Pappas jobb var större än hans titel

Jobbet sätter agendan i våra liv. Det påverkar hur vi bor och var, an­talet semesterdagar och om vi har råd att resa bort då. Titeln avslöjar ofta om vi får arbeta på distans, styra vår arbetstid, gå på toaletten när vi vill eller besöka doktorn på arbetstid. Vilken typ av jobb vi har avgör till och med hur länge vi lever.

Att ha ett jobb att gå till har dessutom en moralisk komponent. Normen säger att man ska göra rätt för sig – och det gör man genom att jobba och klara sig själv. Men om man är sjuk eller har ett funktionshinder är det ofta svårt att hitta ett jobb.

Det är alldeles för många som ofrivilligt står utanför arbetsmarknaden. Visst, vi har olika förutsättningar på arbetsmarknaden. Men en hel del av hindren handlar om att arbetsgivare behöver skapa rätt förutsättningar med stöd av samhället.

Min pappa Bernt var under många år arbetsledare på Samhall i Berg­slagen. Samhall har visserligen förändrats en hel del sen dess, men för den som då erbjöds ett jobb där kunde det förändra hela livet i grunden. Att jobba i verkstaden i Lindesberg gav struktur i vardagen och visade att man var viktig. Man bidrog, fick lön. Och det väcker livsglädjen att ha arbetskamrater att käfta med på dagarna i stället för att sitta hemma och tvinga timmarna att gå.

Det stannade inte där. Pappas insats på jobbet var betydligt större än det som pågick under arbetsdagen. Min pappa blev en vän som medarbetarna alltid kunde vända sig till. Nästan alltid när jag kom hem till honom satt en av arbetskamraterna där och tjatade bort en stund över en kaffe.

Det är viktigt att minnas att olikhet är en styrka, inte en nackdel, när det gäller att bygga framgångsrika företag. Vi behöver många olika sorters människor och vi behöver vara öppna för olika sorters kompetenser och anpassningar. Då bygger vi ett samhälle vi kan vara stolta över och där vi välkomnar varandra.