Hallå där, Ann-Sofie Hermansson ...

Vad hände?

– Ja, det är så sorgligt. I dag är det en vecka sedan vi fick veta att en kollega omkommit. Arbetsgivaren Renova mejlade oss och berättade att det fanns krisstöd. Men vi körde färdigt passet och samlades spontant bland arbetskamraterna. Men nej, jag vill inte spekulera i vad som faktiskt hände, det får Polisen och Arbetsmiljöverket utreda.

Kände du den omkomne väl?

– Nja, vi hade ju lite olika jobb, men det var en kompis man tjingsat på. Det är värre för hans anhöriga och alla de som kände honom väl, han hade ju jobbat länge.

Och han var dessutom skyddsombud för Transport?

– Ja, det är oftast ett otacksamt uppdrag. Det kräver stridbara personer som tål att det blir lite dålig stämning när de påpekar brister i arbetsmiljön. Ibland blir det nästan som om skyddsombuden är arbetsmiljöproblemet fast de bara gör sitt jobb och påtalar risker och brister. Arbetsgivare skjuter på budbäraren i stället för att ta tag i de verkliga problemen. Som om vi inte hade nog med arbetsmiljöproblem ändå.

Har du fått frågan om att bli skyddsombud?

– Ja, men jag har sagt att jag har krigat färdigt i mitt arbetsliv. Fast det är klart, förbannad blir man ju ändå när man ser orättvisor. Vi behöver unga skyddsombud som är välutbildade och kan stå pall. Jag tycker att arbetsmiljöfrågorna är på tok för lågt prioriterade i dag.

Var det bättre förr då?

– Ja, jag tror faktiskt det, åtminstone när jag jobbade på Volvo. Facket var starkare och cheferna bättre utbildade. De visste att de måste kunna lagar och regler när det blev förhandlingar med facken. I dag är chefer i allmänhet för dåligt utbildade i arbetsrätt och arbetsmiljö och ibland tas det som en provokation när man påpekar fel och brister.

41 män döda i jobbet i år - inga kvinnor

DÖDSOLYCKOR. I fredags morse efter ett dygn av intensivt snöfall frontalkrockade två lastbilar på Hamnleden i Gävle. En av chaufförerna avled, den andre är svårt skadad efter att klippts loss ur fordonet av räddningspersonalen.