Delade meningar om dödligheten i asbest

Hur många som i framtiden dör i sjukdomar för att de i dag utsätts för till exempel asbest eller kvartsdamm är en fråga som delar arbetsmiljöforskarna.

– Om 40 till 50 år beräknar vi att nästan ingen dör på grund av asbest, säger professor Bengt Järvholm vid Umeå universitet. Han är en av författarna till rapporten Arbetsrelaterad dödlighet, som beställdes av Arbetsmiljöverket och presenterades i slutet av maj i Stockholm.

Med utgångspunkt i dagens arbetsmiljö beräknar rapportförfattarna att betydligt färre dör i framtiden på grund av vissa farliga ämnen på jobbet, till exempel asbest, kvarts och svetsrök. För andra kemiska risker, till exempel motoravgaser, tror författarna på oförändrad risk.

Asbest beräknas i dag leda till att ungefär 250 till 300 människor dör varje år, enligt studien, men om några decennier uppskattas att nästan ingen dör på grund av asbest. Motsvarande siffror för kvartsdamm är uppskattningsvis 125 dödsfall varje år nu och 40 personer per år i framtiden.

– Jag gör en avvikande bedömning, säger Maria Albin, professor i arbets- och miljömedicin vid Karolinska Institutet, som var expertkommentator på rapportens avsnitt om kemisk exponering när den presenterades.

Maria Albin håller i stort med om beräkningarna när det gäller antalet dödsfall i dag på grund av kemiska risker överlag. Däremot tror hon att fler dör på grund av asbest och kvartsdamm i dag. Hon uppskattar även att de cancerframkallande ämnena asbest och kvartsdamm även i framtiden dödar ett betydande antal människor, även om dödssiffran på grund av dagens exponering är lägre jämfört med dödssiffran som 1970-talets exponering orsakat.

– Vi har goda skäl att tro att arbetstagare vid rivning, renovering och reparation alldeles för ofta blir exponerade under okontrollerade former, säger hon.

Enligt Maria Albin är det faktorer som inte beaktats tillräckligt i rapporten. Många av byggnaderna från 1970-talet är i dag i behov av genomgripande renoveringar de närmsta åren, och då finns det risk för att arbetstagarna utsätts för asbest, konstaterar hon.

Professor Bengt Järvholm anser att hänsyn tagits till detta. Enligt honom baserar sig rapportens beräkningar på att asbest förbjöds 1982 och att 10 000 personer i byggbranschen, cirka 3 procent av byggarbetarna, utsätts 20 dagar årligen för asbest vid det nuvarande gräns­värdet.

– Räknar man på det så hamnar man på ganska låga siffror. Vi bedömer att våra skattningar är realistiska, säger han.

Professor Maria Albin tror dock att flera arbetstagare utsätts flera dagar och för högre nivåer. Hon oroas för att rivnings- och renoveringsarbetet utförs av entreprenörer och mindre företag med sämre säkerhetsarbete och kunskap.

– Ju längre kedjor, desto mera brister. Om man inte gör någonting så att man får ett bra grepp om det här, så kan man räkna med att asbest och kvartsdamm kommer att generera ett betydande antal dödsfall i framtiden. Var är nollvisionen? frågar hon.

Att forskarna har olika svar beror på att det finns lite data kring hur många som utsätts för farliga ämnen, hur ofta och vid vilka nivåer. Bengt Järvholm och Maria Albin betonar båda att forskarna i många fall därför får göra egna skattningar.

I en annan studie som publicerades i maj i år av IVL Svenska Miljöinstitutet visade det sig att 37 personer, som utsatts för asbest efter att ämnet förbjöds, dött. De dog i cancersjuk­domen mesoteliom. Orsaken är att reglerna för att minska och kontrollera exponeringen av asbest inte följs, enligt studien.

– Det finns lagar och regler. Det handlar om att efterleva dem, säger arbetsmiljöforskaren Ann-Beth Antonsson på IVL.

Enligt Bengt Järvholm är dock inte kopp­lingen mellan mesoteliom och asbestexponeringen i arbetslivet självklar.

– Tyvärr så kommer det att finnas fall av meso­teliom även om det inte förekommer någon asbestanvändning i arbetslivet över huvud taget. Det finns en bakgrundsfrekvens som man inte riktigt vet vad den beror på. Där­emot finns all anledning att undvika asbest­exponering i arbetslivet, säger han.