Han kunde ha dött för en busskur

<p>Den här dagen, tisdagen den 8 februari i år, har Martin fått en beställning från Skanska. En busskur har blåst omkull på väg 288 i riktning mot Östhammar i Uppland. Busskuren ska flyttas, men några extra säkerhetsåtgärder behövs inte enligt beställaren - kuren står i en hållplatsficka.</p> <p>Martin tar en kranbil och kör iväg. Klockan halv tre på eftermiddagen kör han in i bussfickan och låter de bakomvarande bilarna passera.</p> <p>- Långt bort ser jag en bil, men den föraren har gott om tid att se mig och dessutom står jag inne i fickan. </p> <p>Martin kliver ur bilen och börjar sätta ut de stödben som behövs för att kunna lyfta busskuren.</p> <p>- Sedan ser jag helt plötsligt bilen komma rakt mot mig. Det sista jag hinner tänka är: Det här går inte. </p> <p>Vi sitter och pratar hemma hos Martin i Knivsta. Han är delägare i ett familjeföretag som är underentreprenörer i anläggningsbranschen. </p> <p>Nästan tre månader har passerat sedan smällen. Fortfarande går Martin med kryckor och är sjukskriven ytterligare en månad. Sedan får han se. </p> <p>Först väntar rättegången mot bilföraren, som är åtalad för "vårdslöshet i trafik" och "vållande till kroppsskada". Martin kommer aldrig att glömma olyckan. </p> <p>- Det gjorde kopiöst ont i benet. När ambulanshelikoptern kom skrek jag rakt ut av blåsten från rotorbladen, som kom åt skadan.</p> <p>Inne i helikoptern får Martin starka mediciner som ska motverka chocken och hålla smärtan i schack.</p> <p>Vid smällen blir Martin blåslagen över hela kroppen, en tand slås ut, underbenet går av och han får ett stort skärsår över vaden. Bilisten hade kört på kranbilens stödben, som träffat Martin.</p> <p>- Hade inte stödbenet funnits där hade han kört rakt in i mig och då hade jag säkert inte suttit här i dag.</p> <p>Bilföraren är i sjuttioårsåldern och polisen tog omedelbart hans körkort. I polisförhör har han förklarat olyckan med att han måste ha somnat och vaknar till av att vindrutan krossas. </p> <p>Bilföraren har inte hört av sig till Martin.</p> <p>- Det är trist. Jag hade bett om ursäkt för det som hände och frågat hur allt stod till.</p> <p>Martin blev kvar på Akademiska sjukhuset i Uppsala i mer än fyra veckor. Benet spikades, hud transplanterades för att såret skulle läka och kroppen behövde vila. Efter sjukhusvistelsen väntar rehabilitering. </p> <p>Olyckan skedde på en sekund men vägen tillbaka är lång. </p> <p>- Jag och min tjej var mitt uppe i planeringen av vårt bröllop, men det fick vi lägga åt sidan. Vi visste ju inte alls hur det skulle bli med mig. </p> <p>Nu är allt på rätt väg och i slutet på augusti är det dags. Då ska han gifta sig utan kryckor. Innan dess hoppas Martin vara tillbaka på jobbet. Visst har han fått sig en tankeställare, men det är svårt att öka säkerheten.</p> <p>- Jag gör redan vad jag kan för att skydda mig. Följer bilisterna bara vad som står på skyltarna vid vägarbetena kan vi jobba tryggt, säger han. </p> <p>- Men alltför många saknar respekt för oss som jobbar på vägarna. En del kör som idioter. </p> <p>Har inte bilisterna vett att följa reglerna återstår bara en åtgärd.</p> <p>- Det är att helt stänga av vägarna så att vi kan jobba utan att behöva riskera våra liv, säger Martin.</p>