ÅSIKTER
"SSAB hamnade oförtjänt mitt
i årets krig om julen"
SSAB anklagades för att av ren ängslighet förbjuda personalen att säga "god jul". Men det var inte sant, men det var inte sant för allt var bara sedvanligt krig om julen, skriver Mattias Lahti Davidsson.
Publicerad
Annons
Med stigande förvåning har jag följt tidningarnas bevakning av det globala stålföretaget SSAB och julhälsningar. Expressen var först ut den 10 december med rubriken ”Svenska SSAB till sina anställda: Säg inte god jul”. Hos TV4 kunde man snart läsa att ”Anställda uppmanas: Säg inte god jul – kan vara exkluderande”. På SVT Nyheter ville man inte vara sämre och basunerade ut att ”SSAB vill skrota god jul”. Tidningen Dagen skrev att ”SSAB avråder anställda från att säga god jul”. Och så vidare. Nyheten har blivit Luciaveckans främsta snackis.
En av de vanligaste reaktionerna jag stött på är att SSAB agerar ”ängsligt”. Företagets bevekelsegrund skulle vara att man är så orolig för att kränka minoriteter med ickesvenska traditioner att man osynliggör sina egna julritualer.
En som ger uttryck för det antagandet är Jakob Forssmed (KD), socialminister med ansvar för religionsfrågor: “Ett företag får göra vilka uppmaningar de vill, men det verkar finnas en viss ängslighet här”.
Men sanningen är en annan. Till att börja med ”uppmanar”, ”skrotar” eller ”avråder” SSAB inte. På företagets intranät ställer personalavdelningen några frågor till den ansvarige för bolagets globala inkluderings- och mångfaldskommitté.
”För att inkludera flera olika typer av firanden kan vi i stället säga god helg” skriver man. Ett av tipsen är att säga både god jul och god helg. Ordet ”kan” är mjukt. Det är mer att se som en rekommendation än en uppmaning. Ett annat tips är att fika med kollegorna och ”dela dina jultraditioner”. Det är alltså inte fråga om att någon måste vika ner sig och dölja att de firar jul. Tvärtom.
Vidare anges i texten skälet till rekommendationen. Den är inte att man känner sig ängslig. Nej, SSAB vill ”säkerställa att alla känner sig inkluderade och respekterade”.
Förmodligen publiceras texten på flera språk, gissar jag. SSAB:s hemsida för externa läsare är tillgänglig på 25 språk. Företaget är aktivt i 50 länder.
Av årsredovisningen för 2023 framgår att bolaget totalt har nästan 14 600 fast anställda. 43 procent finns i Sverige, 31 procent i Finland och 10 procent i USA. Återstående 16 procent, eller nästan 2 300 fast anställda har alltså sin arbetsvardag i ett 50-tal andra länder runtom i världen. Åtminstone på tjänstemannasidan är det säkert vanligt med internationellt präglade videomöten, skulle jag tro.
Att det är ändamålsenligt att använda inkluderande ordval i en sådan multinationell miljö är inget konstigt. Man säger väl inte god jul till en hindu eller jude lika lite som man önskar någon grattis på födelsedagen när personen egentligen fyller år på en annan dag? Det handlar inte om att ängsligt försöka avvärja inbillade katastrofer utan om att vara socialt smidig i en värld av mångfald.
Förresten är det inget nytt. Min pappa, som på 1980-talet jobbade några år i USA, fick massor av helghälsningar med posten från affärsbekanta när det lackade mot jul. ”Happy Holidays” stod det på en del kort. ”Season’s Greetings” på andra. Visst förekom säkert ”Merry Christmas”, men det var uppenbart att många företag strävade efter inkludering redan då, för 40 år sedan.
Jag kollar på nätet och det är uppenbart att mycket är sig likt sedan dess. Det finns gott om förslag på teman som fred, glädje, fest och ledighet: ”Hoping for peace and joy this holiday season” och ”Holiday hugs” med en bild på en kramgo isbjörn.
När jag kollar runt lite på SSAB:s hemsida är det uppenbart att bolaget arbetar målmedvetet med de här frågorna. Det uttryckliga syftet är ”att säkerställa ett inkluderande arbetssätt i koncernen och att alla anställdas kompetens tas tillvara, samt att motverka diskriminering i alla former. Arbetet är också viktigt för att SSAB ska kunna attrahera och behålla medarbetare i framtiden.”
Det är sunt att vara skeptisk. De kan förstås ha fel på SSAB och alla andra bolag som arbetar för att uppmuntra mångfald och inkludering. Kanske är ansträngningarna meningslösa. Men det framstår som osannolikt, när man tänker efter.
Att texten på intranätet fick så mycket uppmärksamhet är snarare en följd av det kulturkrig om julen som numera blivit en omhuldad tradition. Märkligt bara att svensk dagspress lånar sig till sådant. Under tiden firar väl de flesta på som de brukar. Och SSAB fortsätter sitt arbete.
