Skyddsombudet: Jag blev omplacerad till firmans förråd

Skyddsombuden, arbetsmiljöns viktigaste försvarare, har fått det tuffare. De får inte den tid de har rätt att kräva för uppdraget, de hindras från att delta i riskbedömningar och undanhålls information. Om det vittnar flera aktörer och experter som Arbetarskydd har talat med. De målar upp en ojämn match där arbetsgivarna inte spelar enligt reglerna.

Det fanns ingen nödbelysning, hisschakten var dåligt täckta, byggnadsställningarna dåliga och överallt på bygget var det damm. Snickaren och skyddsombudet Andreas Wiström reagerade omgående på arbetsmiljön när han kom till sin nya arbetsplats på ett bygge på Kungsholmen.

Han hade tidigare jobbat på ett annat bygge i samma företag och där blivit vald till skyddsombud. På det nya stället fanns redan ett skyddsombud, men arbetskamraterna tyckte att det behövdes förstärkning.

– Så jag började gå med på skyddsronder och noterade alla brister jag såg. Det värsta var att gubbarna hade blivit tillsagda att sopa, trots att det är emot reglerna. Damm är farligt, och där stod de och sopade i stora dammoln, berättar Andreas Wiström.

Tillsammans med det andra skyddsombudet gick Andreas till ledningen och krävde att det skulle tas in dammsugare i stället. Men där fick de inget gehör.

– Jag gjorde klart för dem att jag inte tänkte nöja mig med det utan att gå vidare. Min tanke då var att jag skulle ha kontaktat företagets vd.

Men strax kom det dammsugare till bygget och Andreas kontaktade aldrig högsta chefen. I stället blev han och det andra skyddsombudet beordrade att sköta dammsugningen.

– Och där någonstans började alltihop. En av de andra killarna tyckte inte att det fick gå till så där, de uppfattade det där med dammsugningen som en bestraffning för att vi hade påtalat ett fel, och kontaktade facket, berättar Andreas och suckar lite.

Det som började där blev till en infekterad strid om Andreas Wiströms rätt att utföra uppdraget som skyddsombud på bygget. Den slutade i Arbetsdomstolen, och på vägen dit blev Andreas bland annat omplacerad till firmans förråd.

Att det uppstår stridigheter kring skyddsombudets möjligheter och rätt att utföra sitt uppdrag har blivit vanligare. Det är en samlad bild som delas av fack, forskare och andra experter. Och det trots att arbetsmiljölagen är mycket tydlig när det gäller skyddsombudets rättigheter. När arbetsmiljöarbetet fungerar som det ska kan det beskrivas som ett parti schack: ett spel med fullständig information, där allt som händer på spelplanen är synligt för båda spelarna. Men allt oftare är det arbetsgivaren som sitter på den viktiga informationen, och skyddsombuden spelar utan att ha samma förutsättningar.

– Det har helt klart blivit tuffare för skyddsombuden, säger Maria Steinberg som är doktor i arbetsmiljörätt vid Örebro universitet och bland annat har skrivit avhandlingen Skyddsombud i allas intresse.

Hon har arbetat med skyddsombudsfrågor i närmare 35 år och på sina föreläsningar möter hon över tusen skyddsombud varje år. Hon berättar att många skyddsombud har blivit räddare i dag. Klimatet har hårdnat.

– Skyddsombuden måste uppfostra arbetsgivarna hela tiden. Till exempel så är det vanligt att arbetsgivaren inte ser nyttan i att göra riskbedömningar. De tycker att det tar onödigt med tid, men egentligen blir det tidskrävande först när de försöker hoppa över det steget och får bakläxa. Då tar allt längre tid än om de gjort rätt från början.

Att skyddsombuds krav på riskbedömningar negligeras, exempelvis inför en omorganisation, är något som återkommer i alla sektorer och branscher som Arbetarskydd talat med.

– Det finns exempel där skyddsombudet i en polismyndighet har begärt en riskbedömning, men sedan har arbetsmiljöhandläggaren sagt att det inte behövs, säger Hans Olsson som är ombudsman och arbetsmiljöansvarig på Polisförbundet.

Hans Olsson säger också att det många gånger är svårt för skyddsombudet att få tillräckligt med tid för uppdraget. Vilket i sig kan vara ett brott mot arbetsmiljölagen, som föreskriver att skyddsombudet har rätt att ta den tid som krävs.

– Sedan ser vi också att skyddsombuden undan­hålls information och exempelvis inte får kännedom om planerade förändringar.

På tjänstemannasidan är över en halv miljon privatanställda med i fackförbundet Unionen. För att hålla koll på arbetsmiljöarbetet genomför förbundet varje år den så kallade Arbetsmiljöbarometern. Också den talar ett tydligt språk när det gäller skyddsombudens arbetsvillkor. Till exempel har det systematiska arbetsmiljöarbetet minskat stadigt sedan 2009. Det är ett tecken på att skyddsombuden arbetar i motvind, menar Martine Syrjänen Stålberg, arbetsmiljöexpert på Unionen.

