Coronakommissionen: AV svek de anställda

Hur ansvaret ska fördelas mellan regeringen, Folkhälsomyndigheten och övriga inblandade myndigheter ska kommissionen redovisa i sitt slutbetänkande den 25 februari.

"Vem visste vad när?" blir avgörande i kommissionens fortsatta arbete. I det ingår bland annat att kalla till sig statsråd för utfrågning.

Slutsatserna i det andra deltänkandet, presenterat på fredagen, är inte nådiga. Redan nu pekar kommissionen ut var ansvaret brustit på vissa områden.

Sveriges pandemiberedskap var "undermålig". Kommissionen dömer ut smittskyddslagstiftningen som "otillräcklig" vid ett allvarligt pandemiskt utbrott och konstaterar att smittskyddet är så "decentraliserat och fragmenterat" att det blir oklart vem som har ansvaret för helheten när smittspridning ska bekämpas.

Strategin präglades av "senfärdighet", anser kommissionen i rapporten: "De inledande skyddsåtgärderna var otillräckliga för att stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen i landet." I stället betonades "frivillighet och personligt ansvar" för att hejda smittspridningen. Under den andra och tredje smittvågen beslutade regeringen och myndigheter om kraftfullare åtgärder, till exempel för trängsel i handeln och munskydd i kollektivtrafiken. "Dessa omsvängningar skedde i stort utan någon motivering i form av ny kunskap", är kommissionens slutsats.

Att det dröjde så länge innan smittspårningen kom i gång försvårade bekämpningen av pandemin, anser kommissionen som kritiserar regeringen för otillräcklig testningskapacitet: "Det kan knappast anses som annat än ett haveri att en diskussion om ansvar gjorde att testningen inte kom till stånd förrän första pandemivågen var över."

Att infektionssjukvården och iva-vården snabbt kunde ställa om och skala upp vården av sjuka i covid-19 var i stor utsträckning personalens förtjänst, enligt kommissionen. Men priset blev högt: "Vården har fått hantera pandemin genom att utnyttja den befintliga personalen intill bristningsgränsen."

Sverige saknade beredskapslager vid utbrottet 2020. Systemet byggde på att utrustning skulle levereras först vid behov ("just-in-time"), till och med inom intensivvården. Arbetsmiljöverket och Folkhälsomyndigheten borde ha varit tydliga med bristen på skyddsutrustning. Kommissionen beskriver Arbetsmiljöverkets agerande som "ett svek" mot anställda och skriver:

"De sex veckorna i februari och början av mars framstår därför i kommissionens ögon som förlorad tid för att avhjälpa bristen på skyddsutrustning."

Och när regeringen i mitten av mars 2020 skulle säkra tillgången till skyddsutrustning gick uppdraget till Socialstyrelsen. Men det är en myndighet som inte har operativa uppgifter, kritiserar kommissionen.

Enligt kommissionens ordförande Mats Melin var dagarna kring den 12 mars 2020 en viktig tidpunkt. Då vidtog flera nordiska grannländer ingripande åtgärder – men inte Sverige. Här bestod smittskyddsåtgärderna då mest av råd och rekommendationer, åtgärder som inte lyckades stoppa eller ens kraftigt begränsa smittspridningen. "De svenska åtgärderna under våren 2020 framstår som sena inte bara i förhållande till våra nordiska grannländer utan även – inte minst utifrån vår nuvarande kunskap – i förhållande till den då rådande smittspridningen i landet."

Kommissionens kritik mot den svenska pandemihanteringen inleddes i det första delbetänkandet från den 15 december. "Strategin att skydda de äldre har misslyckats", hette i det då. Skulden för att inte ha klarat av att värna de sköraste äldre lade kommissionen på regeringen och tidigare regeringar, som under lång tid underlåtit att åtgärda bristerna i äldreomsorgen.