KRÖNIKA

Vem bryr sig om cykelbuden?

"Handen på hjärtat - när pratade du med städerskan senast?"

KRÖNIKA. ”Men bären fastnar lätt i halsen när man läser om villkoren för de thailändska bärplockarna i Åsele.”

Publicerad Senast uppdaterad

Det här är en kommenterande text. Åsikterna som framförs är skribentens egna.

Ordet arbetslivskriminalitet fanns knappt för 10-15 år sedan. Nu funderar man hela tiden: Städaren i trappuppgången. Är han anställd på riktigt eller bara utnyttjad? Det där cykelbudet? Har han sjyssta villkor? Villkoren som facken märker restaurangers glasdörr med genom en klisterlapp. Lappen ska garantera kollektivavtal och ordning och reda. Men gäller det också buden som hämtar kassar för att leverera take-away till hungriga som inte ids hämta middagen själva? 

Skulle inte tro det. 

Vi älskar alla bär och sylt. Vem gillar inte att grädda våfflor och pannkaka till sina barnbarn? Med goda blåbär eller lingonsylt. 

Men bären fastnar lätt i halsen när man läser om villkoren för de thailändska bärplockarna i Åsele. Timme ut och timme in i skogen. Utan mat. Skulder upp över öronen. En vidrig tillvaro. 

Bärföretagarna har dömts för människoexploatering. Åklagaren har överklagat och vill se dem dömda för människohandel. Företagarna har också överklagat och bestrider utnyttjande. Läs mer.om domen. 

För 25 år sedan bodde jag i Sydostasien. Hur förfärad var jag inte över utnyttjandet av papperslösa, fattiga migranter. Jag minns att jag intervjuade tjänstemän som vaktade gränserna till Singapore. De berättade om labradorerna som hade till uppgift att hitta människor vid gränsen som försökte smita in, gömda i lastbilar. De tyckte att det var så hjärtskärande att se hur glada labbarna var när de hittade de förhoppningsfulla vars brott var att de ville ta sig till en försörjning. 

På den tiden såg jag det som något främmande. Osvenskt. Nu är situationen likadan här hemma. Det pågår en kamp mot den här kriminaliteten. 

Det som bekymrar mig är att ansvariga politiker nästan uteslutande pratar om dem som sliter häcken av sig utan formell rätt att vistas i vårt land. Men de så kallade arbetsgivarna? Gängen som lever gott på fattiga människors arbete? Vem kan och vill komma åt dem? 

Sju centra mot arbetslivskriminalitet har inrättats. Där samarbetar myndigheterna. Låt oss tro och hoppas att deras arbete hjälper. Läs Nina van den Brinks intervju med Lina Andersson som leder centret i Skåne.