– Om man tittar på arbetssituationen för skyddsombuden så ser vi att det har varit några tuffa år i flera branscher, med neddragningar och ökande tempo. När fokus ligger på att behålla jobben finns det inget utrymme att prata arbetsmiljöfrågor.

Även Martine Syrjänen Stål­berg säger att det händer att skyddsombud hindras från att delta i riskbedömningar. Skyddsombudens medverkan i riskbedömningar kan också hindras av att de inte får tillräckligt underlag eller protokoll från viktiga möten.

– Ibland talas det om företagshemligheter, som skyddsombudet inte skulle ha rätt att få kännedom om. Det blir otydligt och skyddsombuden stängs ute på så sätt. De hindras från att ta ställning i viktiga frågor och har svårt att avgöra om förändringen påverkar arbetstagarna.

De som kanske i första hand ska stötta skyddsombuden är Arbetsmiljöverket. Men myndigheten har tvingats till kraftiga nedskärningar och antalet inspektörer har minskat med mer än en tredjedel de senaste åren. Samtidigt ser Arbetsmiljöverket att antalet anmälningar med begäran om åtgärd, så kall­ade 6:6a-anmälningar, från skyddsombud ökar. Sedan 2005 har de mer än fördubblats, från 313 till 643 under 2013. Att en 6:6a-anmälan går hela vägen till verket betyder att arbetsgivaren inte har svarat eller vidtagit tillräckliga åtgärder när skyddsombudet har påpekat faror i arbetsmiljön.

Det i sig är inte något bevis för att skyddsombudens tillvaro har blivit svårare. Men det säger något om hur arbetsmiljösituationen är på arbetsplatserna och om hur skyddsombuden har det, menar Torben Vincentsen som är utredare på Arbetsmiljöverket.

– Att göra en 6:6a-anmälan till oss innebär att våra inspektörer måste komma ut, eftersom det handlar om så kallad obligatorisk tillsyn. Många upplever att det är enda sättet att få hjälp och det kan vara en orsak till att de ökar.

En anledning till att fler 6:6a-anmälningar landar hos Arbetsmiljöverket, i stället för att åtgärdas ute på arbetsplatserna, kan vara att skyddsombuden inte är lika säkra på hur de ska skriva som de var tidigare, tror Torben Vincentsen. På många håll har det blivit svårare att få anställda att vilja bli skyddsombud och många är ganska färska. I flera branscher är det också svårt att få tid till den utbildning som behövs och då blir det svårare att hantera uppdraget.

På arbetsgivarsidan har man delvis en annan bild. På branschorganisationen Sveriges Byggindustrier är Björn Samuelson arbetsmiljöexpert. Han betonar att man i byggsektorn har mer arbetsmiljöutbildning än i någon annan bransch. Att skyddsombuden inte skulle få tillräckligt med tid för sitt uppdrag är inte något han känner igen.

– Jag har inte fått signaler om det. Det kan förstås bero på hur stämningen är på företaget, men det är inte något allmänt förekommande i våra medlemsföretag. Det är vår uttalade ambition att skyddsombudens kunskaper är viktiga. Men jag vet att det i många företag också kan vara svårt att få någon att vilja ta på sig uppdraget, säger Björn Samuelson.

Inte heller på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) delar man uppfattningen att skyddsombuden skulle ha fått det tufft.

– De är en oerhört viktig resurs och gör ofta ett jättebra arbete i samverkan. Om man ska vidta åtgärder som arbetsgivare måste man ju få veta vad som brister. Vi delar inte den nattsvarta bilden, men det är klart att det till exempel kan bli diskussioner om den fackliga tiden på en del håll, säger Pia Gellerstedt som är arbetsmiljöexpert på SKL.

Hur gick det då för skyddsombudet Andreas Wiström, där den här historien började? Jo, fackförbundet Byggnads drev ärendet till Arbetsdomstolen, eftersom man ansåg att Andreas hade hindrats att utföra uppdraget som skyddsombud och att hans föreningsrätt hade kränkts. I förhandlingarna uppstod även frågan om hur det ska gå till när ett skyddsombud utses. Byggnads förlorade målet och resultatet av domen blev bland annat att frågan om vad som egentligen ska räknas som ett arbetsställe, där skyddsombudet har rätt att agera, nu diskuteras intensivt mellan fack och arbetsgivare.

Andreas Wiström själv har bytt jobb. Än så länge har han inte tagit på sig något nytt uppdrag som skyddsombud eller inom facket.

– Jag har bara varit här ett par månader och har inte känt in stämningen än. Numera vill jag gärna göra det, trots att det inte ska behövas. Men jag ångrar inte ett dugg av det som varit. Att jag är mån om min och mina arbetskamraters liv och hälsa kan aldrig någonsin vara fel.