på bättre skyddsutrustning pågår

Huvudvärk och svårigheter att andas var vanliga problem för vård- och omsorgspersonal med skyddsutrustning. Det visar en studie som Region Västerbotten gjorde i våras tillsammans privata och kommunala vårdgivare. Studien visade att majoriteten av de svarande upplevde att det var påtagligt ansträngande att jobba med skyddsutrustning. Mest jobbigt var det att arbeta med andningsskydd. Även kontakten med vårdtagarna kändes ansträngande med skyddsutrustningen på. Nära 57 procent av de svarande kvinnorna skulle hellre göra virustestning varje vecka i stället för att bära munskydd vid kontakt med brukare och arbetskamrater. De flesta av männen skulle dock hellre bära munskydd. Möjliga förklaringar till könsskillnaderna, som lyfts fram i studien, är att män generellt har något starkare andningsmuskulatur och att kvinnor har högre benägenhet att rapportera sådant som är ansträngande.  

Författarna till rapporten, smittskyddsläkarna Anders Johansson och Peter Fjällström, ser enkätsvaren som viktig kunskap att använda i framtiden när det ska fattas beslut om vilken utrustning som ska användas för att minska risken för smittspridning. När olika skyddsåtgärder ska starta eller avslutas behöver hänsyn tas till de upptäcka ”biverkningarna” med dem, menar de båda smittskyddsläkarna.

Att skyddsutrustning också blir ett hälsoproblem för användarna har varit välkänt långt innan covid-19 svepte in. Det påpekar Jakob Löndahl, docent i aerosolteknologi vid Lunds tekniska högskola.

– Men pandemin har startat upp mängder av projekt i de flesta länder kring frågor om smittspridning och skyddsåtgärder. Munskyddsstudier kommer det med jämna mellanrum, säger han.

Själv är Jakob Löndahl forskningsledare för ett projekt som Lunds tekniska högskola nyligen genomfört i samarbete med Region Skåne. Projektet finansieras till stor del av Afa Försäkring. Syftet har varit att mäta virusmängden i luften inne på sjukhusen i Skåne. Studien inleddes omgående när covid-patienterna började fylla sjukhusen förra våren och resultaten ska presenteras så snart den vetenskapliga granskningen är klar. Mätningar har bland annat gjorts på Infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund. Luften har, förutom i patientrummen, mätts i korridorer, luftslussar och under olika typer av behandling. Frågorna som forskarna ställt sig rör vilka situationer som är värst ur smittsynpunkt. Hur långt sprider sig viruset?  Sprider det sig utanför patientrummen via luften? Jakob Löndahl hoppas att hitta svar i några av de över 300 luftprover som tagits.

Förhoppningen är att fynden ska leda till att skyddsutrustningen bättre kan anpassas till vad som är nödvändigt i olika situationer. Fynden kan komma att påverka både skyddsrutiner och utrustning som idag används inom vården. Det är enkelt att säga att man ska ta det säkra före det osäkra och använda all skyddsutrustning alltid.

– Men det inte hållbart i längden. Studien från Västerbotten visade ju att de allra flesta känner att skyddsutrustningen begränsar arbetet på olika sätt. Man kan bli mindre effektiv och tröttare. Dessutom riskerar åtföljnaden att bli dålig om skyddsnivån är högre än den behöver vara. 

När Jakob Löndahl jämför de svenska förhållandena med andra länder konstaterar han att vi haft relativt milda krav på skyddsutrustning. Det som här i Sverige upplevts som ansträngande med skydden är bara en bråkdel av vad man kan uppleva på varmare platser i världen, där skyddskraven dessutom är ännu högre. En annan grupp forskarkollegor till Jakob Lönndahl har under flera år forskat om överhettning och tät skyddsutrustning.

– 2015 gjorde vi en studie i samband med Ebolautbrottet i Västafrika, där är klimatet mycket varmt och fuktigt. Då kan skyddsutrustning bli oerhört påfrestande att bära. Man kanske bara kan jobba 45 minuter innan man blir överhettad av att stå och arbeta i de täta dräkterna, säger Jakob Löndahl.