Intresset för döden på jobbet gick snabbt över

För ett år sedan satt jag och skrev om Arbetsmiljöverkets åtalsanmälan mot Polisen till följd av polischefens Mats Löfvings självmord. Det var måndag och en mörk förmiddag, på flera sätt.

Samtidigt någon mil norrut klev fem byggnadsarbetare in i en bygghiss 20 meter över marken i Sundbyberg och fem sekunder senare var de döda.

Hissolyckan och Löfvings död, två mycket olika fall som illustrerar bredden i Arbetsmiljöverkets tillsynsområde: konstruktions- och inspektionsmissar dödar utländska underentreprenörsanställda och den psykosociala arbetsmiljön för en av landets högsta myndighetschefer. Båda fick stor uppmärksamhet i medierna under fjolåret. Och i år har ”mystiska dödsfall” och usel arbetsmiljö på Northvolt i Skellefteå hårdbevakats.

Arbetsmiljö står annars inte högt på bevakningslistorna i medierna utanför fackförbundspressen. Och inte särskilt högt inom politiken heller. Men hissolyckan fick i alla fall biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg att kalla parterna till samtal om säkerheten på jobbet. Om regeringens omsorg om arbetsmiljön leder till konkret lagstiftning är oklart, men EU-parlamentarikern Johan Danielsson (S) har initierat en rapport och väntas kräva att högst två underentreprenörsled tillåts. Vid olycksbygget i Sundbyberg var 119 företag inblandade i upp till fem led.

När vi i dag minns och förfasas över hissolyckan som tog fem liv är det värt att minnas att lika många arbetare omkom bara några månader tidigare. En personbil och en lastbil frontalkrockade på länsväg 184 mellan Skara och Falköping. Fem män, samtliga invandrare och anställda på företaget Logent i Götene, mellan 20 och 45 år omkom då personbilen fattade eld. De var kollegor på väg hem från jobbet, men hamnar inte i statistiken över arbetsolyckor, utan i Trafikverkets olycksstatistik och någon dag eller två i lokalpressen.

Varje vecka går en person till jobbet och kommer inte hem igen. Det är illa, men än värre är att varje arbetsdag dör tolv personer av arbetsrelaterade sjukdomar, alltså en var 40:e minut av arbetstiden. Det är svårt att utreda och bevisa och inte lika mediemässigt med terminalvård av dem som för länge sedan andats in isocyanater i plastindustrin eller asbestdamm i rivningsbranschen. För att inte tala om hjärt- och kärlsjukdomarna hos stressade offentliganställda inom vård och omsorg.

Djupt tragiska, spektakulära och därför omskrivna olyckor som hissolyckan borde ha höjt mediernas intresse för ämnet. Arbetsmiljöverket sammanställer årsvis mediebevakningen, men den är inte klar förrän efter nyår.

Därför nödgas Arbetarskydd ge ett nedslående besked: Mediebevakningen av verket minskade med 25 procent i år jämför med 2023.

Enligt mediedatabasen Retriever, som samlar det mesta som skrivs här i landet, omnämndes Arbetsmiljöverket 12 646 gånger i år fram till den 1 december. Under samma tid i fjol förekom verket i 16 498 artiklar.

Högsta notering för en månad de senaste fem åren var i april 2020 då covid rasade som värst och Arbetsmiljöverket förekom i 2 778 artiklar. Näst högst var december 2023 då hissolyckan inträffade med 2 345 omnämnanden. Och på tredje plats 2 117 artiklar i februari i fjol då Mats Löfving dog.

Om arbetsmiljön ska prioriteras upp inom politiken krävs att medierna aktivt granskar och avslöjar missförhållanden. En bra början är Arbetsmiljöverkets diarium, som i dag vid lunchtid erbjuder 1 632 047 handlingar.